Personligt ombud - välfärdsentreprenörer utan gränser - En ...

SammanfattningUtmärkande för de flesta av verksamheterna i undersökningen är att de ägsav flera kommuner, ofta med lågt invånarantal, där avstånden inte sällan ärstora mellan orterna. Utmärkande är också att de anställda personliga ombuden(PO) är få – i 6 av de 15 verksamheterna som ingår i studien finns endastett anställt ombud. De personliga ombuden i gles- och landsbygd haroftast stark lokal förankring i bygden, och välutbyggda personliga kontaktnät,som man utnyttjar i arbetet. Ombuden framstår som starkt engageradeentreprenörer som agerar informellt och obyråkratiskt – man finner pragmatiskalösningar och utgår från klientens behov och önskemål. Denna allt-iallo-funktionuppskattas av både klienter och de formella vård- och stödgivarna.Vårt intryck är att PO i glesbygd är klientvänliga verksamheter, medfokus på brukarnas behov och önskemål. PO i glesbygd arbetar ofta”gränslöst” i betydelsen flexibelt och situationsanpassat. Vår bedömning äratt denna ”gränslöshet” talar till verksamheternas fördel.Målgruppen är utvidgad i flera av verksamheterna i förhållande till de avgränsningarsom gjorts av Socialstyrelsen. Hittills tycks inte denna vidgningav uppgiften medföra att personer i ”kärngruppen” (personer med allvarliga,långvariga konsekvenser av psykisk sjukdom och sammansatta stöd-/vårdbehov) ställs åt sidan, vilket förklaras av att PO-verksamheterna på deflesta håll är att betrakta som nyetablerade och ännu inte fullt inarbetade.Kösituationer är därmed sällsynta. PO i glesbygd arbetar i viss mån”gränslöst” ut mot behovsgrupper som inte ingår i deras grunduppdrag. Vårbedömning är att detta stärker verksamhetens lokala legitimitet, särkilt underetableringsfasen, och är en rimlig anpassning till de lokala förhållandenai de aktuella kommunerna.Uppdraget att vara PO i glesbygd upplevs av många ombud som oklart –man får själv söka sig fram – vilket, tillsammans med det ofta bristfälligautbudet av andra insatser, gör att ombuden ger direkta sociala stödinsatsertill klienterna vid sidan om samordnings- och koordineringsarbetet. Det ärinte ovanligt att de personliga ombuden i glesbygd utför insatser som kundeha fallit till exempel under landstingets psykiatri och/eller kommunens socialtjänst.Vår bedömning är att ”gränslösheten” i detta avseende är exempelpå relevant och nödvändig anpassning av de centrala målen till de lokalaverkligheterna. Däremot finner vi att denna lokala glesbygdsanpassninginte överensstämmer med centrala rekommendationer och direktiv för POverksamheti Sverige, och vi anser att de myndigheter som har ansvar för atttillse och stödja PO-arbetet bör acceptera denna utveckling.PO i gles- och landsbygd arbetar sällan medvetet med att uppmärksammaoch påpeka generella systemfel inom de offentliga organisationerna.Ombudens arbete präglas av låg grad systematik och formalisering. Intagningenav klienter är informell och sköts i praktiken ofta av ombudensjälva. Det finns få administrativa rutiner och begränsad dokumentation – dehandlingsplaner och kartläggningar som finns är enkla och ses ofta som kli-7