groove 8 s01 rgb

DEXYS MIDNIGHT RUNNERS”It Was Like This - Live”ILC Music/PlaygroundJag såg Dexys återföreningsturné på Trägår’n iGöteborg. Det var pinsamt lite folk i publiken,men Kevin verkade vara på strålande humör ochdelade frikostigt ut backstagepass till de snyggastepopflickorna längst fram.Den här DVD:n är inspelad på Royal CourtTheatre i Liverpool ett par veckor tidigare. Spellistanär nästan identisk med Göteborgskonserten– de gör This is What She’s Like, Listen to This,en oförställt entusiastisk Come On Eileen ochde flesta av deras bästa låtar, innan de avslutarmed en makalös version av The CommodoresNightshift och nyskrivna Manhood.Kevin ser utsom en rysk hallick, håller en lång och ganskaobegriplig bekännelsemonolog och sjunger likafantastiskt som någonsin. Det är precis såunderhållande som det låter.Thomas NilsonDIVERSE ARTISTER”My FCom Channel”F Communications/Playground”Special Musick for Special People”Shitkatapult/BorderSom skivbolag kan man välja mellan kvaliteteller kvantitet i musikvideor.Väldigt sällan gårdet att kombinera. Det är en fråga om pengar:få videor till hög budget eller många till låg?Elektronisk musik lånar sig väldigt snällt tillspännande videor, då regissören ganska fritt kanfabulera utan att behöva ta med artisten i bild.Saknas det å andra sidan idéer, eller medlen attutnyttja dem, märks det oftast alltför väl.F Communications har gett ut skivor i tio åroch har här samlat bolagets filmproduktion.Sammanlagt tio videor och en kortfilm med tvålåtar. Det är allt. Men kvaliteten är över lag väldigthög, bortsett från första spåret, en standardr’n’b-låt med rätt tråkigt video. Men annars, braoch innovativa idéer, snyggt filmade och klippta.Ja, okej, Quentin Dupieux’ första försök, kortfilmenNightmare Sandwiches, har en del brister iklippningen, men den är så underbart absurd ochrolig att man förlåter. Mr. Dupieux är annarssamlingens stora stjärna, med höjdarna Flashback(av Laurent Garnier) och Flat Beat (avMr. Oizo). Obetalbara. Även François VogielsLive @ the End (av Ready Made FC) imponerar– fyra personer och en hund fast i en tidsloop iett trapphus, supercoolt filmat. För att inte talaom Juantrip’s självregisserade Shadows, vidförsta anblick en vanlig bandvideo som snartkänns seriöst surrealistisk. Hela samlingenimponerar. Det hade dock inte varit fel omDupieux’ Levi’s-reklamfilmer med Flat Ericfunnits med, som ett påskägg kanske. Det finnsinget extramaterial alls, vilket är lite tråkigt.Shitkatapult har bara funnits i fem år ochgett ut en fjärdedel så många skivor som F Com.Trots det innehåller Special Musick for SpecialPeople 24 videor (mestadels nya låtar) och enmassa extramaterial, bland annat alla låtarnasom mp3:or i bra kvalitet och små kul intervjuermed 16 av artisterna.Väldigt snyggt presenterat.Och några av videorna är riktigt bra.TransformasBolz (av Apparat) till exempel, vad som förstser ut som snabbt klippta 3D-former visar sigvara två personer i dräkter av vit papp och dethela utvecklar sig till en kul parodi på Björk/Chris Cunninghams All is Full of Love. I mångaav videorna märks dock den låga budgeten,man kanske hade en bra idé men inte mycketmer. Det håller knappt för upprepade visningar.Musiken håller dock genomgående hög kvalitet,och man måste ju inte ha TV:n på.Henrik Strömbergton irriterar till en början, men vävs sedan snyggtin i det böljande, gitarrbemängda ljudlandskapetdär klubbrytmer från nittiotalets Manchesterskymtar förbi bland ruinerna av det västerländskasamhället. Att varva plockiga akustiska partiereller lugna cymbaler med gitarrkakafoni äringet nytt, förvisso, men gör man det så snyggtsom i Black Dollar Bills kommer man lättundan. Slänger man sedan in en käftsmäll somThe Red, The White, The Black är man hemma.Det är inte Mogwai, men det är riktigt bra. Somett snällare AUWKUBTTOD kan man säga.Ska man invända mot något med Hope of theStates är det att de försöker lite väl hårt. De harlyssnat