Prisad psykologstudent - Ergo

12 / NYHETER Ergo #5 / 2009Per LöwdinIngen kommer saknaexaminationsmålenNyligen lade regeringen medLars Leijonborg i spetsenen proposition, ”Forskarutbildningmed profileringoch kvalitet”. Den berörknappast forskarutbildningens innehåll.Snarare handlar det om vilka som ska fårätt att ge forskarutbildning, om anslagsgångenoch andra förvaltningsfrågor.När det gäller rätten att ge forskarutbildningfrångår man dagens system sominnebär att man måste ha ett så kallat”vetenskapsområde” för att få utfärdadoktorsexamen. Detta krav har medförtatt alla nya högskolor som vill ha forskarutbildningförsökt att bredda verksamheten.Nyheten är att rätten att utfärdadoktorsexamina ska kunna ges i enstakaämnen eller flera närliggande ämnen.Incitamentstrukturen förändras såledesradikalt. Istället för att samtidigt försökabli bra på allt med knappa resurserkan de nya högskolorna koncentrerasig på ett eller några få ämnen. Tankenframstår som högst rimlig. Föratt ta ett exempel gripet ur luften:Trollhättan skulle kunna bli världsledandepå någon metallurgisk specialitetmed fem professorer ochtjugo docenter inom samma fält.Ansökan om rätt att utfärda doktorsexaminai vissa ämnen ska ställastill Högskoleverket, som i sintur prövar om högskolan uppfyllerförutsättningarna. En nyhet i sammanhangetär att rätten att utfärdadoktorsexamina även ska kunnadras in. Det gäller inte bara vid denya högskolorna utan även vid universiteten.Det finns förvisso ämnen som knappastkan sägas ha en meningsfull forskarutbildning,många gånger beror det på misslyckadeanställningsbeslut i det förgångnaoch förbättringar kan förväntas förstefter det att vederbörande pensionerats. Ivissa fall kan det dessvärre dröja ett decenniumeller mer. Vakna fakultetsnämndersätter då stopp för fortsatt antagning ochslussar över redan antagna doktorandertill något närliggande ämne.Till saken hör också att om det läggsfram verkligt usla avhandlingar, så finnsen rad andra kontrollmekanismer, inteminst fakultetsopponenter och reglernaom betygsnämnder, vilkas majoritetmåste komma utifrån. Talet om indragningav rätten att utfärda doktorsexaminaframstår således främst som symbolpolitik.En annan nyhet är att begreppetvetenskapsområde mönstrasut. Vetenskapsområde är tveksamtsom begrepp, inte minstdärför att dess internationellamotsvarighet är fakultet. Det fick ersättadet vedertagna fakultet på 90-talet i sambandmed att man upphörde med fakultetsanslag,varje fakultet hade tidigareett eget av riksdagen beslutat anslag.I fortsättningen kommer varje universitetoch högskola att få ett anslag iställetför ett för varje vetenskapsområde. Dettaöppnar för omprioriteringar mellan olikafakulteter.Vid millenieskiftet infördes examinationsmålför forskarutbildningen. Statsmaktenbörjade föreskriva hur mångadoktorsexamina varje universitet skulleproducera inom respektive vetenskapsområde.Systemet motiverades retorisktmed att det var ”målstyrning”. En centralfaktor var dock att forskarutbildningenvar underfinansierad och det var pinsamtsynligt: vid vissa fakulteter täcktestatsanslagen bara en bråkdel av studiefinansieringskostnaderna.Examinationsmålen räknades fram genomatt extrapolera från antalet avlagdaexamina. I dagsläget är Uppsala universitetetenligt regleringsbrev ålagt att åren2009–2012 examinera 400 humanister,450 medicinare, och 450 naturvetare.Ingen kan förklara varför man behöverjust 400 disputerade humanister, samhällsvetare,jurister och teologer. Ellervarför just 450 och inte 455 medicinare.Nu föreslår Lars Leijonborg att examinationsmålenskall avskaffas. Ingen kommeratt sakna dem.Slutligen tar regeringen ställningtill hur universitetsbegreppetskall få användas.Universitet är alldeles klartett begrepp som det gått trolli, trots att tre av Sveriges främsta forskningsmiljöer,KTH, Chalmers och Karolinska,utan att skämmas benämns högskolorrespektive institut vill alla nyahögskolor bli universitet. Nu föreslårLeijonborg att regeringen ska få beslutaom benämningen universitet, och konstaterari samma andetag, att det inteär aktuellt med utbyggnad av nya universitetdå det saknas både långsiktigastatsfinansiella förutsättningar och utbildnings-och forskningspolitiska skälför detta.Hjälp! För många kan för mycket!ILLUSTRATION: LIV STRÖMQUISTEn del pratar om överutbildning – att förmånga kan för mycket och att för mångastuderar på högskolan. TCO håller inte med.Även om antalet platser i högskolan i Sverigehar ökat är det fortfarande elva länder somutbildar fler unga än vad Sverige gör. OmSverige ska konkurrera med kunskapsintensivajobb behöver vi fortsätta satsa på att mångafår tillgång till en kvalitativ högskoleutbildning.Det är bra för näringslivet men det är ocksåbra för individen. Den som har en högskoleutbildningtjänar mer och har en mycket lägrerisk för arbetslöshet. Därför tycker TCO attSverige ska fortsätta att satsa på att fler ungaska studera på högskolan.Utbildningför ett bra livwww.tco.se