1 - ATL

PROFILEN
Med gitarr och röjsåg
Många lever med ett ben i stan och ett i
skogen. En av alla dessa är Ulf Stureson;
medlem i Mellanskog, musiker och skogsägare.
Han fogar samman världarna i musiken.
...I mossan under granarna
där sprang vi kring som galna
medan sommarn blev till höst
för sommarbarna...
Strofen kommer från Ulf Sturesons
skiva ”I overkligheten”.
Texten handlar om skogsgården
hemma i Alfta och om lillasyster
som gått bort i alltför
unga år.
– Det har varit lite dubbla
känslor inför ansvaret att ta över
gården. Man kan väl säga att jag
förlikat sig med tanken mer och
mer. Nu kan jag se fördelarna
och blir mer intresserad av skogen
för varje dag. Jag tror det
händer mycket med känslorna
när man får barn själv, säger
Ulf Stureson när vi träffas en
vintergrå dag i Stockholm.
De där dubbla känslorna mellan
stad och land har på något
sätt funnits där hela tiden. Ända
sedan Beatles; ”From me to
you” öppnade fönstret på glänt
mot ett annat liv.
MÅNGA UTBOR, med rötterna
både i staden och landet,
känner säkert igen mycket i
Ulf Sturesons relation till skogen
– samtidigt som varje historia
är unik.
Här är hans berättelse:
”
Första gången Beatles
hördes från radion hemma
i Viken blev jag helt knockad.
Jag var tio år och blev som
besatt. Efter det ägnades nästan
all min fritid åt musiken.
Det var något helt annorlunda
än mammas piano, Harry
Belafonte och Frank Sinatra.
Vi fick en rullbandspelare av
pappa som gjorde att låtarna
kunde spelas om och om igen.
Vi byggde musikinstrument
och bildade ett band som brukade
spela på föräldrarnas tillställningar.
Skogen och gården fanns där
förstås också, alldeles naturligt.
6
Av Ulf Stureson/Pär Fornling
Den har ju varit i släkten sedan
1500-talet.
Men jag var rastlös och sugen
på att upptäcka världen. Jag
drömde om storstan, nattliv,
dekadens och glamour.
I april 1977 åkte jag på språkresa
till England och kom i
kontakt med punken. Det var
en jättekick. Fram till dess hade
mycket av rock-kulturen handlat
om ouppnålig arena-musik
med superband som Yes och
Genesis. Punken tog ner musiken
på jorden. Kunde de stå på
scen kändes det som om vi
också kunde. Det var bara att
ha lite egna låtar och köra.
ETT ÅR EFTER språkresan
gjorde vi vår första singel. Asidan
var ganska urban och Bsidan
hette ”Traktor”.
Där har vi den där dubbelheten
igen!
Gården kom alltså med på ett
hörn och så har det fortsatt, mer
och mer.
Det finns mycket skog, berg
och sjöar i låtarna. Det är den
världen jag har inne i huvudet.
Det kommer alltid nya låtidéer
när jag är i skogen. Dessutom
har skogen gett mig ekonomiska
möjligheter att ägna mig åt
musiken, vilket jag är väldigt
tacksam för.
FÖRUT LÄNGTADE jag till
stan. Nu, speciellt på våren,
drömmer jag om livet på landet.
Man blir visst aldrig nöjd.
Jag har funderat en hel del
över var jag hör hemma, vilket
faktiskt kan vara bra. Inre konflikter
föder kreativitet. Om
man känner sig för självklar
och hemma behöver man inte
hålla på med sånt här.
Man kan säga att hela mitt liv
kretsat kring skogen och musiken.
Hemma hände det att jag
följde med pappa ut och planterade,
eller körde röjsåg. Det
var inte några jättekul utflykter.
Nu, många år senare, är det en
skön avkoppling. Det är kul att
köra motorsåg och jag funderar
på att göra en större manuell
gallring.
JAG HAR GÅTT en LRF-kurs
om skogsskötsel för folk i stan
och funderar på att aktivera
mig ännu mer. Det känns som
att vi skogsägare sitter på väldiga
möjligheter och det vore
roligt att ta ett steg till.
Min farfars far var inne på
samma linje och försökte starta
ett sågverk som olyckligtvis
brann ner.
I dag finns kanske möjligheterna
kring energi, pellets, eller
någon helt annan variant.
Man kan ju reflektera över att
locket i min favoritgitarr är av
granträ. Det är en älskvärd förädling.
En annan koppling mellan
mina två världar är likheten
mellan musikskapande och
skogsskötsel.
Att skriva text och musik
handlar ju också om att vårda
bra idéer och gallra bort de dåliga.
Först kanske man väljer
vilken typ av skog eller låt det
ska bli. Gran eller tall? Vilket
Beatles var inkörs-
porten till musiken för
Ulf Stureson.
verkar komma upp lättast?
Det är bra med någon slags
linje, en känsla för vad som
funkar ihop.
Man sätter en massa plantor,
sen måste man röja och därefter
gallra för att det inte bara ska
bli massaved och klentimmer.
Det blir ingen bra skog om allt
får växa fritt. Inte heller blir det
en bra låt om den är överlastad
med för många idéer som spretar
åt olika håll.
Man förädlar hela vägen.
Och i bägge fallen får man
hålla på med något eget. Man
sår ett frö och hjälper det växa
till någonting mycket större.
Det är en skön känsla.
NÄR DEN DÄR första singeln
släpptes var jag 17 år och
gick på gymnasiet i Bollnäs.
Därefter fortsatte musiken
med Traste Lindéns kvintett
och fyra egna skivor.
En av dem kom att handla en
hel del om min syster. Så här i
efterhand antar jag att det var
en sorts terapi för att komma
igenom sorgen.
Några år tidigare hade dessutom
min yngre bror dött.
Livet förändrades och det var
uppenbart att jag skulle ta över
VI SKOGSÄGARE 1/09