groove 8 s01 rgb

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 3BEHEMOTH”Demigod”Regain/Sound PollutionPolens två stora band inom extremmetallsläpper nya album – Vader och sverigesignadeBehemoth. De senare brukar ingå iPanterasångaren Phil Anselmos best ofbandnär han blandar låtar.På Behemoths nya album Demigodfinns även här en låt som lär få Phil Anslemoatt trycka ner rec och play. GungigaConquer All är en stadig biff som ryckermed vem som än lyssnar på den.Tyvärr hållerinte alla låtar samma höga standard.För att uttrycka det diplomatiskt,Sculpting the Throne ov Seth är ett modigtintrospår. Demigod med sitt grymma introeller transsättande The Reign ov Shemsu-Hor hade varit mycket bättre val. De låtarnager känslan av makt, vilket ärhårdrockens viktigaste fundament.Det är när Behemoth trycker gasen ibotten som tyvärr många svetsar i karossenlossnar. Towards Babylon och en del andralåtar blir som en orkan i Indiska Oceanen,ett virrvarr av kaos.Demigod är en trots detta en kompaktoch tajt platta. Mycket tack vare trummorna.Lyssna på de dubbla baskaggarna, elleralla rappa pukslag. Ruggigt.Torbjörn HallgrenTHE BENDS”Blackwater”BNPSwedenDen sjuhövdade Uddevallaensemblen TheBends håller för närvarande på att samlalåtmaterial till en debutplatta – och somförsmak kommer nu EP:n Blackwater.Medan bandnamnet doftar Radiohead sålutar de fem låtarna snarare år Coldplayhållet– med undantaget att Anders Andreassonsvokalistiska kvaliteter inte riktigtnår upp till Chris Martins (den jämförelsenär förvisso ganska orättvis).Blackwater bildar en soft, perifer ljudmatta,men med undantag för förstaspåretIf (This is it) blir det sällan mer engagerandeän ”trivsamt”. Även texterna är stundtalslite intetsägande, men med ett par plattori bagaget kan The Bends säkert växa tillnågot riktigt bra.Mattias FalkBENT FABRIC”Jukebox”UniversalInte varje dag som en åttioårig musiker gersig på house- och klubbmusik. Men det ärjust vad danske pianisten Bent Fabricius-Bjerre gör.Till sin hjälp har han tagit in ettgäng ”fantastiska unga sångare, kompositöreroch producenter” som han själv skriverpå skivkonvolutet. Bents pianoklink ärden sammanhållande faktorn i skivans trettonspår. I vissa låtar påminner det lite omPrimal Screams Screamadelica, fast intelika bra. Annars är det ganska menlösklubbmusik som siktar på radiospelning.Önskar att vi på Groove kunde ge pensionärrabatt,för uppsåtet är ju gott. Men detgår tyvärr inte, det är bara att inse att dethär inte är så kul.Mats AlmegårdMARIT BERGMAN”Can I Keep Him? EP”BMGSista spåret på denna fyrspårs-EP, AC/DCcovernHighway to Hell, andas ungefär110% Hederos & Hellberg, men vad gördet – låtar blir oftast underbara med ettsakralt piano i centrum. Så även här. Ochatt Can I Keep Him? är en underbar ochnaken liten låt visste vi sedan fullängdarenBaby Dry Your Eye. Utöver dessa nynnarjag bara som hastigast åt coctailkänslan iBoom Boom. Mer än så rymmer inte dennaplatta.Gary AnderssonBLITZKID”Trance of a Stranger”Fiendforce/Mörkt, grumligt och en sångare som stårför långt ifrån mikrofonen och försökerlåta som Jim Morrison. Så skulle en sammanfattningav Blitzkids Trance of aStranger kunna låta. Lägg då till ett försökatt låta som en blandning av Ramones ochThe Clash klädda i skräckmundering och nihar en ganska bra bild. Låter det intressant?Låt er inte luras. Resultatet blirointressant, oengagerat och tråkigt. Lyssnapå originalen som räknades upp innan. Detär ljusårs skillnad.Andreas ErikssonBOWLING FOR SOUP”A Hangover You Don’t Deserve”BMG”1994 upptäckte vi öl. Öl är gott – och detfinns inget bättre sätt att få gratisöl på änatt starta ett band”.Trots att frontmannen Jaret Reddicksmusikaliska ambitioner inte sträcker siglängre än till att få fri bira (ovanstående ärhans motivering till varför Bowling for Soupbildades) så blir bandet skickligare i sitthantverk för varje album. Genren skejtrockär någonting man antingen hatar eller älskar,men om man väl lär sig acceptera –eller till och med gilla – de stundtals juvenilatexterna och likformade låtarna så är detganska trallvänligt. Öppnande Almost sättertonen, 1985 har med rätta rullat ett tag påmusikkanalerna och den märkliga r’n’b-versionenav bandets forna hit Halfway Aroundthe World är rätt roande den också. Etthabilt förfestalster, helt enkelt.Mattias FalkBREATHER RESIST”Charmer”Jade Tree/BorderBreather Resist bjuder på en varieranderesa där den förbannade hardcoren är ledstjärnan.Problemet är att det inte ärsärskilt