Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i jordbruket

Fosfor- och kvävebelastning
Läckagekoncentrationer från en rapport från Naturvårdsverket (2008) användes
för att beräkna en ungefärlig transport av fosfor och kväve från åkermark. Yta
åkermark i avrinningsområdet multiplicerades med avrinningen för varje område,
och denna vattenföring multiplicerades med läckagekoncentrationerna. För transporten
från övrig mark (bete, skog, tomter etc.) antogs ett schablonläckage för
fosfor på 0,05 kilo per hektar och år och för kväve på 2 kilo per hektar och år.
Transporten räknades ut genom att multiplicera schablonvärdet med ytan övrig
mark i varje våtmarks avrinningsområde. För de våtmarker som endast tog emot
en del av flödet från avrinningsområdet användes den uträknade hydrauliska
belastningen för att beräkna fosfortransporten till våtmarken. Transporten av
fosfor från åkermark och övrig mark summerades och delades med våtmarkens
yta, och gav en belastning uttryckt i kilo per hektar och år.
Slutligen beräknades fosfor- och kväveavskiljning för var och en av de 60 utvalda
våtmarkerna med hjälp av de fyra modellerna. Avskiljningen per våtmarksyta
beräknades för de 5 produktionsområdena var för sig genom att dividera den
sammanlagda avskiljningen i området med den sammanlagda våtmarksytan för
de utvalda våtmarkerna. Detta resultat skalades sedan upp i förhållande till totala
arealen anlagd våtmark inom respektive produktionsområde. Därefter beräknades
avskiljningen per ersatt yta för hela Sverige (avskiljningen i övriga produktionsområden
antogs vara 0). Resultat för de olika produktionsområdena redovisas inte
separat eftersom osäkerheten är för stor för att jämföra dessa.
Motsvarande siffror för effekt på havet beräknades sedan genom att korrigera för
genomsnittlig nedströms avskiljning per produktionsområde. Detta bedömdes
utifrån figur 17 i Brandt m.fl. (2009), som är en karta som visar hur mycket av den
fosfor och det kväve som avrinner från olika områden i Sverige som aldrig når fram
till havet på grund av fastläggning, upptag och denitrifikation på vägen mot havet.
Den lokala avskiljning som uppnåtts per hektar våtmarksyta inom de 60 utvalda
våtmarkerna beräknades uppdelat på huvudsyfte (biologisk mångfald, näringsavskiljning,
eller både biologisk mångfald och näringsavskiljning) genom att
sammanlagda avskiljningen för våtmarker inom respektive grupp dividerades
med sammanlagda våtmarksytan inom respektive grupp.
5.2 Resultat och diskussion
5.2.1 Effekt av våtmarker anlagda med stöd från
landsbygdsprogrammet
Resultatet av de två modellerna för beräkning av fosforavskiljning och de två
modellerna för beräkning av kväveavskiljning visas i tabell 3. Resultaten tyder på
att våtmarker anlagda inom landsbygdsprogrammet totalt kommer att ge upphov
till en minskad fosforbelastning i lokala vattendrag motsvarande mellan 3,5 och
6 kilo fosfor per hektar ersatt yta och år och en minskad fosfortransport till havet
i storleksordningen 2,6–4,5 kilo per hektar ersatt yta och år. Motsvarande siffror
för kväve är en minskad kvävebelastning i lokala vattendrag motsvarande mellan
32 och 46 kilo kväve per hektar ersatt yta och år och en minskad kvävetransport
till havet i storleksordningen 27–38 kilo per hektar ersatt yta och år.
24