på alla givna skivor och gör allt för attfölja i giganternas fotspår och samtidigt vara sådär lagom skruvade och egna.Det är inte fel att våga trampa egna stigaribland. Och aspirerar man på att bli ett förkortatpost-rockband bör man nog ha ett lite längrenamn. Men det där löser sig säkert i framtiden.Som debut betraktat är detta mer än godkänt.Och charmigt i allt sitt mörker.Kalle MalmstedtINFUSION”Six Feet Above Yesterday”BMGRyktet om den elektroniska musikens död ärbetydligt överdrivet. Åtminstone enligt Infusion,tre australiensare som nyligen utsågs till kontinentensbästa liveband, vilket ni som såg dem påHultsfred eller Roskilde i somras säkert inteprotesterar emot. På Six Feet Above Yesterdaybjuder de på en resa genom en hel del olika subgenrerinom den elektroniska musikens domäner.Ibland är det house, ibland electro och stundtalstrance. Chill out-stycket Invisible låter Leftfield,men annars är det Chemical Brothers som liggernärmast en rättvis jämförelse. Och Infusion harrätt: den elektroniska musiken lever och frodas– i alla fall i deras egen tappning.Mattias FalkISON & FILLE”Ison & Fille”Hemmalaget/PlaygroundFörhandssnacket om uppföljaren till Vår sidaav stan har handlat mycket om producenterna.Samarbeten med så vitt skilda storheter somChristian Falk, Erik L och Arka, Kaah ochEmbee har skvallrat om en vilja att förnya sigmusikaliskt. Singeln Ta d dit lät inte heller somnågot Ison & Fille gjort tidigare. Men när detgäller texterna har Bredängs och Vårbergsfinaste inte förändrats nånting. Fille kommerför andra gången i karriären undan med attrimma ”bärs, bärs, bärs” på ”cash, cash, cash”och Ison berättar att de är fast i orten somEmil i snickerboa. Ibland överdoserar man påalla låtar om daglig pengajakt men man tvivlaraldrig på en enda rad de säger.När Fille sjunger refrängen på sololåtenHåll huvet högt känns det verkligen i hela kroppen.Dessutom ligger humorn och bubblar underytan i form av Filles alter ego Lille Al Fadji ochIsons galna punchlines. Fast Ison & Fille vågarvara hårda också på Dum jävel.Ison & Fille är långt ifrån perfekt men denräcker för att bevisa Filles teori att ”svenskhiphop e inte död, keff rapparna e bara flera”.Daniel SeverinssonEMIL JENSEN”Kom hem som nån annan”Adrian Recordings/BorderEn kompis hade ett gäng vitryska vänner påbesök för någon månad sedan. Det var fest påkvällen med CCCP-vodka och ärtsoppa. Senareskulle människorna vidare och se Emil Jensen.Jag struntade i konserten. Något jag ångrar idag.MINISTRY”Early Trax””Side Trax”REVOLTING COCKS”Big, Sexy Land””Beers, Steers & Queers””You Goddamned Son of a Bitch (Live at theMetro, Chicago)”Wax Trax!/ShowtimeNär skivbolagen rotar i sina arkiv för att återutgeremastrade skivor och packar ihop artisterssidoprojekt till samlingar handlar detnaturligtvis om krasst vinstintresse. Så ocksånär Ryko ger ut tre Revolting Cocks-plattoroch två Ministry-samlingar. Man kan tycka vadman vill om försöket att rida på vågen somMinistrys och Al Jourgensens uppsving i popularitetåstadkommit. Men att dissa de här femplattorna där Jourgensen är gemensam nämnaresom rent kommersiella produkter vorehjärndött med tanke på vilka guldkorn somrotats fram ur den moderna amerikanskarockhistorien och nu görs tillgängliga för allamed det minsta intresse för industrirock.De tre återutgivna Revolting Cocks-skivornatillför kanske inte så mycket mer än någrabonusspår från ett par 12:or var. Ett hängivetfan har redan allt detta – och CD-häftena lämnaren hel del övrigt att önska. Men för den nyfikneär de ett fynd. Inte nog med att RevoltingCocks var det absolut roligaste industribandet,de här skivorna har varit notoriskt svåra attfå tag på rätt länge och ges nu ut med ettmycket trevligt pris. En ren välgärning, alltså.En sådan är det också att ge ut en skivaMångsysslaren Emil Jensen från Hjärup ockuperarnu min stereoanläggning med sitt debutalbum.Vidförsta genomlyssningen av skivansticker de mångbottnade