InnehållFörord 6Arbete – nödvändigt ont eller <strong>livet</strong>s mening? 6Viktiga frågor 101. Hur mycket producerar vi i (förvärvs)arbetet? 12produktivitet 12tillväxt och BNP 132. Hur mycket jobbar vi i Sverige? 163. Vilka jobbar? 18försörjningskvot 19utanför arbetet 20arbetets fält 224. Varför jobbar vi? 26karoshi 28instrumentell och expressiv inställning 28dubbelt tunga jobb 295. Hur mycket vill vi jobba? 32kortare arbetstid för mig eller för alla? 33jäkt och stress 34stabil men delad opinion 34pengar och lycka 36arbetstid, produktivitet och BNP 37BNP och arbetstidsförkortning 386. Hur mycket arbete tål miljön? 40faktor 10 40ekologiska fotavtryck 41satsa på rätt verksamheter 427. Arbete och liv i Sverige och världen 44Epilog 47Referenser 4845
förord:Arbete – nödvändigt onteller <strong>livet</strong>s mening?EN ENDA MENING sitterinpräntad i min hjärnbarkav en femtiotalssommars mässandekonfirmationsundervisninghos en schartauansk prästi Bohuslän: »Arbete befordrarhälsa och välstånd och förhindrarmånga tillfällen till synd«.Trettio år senare besökte jagAuschwitz-Birkenau och sågmed egna ögon inskriften överingången till det värsta människoskapadehelvete historienkänner: »Arbeit macht frei«.Men det är naturligtvis inteLuthers eller Hitlers »arbete«alla dessa enhälliga kommentatorerfrån höger till vänster hari tankarna när de sjunger arbetetslov, kräver arbete åt allaoch, inte minst, att vi alla skallarbeta mer. Och mer. Och mer.Själv tillhör jag dem som gärnaarbetar mer. Jag gillar mittarbete. Jag gillar att läsa, skriva,hålla föredrag, agitera, debattera.För sådant har jag understörre delen av mitt liv haftbetalt. Mitt arbete är, i varje falldelvis, min fritid. Arbetet är endel av mitt självvalda liv, ja endel av meningen med <strong>livet</strong>.Men jag har bekanta som räknarvarje sekund tills de kan stämplaut och gå hem till ett privatlivsom de försöker göra så oliktarbetet som möjligt. För dem ärarbetet ett nödvändigt ont.En stor del av befolkningen»arbetar« inte, i varje fall inte ipenningmätt form. Om det gällerbarn och ungdomar i studieålderneller äldre i pensionsåldernanses det helt i sin ordning.Barnarbete bekämpas och ansesutgöra den värsta formen avomoral. Äldre som vill stannakvar i arbete betraktas somjobbtjuvar, de bör lämna plats föryngre. Men om någon mellanungdom och ålderdom intearbetar gäller en helt annanmoral. Då är det både suspektoch en livskatastrof att intearbeta. Allt strängare kontrollreglerinförs för att garantera attdet inte handlar om arbetsskygghet,lathet eller någon annan föraktligegenskap utan om objektivtbevisbar sjukdom eller oförmåga.Eller lagstadgad rätt tillledighet för föräldraskap, studiereller annan godkänd verksamhet.Att arbeta kan vara tecken påsåväl högsta omoral som påhögsta moral. Det beror på var,när, hur och, inte minst, vem?Att svaret på de flesta aktuellasamhällsproblem skulle vara att»vi« måste arbeta mer, förefallerinte sannolikt. Men inteheller motsatsen, att »vi«borde arbeta mindre, verkarvara ett rimligt svar.Kanske handlar det istället avproblem av typen: Många somvill arbeta har inget arbete.Många som har arbete skullevilja sluta arbeta, men har interåd. Många vill arbeta, men påen annans sorts jobb. Mångahar arbete, men vill arbetamindre. Många har arbete,men vill arbeta mer.Arbets<strong>livet</strong> vimlar av obalanseroch motstridigheter. Människorsföreställningar om arbets<strong>livet</strong>sverklighet pendlar mellanextremer.En del tycks tro att vi är ett folkav latmaskar och bidragsfuskare,trots att Sverige ligger i toppennär det gäller andel av befolkningeni arbetskraften. Det berornaturligtvis delvis på låg andelbarn och ungdomar och högandel kvinnligt förvärvsarbete.Ändå visar det att lättja knappastär ett typiskt karaktärsdrag förSveriges befolkning.Andra förefaller frukta att vi hållerpå att arbeta ihjäl oss, trots attvi ligger i topp också när det gällerlivslängd.Visst lider många av6 7
Change language