Från patientfokus... (pdf) - Psykiatrin Södra

I början när vi träffade patienternas familjer och nätverk, var tanken med det attgenom information från de anhöriga bättre kunna förstå patienten. Det varockså för att kunna stödja de anhöriga och för att kunna förstå det sammanhangsom patienten levde i. Fortfarande var det främst patienten som var i fokus förvår behandling och där familjen och nätverket sågs som en resurs i arbetet.När vi träffade familjer och nätverk, insåg vi att många, framför allt ungapatienter, inte själva ville delta i mötena. De uttryckte dock att det var helt i sinordning och till och med uppmuntrade oss att vi skulle träffa de anhöriga utanatt de själva var närvarande. Ofta berodde deras motvilja att delta på att de fickstå i fokus för problematiseringen, att de blev identifierade inte bara som denperson som hade ett problem utan även var ett problem.Tack vare dessa patienter förstod vi att det var viktigt att vi fanns tillgängligaför de anhörigas behov av att träffa oss och prata om sina inbördes relationeroch problem, vilka inte nödvändigtvis var kopplade till patientens situation.Hösten 2003 tillbringade vi en vecka i Torneå, i samband med The 9thInternational Meeting on the Treatment of Psychosis.Vi blev där inspirerade av hur man på Keropoudas sjukhus arbetade medvårdmöten. Man hade där utarbetat en metod där patienten, nätverket ochpersonalen tillsammans deltog i återkommande möten där man i öppen dialogdiskuterade all vårdplanering. Dessa möten genomfördes oavsett problemetsart, oavsett om något nytt tillkommit. Mötena kunde upprepas regelbundet imånga år.När vi hörde personalen berätta om dessa möten, där de anhöriga var likaviktiga som patienten, att alla personerna blev uppmärksammade, så fick vibekräftelse på våra tankar, att vårdsystemet ska finnas till för hela nätverketoch inte enbart för den identifierade patienten.Jaakko Seikkula (1996) skriver om gränssystem vilket han menar uppstår närde professionella möter patienten och dennes nätverk med målsättningen attskapa dialog och relation. I gränssystemet uppstår bland annat nya tankar ochdiskussioner som för de professionella och nätverket vidare på dengemensamma resan.Vår egen resa kan belysas med följande: Konferensen hölls i Torneå, men dådär var fler deltagare än som stadshotellet där hade plats för, så bodde vi påstadshotellet i Haparanda som har gemensam stadsgräns med Torneå.Detta medförde att vi varje dag under den veckan vi deltog i konferensen gickmellan gränssystemen (Torneå och Haparanda). I Torneå fick vi nyaupplevelser, tankar och idéer som vi tog med oss över gränsen tillbaka tillHaparanda. Där ägnade vi stor del av tiden till dialoger och reflektion som i sintur ledde till nya tankar och idéer, vilka vi förde med oss tillmöten/gränssystemen i Torneå, och sedan till vårt arbete inom Psykiatri SödraStockholm.5