texterna ut.Texter somlyfts upp av Jensens skånska dialekt.Det första singelsläppet från skivan är Helavägen ner. Men jag är övertygad om att Jensenhade kunnat välja vilken låt som helst. Spartanskaarrangemang med nakna pianokomp ochgråtande trumpeter fungerar som syre och gertexterna en ytterligare skjuts framåt.När Emil Jensen inte skriver låtar brukarhan ta hem SM i poetry slam och prata i radion.Och det märks att Jensen är en människa somarbetar med orden, som i stalkerlåten Längshörnen: ”Jag hyr ett rum rakt mittemot där jagkan se när du kommer, när du går/Jag har kartlagtdina drömmar och behov som jag ska uppfyllai smyg”. Det är ofta melankoliskt men alltidmed en humoristisk ådra.Trots Jensens poetbakgrund handlar det inteom tonsatta dikter. Låtarna håller mycket högklass och känns aldrig som något som existerarbara för att fylla ut orden.Och vitryssarna blev mycket förtjusta i Jensenskonsert trots att de inte hajade ett ord avvad han sjöng…Johan JoelssonJON OLIVA’S PAIN”Tage Mahal”SPV/PlaygroundSavatage-sångaren visar högform med Painprojektet.En del musikal, en del opera och någradelar metal skapade viss huvudbry till en början.Det påminner om Queen, Meatloaf och KingDiamond. Den stora behållningen är Olivas makalösaröst som spänner över ett brett register, vilketnärmast är en förutsättning för den härtypen av musik. Inledande The Dark, tunggungarnaPain och No Escape samt den eftertänksammaWalk Alone är inget mindre än fullpottareoch verkar i nuläget svåra att klara sig utan.Att kolla upp Savatage blir tvunget efter det här.Roger BengtssonKASABIAN”Kasabian”BMGJag säger inte att Kasabian är originella. Ingetskulle väl vara mer fel. Det hindrar dem dockinte från att påstå att de fångat samtiden i sittsound. Snarare är det tvärtom.Det här är extraktet av Charlatans, StoneRoses och Happy Mondays, det är pubrock medbeats att pumpa plastmugg i takt till som gjordesbäst i England på nittiotalet.Därmed inte sagt att det inte är bra.För även om de själva pratar vitt och brettom sin egen förträfflighet på ett sätt som fårbröderna Gallagher att framstå som introverta,så har de backning för skrytet.På Processed Beats är det en zonkad ShaunRyder som släpar sig fram över texten och I.D.är snygg Primal Scream-charader. Givetvis stården här typen av musiks kvalitet i direkt proportiontill antalet sänkta pints, men lyssna på ClubFoot med peakande promille och jag lovar digVärldens Just Nu Bästa Låt.Total anglofili, i sin mest klädsamma tvåmillimeterssnaggoch Stan Smith high-tops. Omjag måste förklara för dig varför det är någotbra, så är du redan fel ute.Kristofer AhlströmMASSIVE ATTACK”Danny the Dog OST”Melankolic/CapitolUtan tvekan är detta filmmusik. Instrumentalt,stämningsskapande, berättande. Man kan nästanföreställa sig filmen genom att lyssna påskivan. Det är svepande stråkar, små vackramen vemodiga pianostycken och snabba action-som Early Trax med Minstry – om inte annatför goth-anthemet Every Day is Halloween.Resten av skivan består av en hög remixer ochnågra outgivna spår. Kanske inte av högstamusikaliska kvalitet, men det är intressant atthöra ett Ministry som precis lämnat synten ochinte riktigt hittat fram till muskelindustrin.Den feta samlingen Side Trax – där Jourgensenrelateradebanden Pailhead, PTP, Acid Horseoch 1000 Homo DJs ingår är ännu bättre.Speciellt 1000 Homo DJs – ett samarbetemed bland andra Trent Reznor – är ett måsteför alla som gillar hård musik. Igen är det syndatt det saknas information i CD-häftena, mendet är ingen anledning att låta bli att skaffa.Ministry och Al Jourgensen är två av deartister som gjort mest för att få in industrimusiki mainstreamkanalerna. Det här är ett bratillfälle att se hur allt började – och attförundras över hur Jourgensen under sin mestdrogliberala period hann med så mycket. Allmusik har inte åldrats med värdighet – mentillräckligt mycket för att det ska vara klartlyssningsbart.Kalle Malmstedt26 Groove 8 • 2004