Slaveri del 3 10

14 • Slaverivedervärdigheterna i Västafrika. Inför Storbritanniens ledande politiker redogjordede ingående för hur européerna anstiftade krig bland afrikanerna isyfte att öka antalet slavar på marknaden. Carl Bernhard Wadström berättadeom den rättslöshet som utbredde sig över den mörka kontinenten,om allt som fyllt honom med fasa under resan i de svartas världsdel. Faktumär dock, poängterade Wadström, att negrerna egentligen är fredliga och vänliga,och deras lands produkter är värdefulla. Följaktligen bör vi inte handlaslavar i Afrika. Vi bör kolonisera Afrika.Protokollet från Wadströms tal inför parlamentskommittén i London upptar27 trycksidor. Det är ganska många sidor, men det är ingenting jämförtmed vad Wadström själv producerade under de år som följde. Överdirektörenfrån Norrköping blev kvar i London och ägnade sig under förstahälften av 1790-talet åt att på alla upptänkliga vis argumentera motslavhandeln och bistå dess brittiska dödsfiender, män som Thomas Clarksonoch William Wilberforce, i deras energiska kamp för att förmå parlamentetatt förbjuda näringen. Wadströms träsnitt, gravyrer och målningarav slavhandelns och slaveriets omänskliga verklighet spreds över Europasländer. Hans böcker, framför allt An Essay on Colonization, blev ett viktigtvapen i slaverimotståndarnas händer.Wadström var inte heller främmande för personliga ingripanden. Vidett tillfälle upptäckte han en ung afrikan av kunglig börd som ägdes av envästindisk mulatt vid namn Johnson. Afrikanen hade kidnappats, förts tillVästindien och där inhandlats av mulatten, som sedan tagit honom medpå en resa till England. Wadström beslöt att göra vad han kunde för att afrikanenskulle få återse hemlandet, varför han och några likasinnade arrangeradefriköpet – afrikanen kostade 20 pund – den 6 maj 1788. Dessvärre insjuknadeafrikanen och avled redan 1790 i Wadströms eget engelska hem.År 1795 flyttade Wadström, med hustru och dotter, till Paris. Franskarevolutionens värsta skräckvälde var över, Robespierre giljotinerad, ochdet nya Frankrike skulle vinnas för frihetens sak. Slavhandeln måste krossasäven söder om Engelska kanalen. Wadström försökte efter bästa förmågapåverka den republikanska regeringen, och han försåg personligenNapoléon Bonaparte med ett exemplar av An Essay on Colonization inför dennesfälttåg till Egypten.Resorna och ansträngningarna tog ut sin rätt. Carl Bernhard Wadströmblev allt svagare, samtidigt som beundrarna hyllade honom för hans kamp.Svensken avled i hemmet utanför Versailles den 5 april 1799. Begravningenordnades och bekostades av franska staten. Samma republik hade år 1794,