2012 à rshögtiden Högtidsskrift - Umeå universitet

Elisabeth Rynell började skriva i tidiga tonår för attutforska om hon hade en själ. Att skriva blev för henneett sätt få vara med sitt inre jag.– Jag ville utforska olika starka känslor som kom övermig de åren. När jag skriver idag söker jag fortfarandesamma nedstigning i mitt eget inre, ett arbete som skeri total ensamhet. Att sedan möta människor som lästmina böcker, som är med mig i de här världarna, är detfinaste man kan vara med om – ett stort mirakel.Elisabeth Rynell ser litteraturen som en alternativ kunskapsformsom skiljer sig från det gängse, akademiskasättet att söka kunskap. Hon ser också som litteraturensstora uppgift idag att hållaspråket vid liv.– Jag vill vara som en mask ijorden, hålla språket levande.Jag ser språket som en minnesbank,med språket utvinnerman minnena. Att människorarbetar i den här minnesbankenser jag som helt avgörandeför att språket inte skadö. Språket är på så sätt ettalternativt arbetsredskap förutforskning av nya kunskaper.foto: Elias ÖsterbergElisabeth Rynell, född 1954,debuterade 1975 med diktsamlingenLyrsvit m.m. gnöl. Deuppmärksammade romanernaHohaj (1997) och Till Mervas(2002) är förankrade i en norrländsker farenhet, med rötteri historiska och samtidalandskap. Hohaj har med storframgång dramatiserats avVästerbottensteatern 2011.I mina hus – dikter (2006)återvänder Rynell till poesin;här uttrycks civilisationskritik,naturens betydelse ochvad det är att vara människa.I senaste romanen Hitta hem(2009) berättas två parallellahistorier, om Hild från mittenav 1900-talet, i förortsochfolkhemsbygget och Malai reforma tionstiden, skarvenmellan katolicism och protestantism.1 31 3