Personligt ombud - välfärdsentreprenörer utan gränser - En ...

vill ingen komma och hälsa på. Så jag flyttade därifrån och börjadejobba hemifrån. Men sen fick vi en ny tillfällig socialchef och jag hadehittat den här ettan så jag passade på, och han skrev på. Möblemangethar jag lånat ihop runt om i hela Gällivare kommun. Jag har nyss blivituppkopplad på Internet, som privatperson.I Kiruna var det också svårt att hitta lokal. Jag fick en mobiltelefon ochbörjade jobba hemifrån. Jag ville inte heller sitta på kommunen, mentill slut hittade jag själv ett litet rum på ett äldreboende. Men jag hadeingen dator eller någonting, sånt skötte jag hemifrån. Efterhand löstesig det, jag fick dator och samlade ihop möbler runt om i kommunen.(Personliga ombuden i Gällivare respektive Kiruna)Ombuden har i mycket hög utsträckning fått agera utan styrning från ledningen,vilket värderas på lite olika sätt av de intervjuade ombuden. Någrauppskattar friheten att göra som man själv tycker är bäst medan en majoritetav ombuden säger sig ha önskat fler och tydligare riktlinjer för arbetet ochen mer aktiv ledning. Diskrepansen mellan ombuden och ledningsgruppernanär det gäller kunskap och ansvarstagande berörs av både ombud, arbetsledareoch ledamöter i ledningsorganen.I början fanns ingen ledningsgrupp, det tog ett halvår innan någonkom. Men de var aldrig fulltaliga och inte beslutsmässiga. Vi var jutvungna att jobba och dra upp riktlinjer utan ledningsgruppen. Vi harnog legat ett steg före hela tiden. (Personligt ombud i Jämtland)De har känt sig lämnade och de har inte fått ett riktigt direktiv för hurde ska jobba. De har själva fått bygga upp den här verksamheten. Dehar dragit ett tungt lass och de söker hela tiden: ”Hur ska vi jobba?”Det har känts som att de har gått före, på något vis. När jag kom in idet, kände jag att jag inte kunde ge dem så mycket för de var alltsåföre. Jag har fått försöka komma ifatt, om man kan uttrycka det så.(Socialchef för Sollefteå kommun)Det är inte bara i frågor om arbetets praktiska uppläggning och innehållet iklientarbetet som de personliga ombuden fått agera själva. Det finns få exempeli vårt material på hur representanter från ledningen under den förstatiden aktivt arbetat som ”vägröjare” för ombudsverksamheten genom attsjälva informera om och sprida kunskap om satsningen. Ombuden, däremot,har lagt ner en betydande andel av sin tid under det första året på att informeraomgivningen om verksamheten. Detta gäller för så gott som alla de 15verksamheter som vi studerat. Här har tanken på att kunna finna personermed behov av insats frammanat en kreativitet i informationsarbetet. För attkunna nå ut med information så att även personer i glesbefolkade områdenkan få sina behov uppmärksammade, har ombud exempelvis informeratlantbrevbärare, djurinspektörer, lanthandlare, kristna församlingar och distriktssköterskor.För många ombudsverksamheter blev lokala annonsbladsom delas ut till alla hushåll på orten en viktig kanal. Ytterligare en strategi40