Slaveri del 3 10

Prolog • 15som första stat i världen, avskaffat slaveriet. Föga anade den döende Carl BernhardWadström att samme unge general som fått med sig hans egen boktill Egypten skulle återinföra slaveriet i alla Frankrikes besittningar endast treår senare. Kriget mot ofrihet var långt ifrån vunnet. Men det hade börjat.•Carl Bernhard Wadström var abolitionist. Ordet abolitionist kommer av detlatinska abolere, att avskaffa. Han ville avskaffa slavhandeln. Han gav upp helasin lysande svenska karriär för att krossa det onda han sett i Västafrika.Han var mer än så. Carl Bernhard Wadström var en ivrig förkämpe föreuropeisk kolonisation i främmande världsdelar. Européns plikt var, menadeöverdirektören och bergsvetenskapsmannen från Norrköping, att civiliseravärlden, att bringa ljus och frihet till det mörka Afrika. Om han levtett sekel senare skulle han med all säkerhet ha varit imperialist, en frivilligsoldat i kampen mot okristen vidskepelse och ondska.Carl Bernhard Wadström var en av de första västerlänningar som verkligenvar redo att ta på sig vad som långt senare skulle definieras som the whiteman’s burden, den vite mannens börda. Kolonisation och kamp mot slaverivar för honom samma sak, två intimt förbundna element inom ramenför mänsklighetens utveckling och ständiga kamp för andlig och materiellfrälsning. Wadström hade lärt sig att hata slaveri, och han visste vad sommåste göras för att effektivt utrota det. Vägen till frihet gick genom annektering,kolonisering, erövring. Han sade det inte högt, men så var det.Afrikanska kungar och hövdingar skulle aldrig lämna över vida åkrar och fältutan motstånd till den vite mannen. Den svarte mannen, hur intelligent ochskicklig han än må ha varit, måste utbildas till att tänka och fungera somen fri europé. Han måste tämjas.Carl Bernhard Wadström är en personifikation av de moraliska konvulsionersom kännetecknade det expansiva Europa under 1800-talet och somi stor utsträckning präglar denna bok. I sin gärning förkroppsligar handen energi, det samvete, den profitlystnad och den civilisatoriska ambitionsom blev allt starkare och allt grymmare för varje decennium under detnittonde århundradet.På Wadströms tid verkade allt så enkelt, trots att slavhandeln blomstradesom allra mest och inget land hade förbjudit slaveri. Sjukdomen – ondskan– var definierad och diagnosticerad. Botemedlet var frihet och broderskap.När Wadström och de brittiska abolitionisterna möttes år 1788 hys-