Tidskrift för lärarutbildning och forskning nr. 4 2001

Barnbildens livfulla vinkandedidaktiskt exempel på elevernas förmåga attfå inflytande och bli medskapande i lärandet.På vilket sätt kan flickans bild utgöra enkatalysator för autentiska samtalssituationerkring ontologiska och vetenskapliga frågor på enför barnen begriplig och angelägen nivå?Pojkens bild av strykbrädan och strykjärnethar bildtekniskt en del att berätta om barnetskognitiva utveckling ur både ett individuellt ochett generellt relaterat perspektiv. Liksom medbilden ovan vet vi inte om barnets berättaridéinitierats av honom själv eller av någon annan.Vad vi vet är att pojken accepterar handlingeni och med att han i ord och bild tecknar nedhändelsen.Bilden utgör en slags röntgenbild ur ettfl ygperspektiv där pojken berättar vad hanvet om elementen. Pojken arbetar med attförsöka lösa den tredje dimensionen. Delarna ielementen är i huvudsak uppbyggda av cirklar,rektanglar och trianglar. Komplementfärgernagrönt och rött används (bilden är målad medkritor). Strykjärnet och benen på strykbrädanhar målats svarta, troligen för att markera attde är gjorda av metall.Britt-Marie Berge behandlar i sin artikel ”Styraeller styras” Sandra Hardings tre dimen sioner avkön. Det strukturella könet, det symboliskakönet och det individuella könet, vilka samtligaskulle kunna belysas och problematiserasutifrån barnens bilder, så t ex gällande upplevdoch faktisk arbetsfördelning och könsrelaterat(upplevt/faktiskt) yrkesval. Begreppet detsymboliska könet får även aktualitet genomstudenternas praktikkommentarer. Det individuellakönet blir särskilt intressant i betraktandetoch bemötandet av barnens bilder. Lärarens viljaoch ambition att agera, gripa in och påverka görhenne eller honom delaktig i vad eleven blir ochupplever sig vara (Berge, 1997). Det finns enligtförfattaren en risk för såväl självuppfyllelserespektive konservering av könsroller och stereotypiseratbeteende genom antingen övertydligheteller ett konsekvent osynligörande i genderfrågor.Berge använder termer som ”balansgång”och ”koreografi” för att beskriva betydelsenav kontext och interaktion. Vad fi nns då attupptäcka i bildens koreografi som aktualiserarfrågor rörande social interaktion på en mer ellermindre demokratisk yta? Kanske att det finnsen dubbelhet, ett gap eller en spricka mellanförändringens avsikt och handling. 421