varierande mellan låtarna. De ärstöpta i samma mall, de lugna partiernakommer nästan på samma ställe vilket tarbort tjusningen. Annars är det alltid befriandemed människor som ventilerar sinilska på ett klokt sätt genom musiken istället för de som envisas med att spridaskräck på fotbollsarenor och liknande.Andreas ErikssonIAN BROUDIE”Tales Told”Deltasonic/SonyDet fegaste man kan göra som musiker äratt ge sig in i singer/songwriter-genren. Ochsamtidigt det modigaste.Med en genre vars uttrycksmedel är såsmå är det svårt att misslyckas – eller lyckas.Och just därför blir de flesta plattor inomsinger/songwriter-gebitet varken hackadeeller malda. Bara väldigt, väldigt enformiga.Det finns två sätt att komma runt detta:Med smarta, uppfinningsrika engagemang.Eller med grundstommen: medryckandehistorier.Ian Broudie – mest känd som frontmani Lightning Seeds och för att ha suttit i producentstolenför The Coral – tassar försiktigtkring båda områdena, men tyvärr lyckashan inte stanna kvar tillräckligt länge inågotdera för att det ska bli tillräckligtintresseväckande. Och döper man en skivatill Tales Told så har man en titel som förpliktigarinte så lite – vilket bara gör besvikelsenännu större. Det är det gamla vanligapliktskyldiga light-vemodet.Tryggt – och just därför så ointressant.Kristofer AhlströmBROLLE JR”Paradise Will Wait”BonnierAmigoMed den rösten borde Brolle Jr förståsgöra något mycket roligare än det här. Gåin för countryn på riktigt till exempel. Menframförallt borde han jobba lite mer på etteget uttryck. För det han gör på ParadiseWill Wait är bara halvsnyggt förklädd LisaMiskovsky-pop. Och Lisa Miskovsky är sombekant ond.Nu är det svårt att bestämma sig förom han verkligen är Sveriges Chris Isaakeller bara en lite smalare version av handen fete norrlänningen som imiterade Elvisi Sikta mot stjärnorna.Thomas NilsonRL BURNSIDE”A Bothered Mind”Fat Possum/BonnierAmigoJag trodde aldrig den dagen skulle komma.Att bli tvungen att skriva dessa ord om minidol.För andra gången i sin karriär låter RLinhyrda musiker lustmörda hans låtar såatt de mest liknar slaktavfall. Förra gångenblev det lyckat. Fast då balanserade det pågränsen till att bli patetiskt. 1998 lät hanTom Rothrock och Alec Empire remixahans låtar. Först så gillade inte RL att manpetade i hans musik. Sen när han fick redapå hur mycket pengar han skulle få för detså ändrade hans sig. Men vem kan anklagahonom för att vilja ha pengar när han jobbatsom bomullsplockare och har hurmånga barn och barnbarn som helst att seefter.Jag tror att det handlar om samma sakden här gången. Pengar. RL är gammal ochhar slutat turnera. Burnside har aldrig varitden som sålt skivor i massor. Nästan heltokänd för oss i Skandinavien fram till imitten av nittiotalet då han åkte som förbandtill John Spencer Blues Explosion.Tillsammans med JSBX har RL skrivit insig i historieböckerna med helt jävla makalösaskivan Ass Pocket of Whiskey från1996 – mycket bättre så kan det inte bli.På A Bothered Mind håller Lyrics Bornoch Kid Rock i motorsågen. Resultatet blirpinsamt stelt och ointressant. Endast akustiskaBird Without a Feather och SeeWhat My Buddy Done kommer undan medhedern i behåll. Fast när det gäller de tvålåtarna så är det ju bara RL och ingenannan som lägger sig i.Snälla RL – gör en sista platta, gärnaakustisk, som raderar ut den här skiten.Jag vill inte att det ska vara det sista minnetfrån dig.Per Lundberg GBBURY YOUR DEAD”Cover Your Tracks”Victory/BorderDet mest intressanta med Bury Your Deadoch deras skiva Cover Your Tracks är attlåtarna bär namn efter filmer. Top Gun,Vanilla Sky, Mission Impossible, EyesWide Shut och Magnolia är några exempel.Men jag kan inte se någon direkt kopplingmellan texterna och filmernas innehåll.Cover Your Tracks handlar i stället omotrohet och ond bråd hämnd inbakad i enform av ganska igenkännbar symbios mellanmetal och hårdrock. Det är inte direktdåligt men inte särskilt upphetsande heller.Andreas ErikssonnCALAMALKA”Shredders Dub”Plug Research/Det görs mängder av dubmusik. Men få skivorsticker ut, de är istället stöpta i traditionellform vare sig det rör sig om jamaicanskatakter eller mer elektroniskatongångar. Men Calamalka, alias MichaelCampitelli, går faktiskt sin egen väg. Dengamle skateboardåkaren från Vancouverblandar in element från hiphop och göregensinnig musik som ofta svänger bra ochbjuder på tungt släpiga och riktigt ödesmättadestämningar. Efter halva albumetbörjar det hända grejor på allvar och låtar-