Slaveri del 3 10

18 • Slaveride tema. I kapitlet ”Kriget kulminerar”, som beskriver det dryga halvsekletfrån omkring 1860 till första världskrigets utbrott, färdas vi till amerikanskainbördeskriget, till frigörelseprocesserna på Cuba och i Brasilien, tillimperialismens Afrika, till kolonialväldena i Asien och till rekryteringenav ofri arbetskraft i Stilla havet. Slutligen träder vi in i den moderna tidenoch ser hur slaveriet har transformerats och vidareutvecklats i både gamlaoch nya banor, en process som fortfarande pågår.Några påpekanden är på sin plats. Först och främst: detta är en historiskskildring av slaveriets utveckling under de senaste 200 åren, med tonviktpå det förflutna. 1800-talet står i centrum. Syftet är att visa på hurofrihetens kulturer har skapats och omskapats i riktning mot nutidens situation.Det är däremot inte en bok med pretentioner på att skildra slaverietidag, inte mer än översiktligt. För att ge det tidiga 2000-talets många formerav ofrihet den uppmärksamhet de behöver krävs en separat volym, minstlika stor som denna.Detta är inte heller en bok som primärt söker förklara och förstå kampenmot slaveriet som sådan. Boken handlar inte om utvecklingen av föreställningenom mänskliga rättigheter, ej heller om abolitionismen som ideologi.Jag analyserar inte varför män som Carl Bernhard Wadström, WilliamWilberforce och David Livingstone gjorde som de gjorde. Abolitionismensegen historia är förvisso viktig, men i den här boken möter vi den iregel bara när den träder i direkt kontakt med slavhandel och slaveri, närkonfrontation uppstår. Detsamma gäller imperialismen. Stormakternas ekonomiskaoch politiska rivalitet – kampen om kolonier, råvaror och marknader– blir av intresse när den får relevans för slaveriet.Det är ofriheten som sådan som står i centrum. Boken handlar om de systemsom abolitionister, missionärer och imperialister bekämpade. Bokenhandlar om slavarna, slavinnorna och deras herrar, om slavägarna, slavhandlarna,slavjägarna och de världar de byggde med tvång och brutalitet sommörka ledstjärnor.•Många av de namn på folk och företeelser som återfinns i den här bokenexisterar i olika stavningsvarianter. Jag har som regel rättat mig efter svenskstandard, främst genom att följa Nationalencyklopedins rekommendationer.Följaktligen skriver jag osmaner (istället för ottomaner) och fulani (iställetför fula eller fulbe). I de fall då detta skulle ha medfört att bokens text