Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i jordbruket

Figur 3. Interpolering av sedimentmängden (DW) i en av de åtta våtmarkerna.
Sedimentmängden på varje platta (representerad av en svart prick i figuren) har
interpolerats till hela våtmarkens yta. Samma metodik användes för fosformängden.
4.2.4 Metodjämförelse (tre våtmarker i Södermanland)
Inom ramen för ett doktorandprojekt på SLU undersöktes fosforavskiljningen i tre
anlagda våtmarker i Södermanland – Skilleby, Bergaholm och Nybble – med två
olika provtagningsmetoder: vattenprovtagning och provtagning av ackumulerad
sedimentmängd (Kynkäänniemi m.fl. 2014). Syftet med studien var bland annat att
undersöka hur väl den beräknade avskiljningen stämmer överens mellan de båda
metoderna.
De tre våtmarkerna är små till ytan (0,23–0,36 procent av avrinningsområdet), och
två av dessa våtmarker, Bergaholm och Nybble, är så kallade fosfordammar, som
har en bestämd utformning – en djup sedimentationsdel som följs av en grundare
del med övervattensväxter (figur 4). Utformningen är anpassad för att fånga
partikel bunden fosfor.
Figur 4. Utformning av en fosfordamm. Illustration: Karin Johannesson.
12