Slaveri del 3 10

22 • SlaveriFörundrad och nyfiken följde han efter sin tidigare egendom på avståndoch noterade var han bodde. Av allt att döma var Jonathan Strong återigenen arbetsför yngling. David Lisle reagerade som en plantageägare från Barbadosbrukade reagera när starka, dugliga afrikaner dök upp i synfältet.Han såg arbetskraft och inkomster. Visserligen hade han ingen lust att föregen del sätta Jonathan i arbete, men han kunde ju alltid sälja honom tillen annan plantage. En gång slav, alltid slav.Tänkt och gjort. David Lisle sökte upp James Kerr, en plantageägare frånJamaica som även han befann sig i London vid tillfället. De båda herrarnagjorde upp om köpet: mr Lisle skulle få 30 pund av mr Kerr så fort Jonathanbefann sig ombord på ett skepp med destination Västindien. Mr Lisle hyrdesedan två slavjägare och uppdrog åt dem att kidnappa Jonathan. Attbryta sig in hos apotekaren var otänkbart, men ute på Londons gator hadeafrikanen inget skydd. Slavjägarna slog till. Jonathan överfölls, släpades bort,fick veta att han minsann återigen var slav och förpassades till en fängelsehålai väntan på seglats över Atlanten.Den chockade Jonathan Strong hade dock lärt sig ett och annat undersina två år i frihet. Han hade lärt sig att alla vita män inte var onda djävlar somlevde för att piska livet ur de svarta. Han visste att han hade vänner. Först sändehan bud efter sina gudfäder, de män som stått andliga faddrar vid hans dop.Inget hände. Då vände han sig till den man som allra först hade visat vänlighetmot honom två år tidigare, den godhjärtade Granville Sharp. Den 12september 1767 mottog Granville ett brev från fängelset med bön om hjälp.Först var han förbryllad. Jonathan Strong? Namnet hade fallit ur denlille byråkratens minne. Men eftersom Granville var en energisk och arbetsamkarl vars nyfikenhet hade väckts promenerade han ned till fängelsetför att utröna vem som sänt brevet. När han blickade in i Jonathans ögonfördes han två år tillbaka i tiden och mindes allt. Det var den misshandladepojken på gatan, offret för slavägarens brutalitet, springpojken. Nu varhan återigen bakom lås och bom, på väg till andra sidan av Atlanten. Varför?Hur hade detta kunnat ske? Vem var ansvarig för övergreppet?Jonathan förklarade. Granville trodde först inte sina öron men fylldesunder samtalets gång av samma ursinne som när han två år tidigare varseblivitresultatet av David Lisles misshandel. Eftersom han var en erfarenämbetsman visste han vilka trådar han skulle dra i. Granville kontaktadeen domstol och förklarade att en viss Jonathan Strong hade kastats i fängelseutan giltiga skäl eller formell tillåtelse. Ärendet togs upp till diskussionredan den 18 september. Tribunalens ledare, Sir Robert Kite, ställde sig