Personligt ombud - välfärdsentreprenörer utan gränser - En ...

medlemmarna vanligtvis kontroll över beslutsfattande vilket också innebäratt de bestämmer över intaget av nya medlemmar eller ”klienter”, som efterhandinvolveras i viktiga beslut. Detta kontrasterar kraftigt mot den ordningsom gäller inom sociala myndigheter, enligt vilken klienten vanligtvishar en underordnad ställning och knappast kan påverka beslutsfattande inågon större utsträckning.PO-verksamheten ska inte bedriva myndighetsutövning och förväntasdessutom fungera fristående i förhållande till de olika huvudmännen, äventill ägarkommunerna. Dessa principer, tillsammans med idén om ett brukarinflytande,kan associeras till frivilligorganisationer snarare än till enreguljär välfärdsorganisation. Eftersom ombudsinsatserna varken är lagstadgadeeller baserade på någon uttalad princip om vetenskap och beprövaderfarenhet, prioriteras inte hög grad av formalisering av administrativa rutineroch arbetsformer eller professionell styrning av verksamheten.ServiceteknologiServiceteknologi avser här sådana processer som organisationen användersig av för att påverka och förändra klienten. Tre komponenter är viktiga –teknologins kunskapsbas, praktik/arbetsmetoder och klientmedverkan. Denförsta aspekten kan innebära att teknologin bygger på expertkunskap ellererfarenhet och intuition. Sociala myndigheter tenderar i högre grad än frivilligaorganisationer att förlita sig på expertkunskap (professionell kunskapeller organisatorisk, det vill säga om regler och procedurer). Det centrala närdet gäller arbetsmetoder och praktik är i vilken mån dessa baseras på någonlogisk föreställning om orsak och verkan när det gäller sociala problem.Arbetsmetoder som baseras på beprövade metoder åtnjuter vanligtvis höglegitimitet. De arbetsmetoder som frivilligorganisationer använder sig avtenderar att inte vara särskilt utprovade i meningen att ge svar på hur, näroch vilka grupprocesser som leder fram till ett visst resultat. Sociala myndigheterdäremot lever under trycket att visa att deras arbetsmetoder är ändamålsenliga(evidensbaserade) och att verksamheten ger avsett resultat,även om ännu endast en blygsam del av den sociala teknologin varit föremålför kontrollerade studier avseende effekter. Ibland kan självhjälpsgrupperoch frivilligorganisationer ta klart och tydligt avstånd från vad de anser varaexpertbaserade arbetsmetoder. En sådan inställning kan komma i fråga isynnerhet om klienternas medverkan är uttalad och om arbetsmetoderna ärklientstyrda. Den sammankopplas inte sällan med en föreställning om deegna arbetsmetoderna som unika.När det gäller satsningen på personligt ombud så finns det tydliga referensertillbaka till de olika CM-modeller som kort redovisades tidigare, ochvilka i ovanligt hög grad utvärderats med kontrollerad metodik internationelltoch även ur svenskt perspektiv. I viss mån finns det alltså en kunskapsbas.Emellertid är det oklart i vilken utsträckning denna kunskapsbasfaktiskt använts vid implementeringen av personligt ombud. I det utbildningsmaterialsom arbetats fram finns få referenser till forskningsresultateller specifik litteratur om CM – i stället betonas detta att söka sig fram tillen ”egen” metod som viktigt (Socialstyrelsen 2002, 2003b). Dessutom finnsdet, som tidigare påpekats, några avgörande skillnader mellan PO-23