QX December 2019

-36-
med barnet medan David fick åka hem
till sig.
Några dagar senare får David veta
av kuratorn att Johanna kräver egen
vårdnad om Emelie, något som gjorde
honom både bestört och ledsen. David
kontaktade socialtjänsten i Solna för att
få hjälp. Han lyckas få till ett möte med
Johanna hos familjerätten.
– Men Johanna satt bara och
misskrediterade mig genom att säga att
jag är psykiskt sjuk. Hon påstod även
att jag har Asperger, och att jag har
autistiska drag.
Efter mötet blockar hon honom
från samtliga sociala medier och säger
att han inte ska få ha någon kontakt
med dottern och vägrar honom delad
vårdnad.
– Socialen sa att de inte ser någon
annan utväg än att jag får ta det här
till tingsrätten. Och där är vi nu, säger
David. Jag har inte sett min dotter på
över ett år.
Dagen innan jag och David ses har
han varit i tingsrätten.
- Johanna har skaffat en advokat
som specialiserat sig på att hjälpa kvinnor
att få vårdnaden om sina barn. Hon
är ökänd bland de som är insatta i såna
här fall och hon skyr inga som helst
medel, berättar David uppgivet.
Men han berättar att domaren
under gårdagen sa att det var av högsta
prioritet att David fick börja träffa sin
dotter.
- Så nu ska jag få se henne två timmar
varje söndag, under övervakning
av en representant från socialen som ska
sitta och göra anteckningar…
Två timmar i veckan?
- Ja, till en början. Och under extremt
konstruerade former. När det blir
vet jag inte, för den här representanten
från socialen måste besöka mamman
och dottern på egen hand först…
Vad känner du idag kring allt det
här?
– Mycket av mina känslor har
övergått till frustration, frustration över
att processen att få träffa mitt barn tar
sådan lång tid. Jag har kämpat från dag
ett för att få rättigheten att få träffa och
lära känna mitt barn. Det har nu gått
över ett år utan att jag fått se eller lära
känna henne. Jag känner även stor frustration
och ilska gentemot det svenska
systemet, där allt är till mammans
fördel. Jag hoppas att det på sikt blir
en lagändring där båda föräldrar har
samma ”rättigheter” till sitt barn.
Har du varit nära att ge upp?
- Det har funnits gånger då jag ifrågasatt
om det är värt att kämpa vidare,
speciellt när man stöter på motgång efter
motgång, men samtidigt är längtan
till min dotter så stark att jag kommer
fortsätta kämpa.
David berättar att han betalar underhåll
för barnet, något han ifrågasätter.
- Jag anser att man inte borde betala
underhåll om man inte får träffa sitt
barn. Det borde finnas incitament för
mamman att låta barnet få träffa sin
pappa.
Hur kom det sig att du valde att
skaffa barn med en tjej?
- För mig har det varit viktigt att
ett barn ska ha tillgång till både sin
mamma och pappa, och därför tyckte
jag det var en bra lösning att skaffa barn
med en medförälder där båda går in på
samma villkor.
Vad tycker du man kan göra för
att undvika det du gått igenom?
- Som pappa har man inte mycket
att säga till om. Det är möjligt att
skriva ett ”avtal”, men huruvida det
är bindande eller inte kan ifrågasättas
men kan ha viss betydelse vid en
eventuell vårdnadstvist i domstol har
jag förstått, men ingen garanti. Jag
vill inte låta allt för pessimistisk, men
som pappa är det svårt att få ”rätten”
till sitt barn.
Vad tycker du att andra gaykillar
bör tänka på om de ska skaffa
barn med en tjej?
- Var uppmärksam på ”varningstecken”
under ”dejting”-perioden,
lyssna på magkänslan, be vänner och
familj träffa henne och kräv att få
träffa hennes. I efterhand inser jag att
varningstecknen fanns där men då
tänkte jag inte på det. Dokumentera
allt ni kommer överens om, även om
det inte har laga kraft underlättar det
vid en eventuell vårdnadstvist, och
skriv under faderskapet redan under
graviditeten.
David berättar att han hade gjort
plats för Emelie hemma i lägenheten,
”Jag känner en stor
frustration och
ilska gentemot det
svenska systemet,
Jag hoppas att det
på sikt blir en
lagändring där
båda föräldrar har
samma rättigheter”
men att han till slut bar ner sakerna i
källaren.
- Allt eftersom jag förstod att jag
inte skulle få träffa hennes så valde jag
att flytta ner sakerna för att inte bli påmind
om saknaden varje dag. Tanken
var att jag skulle köpa en större lägenhet
där hon skulle få ett eget rum, men
de planerna är nu lagda på framtiden.
Vad hade du gjort annorlunda idag
om du vetet om det här?
- Hade jag vetat att jag som pappa
inte har några ”rättigheter” utan allt är
på mammans villkor hade jag valt att
skaffa barn via surrogat.
Hur mår du idag?
- Det har varit många sömnlösa nätter,
och dagar då jag varit väldigt nere
och ledsen. Mina föräldrar har varit ett
väldigt stort stöd för mig under denna
tuffa tid, samtidigt som jag vet att de
längtar att få träffa och lära känna sitt
enda barnbarn. Det går inte en enda
dag utan att de tänker på henne, eller
tittar på de få bilder som jag har på
henne.
- Mina föräldrar och jag skriver på
en bok som vi förhoppningsvis kan ge
dottern när hon blir äldre, där hon får
läsa om hur mycket vi älskar och saknar
henne, och där vi skriver ner alla de
saker vi skulle ha gjort tillsammans
under hennes första levnadsår.