12.06.2020 Views

Blå Bandet nr 3: 2020 juni-augusti

Medlemstidning utgiven av Sveriges Blåbandsförbund. Intevjuer, reportage, debatt

Medlemstidning utgiven av Sveriges Blåbandsförbund. Intevjuer, reportage, debatt

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

3-2019 BLÅ BANDET NR: 3-2020

5

NINA ERIKSSON

Fick lyckorus när hon

drack alkohol första gången

När Nina Eriksson drack alkohol första gången som 14-åring fastnade

hon direkt. Vid 17 år var hon sprutnarkoman. Räddningen kom

när Nina var nära att drunkna och hon ”skrek på Gud”, tog kontakt

med socialtjänsten och fick komma på behandling. Idag arbetar hon

för LP-verksamheten som enhetschef med ansvar för flera arbetsområden.

Ingår även i projektgruppen för Blå Bandets kommande

satsning ”Jag ser”.

TEXT & FOTO:

Per-Olof Svensson

Uppväxten i Skellefteå beskriver

Nina som bra fram till en tragisk

olycka där hennes pappa körde ihjäl

sin brorson med skoter. Det innebar

mycket skuld och skam för hennes

pappa, samtidigt som Nina hade

kommit in i den känsliga inledningen

av tonårsperioden.

När hon drack alkohol första

gången, beskriver Nina som att det

var som att slå en strike med bowlingklot,

alla käglor flög. Det blev ett

lyckorus, en känsla som visar hur

stark alkoholens påverkan kan vara.

- När jag drack trodde jag att jag

hittat den saknade pusselbiten, berättar

Nina.

Det gjorde att Nina drack allt mer,

snabbt blev beroende och hamnade i

situationer som skapade problem och

även narkotika kom in i livet. Redan

som 17-åring var hon sprutnarkoman.

På bara tre år hade beroendet

tagit över mycket av Ninas liv. Samtidigt

fanns kärlek, hon gifte sig när

Nina var 19 år.

- I tio år fungerade det trots allt

ganska bra och vi flyttade runt till

olika platser, berättar Nina och fortsätter:

- Men sedan tog ångest över, drack

så mycket att jag fick minnesluckor

och kunde bli våldsam.

VÄNDNING

Vändningen kom i total närkontakt

med Skellefteälven där Nina var

nära att drunkna. När hon försökte

komma upp ”skrek hon på Gud”,

människor kom och hjälpte henne

upp och även polisen. Hon trodde

själv att hon hade ramlat i älven men

en kompis som hade sett situationen,

berättade: ”du ramlade inte, du gick ner

i älven”.

- Då insåg jag att så här kan jag

inte leva, nu lägger jag av.

Då hade Nina hunnit bli 34 år och

tog kontakt med socialtjänsten. Där

berättade de om möjligheten att få

behandling för sitt missbruk genom

LP-stiftelsen som det hette på den

tiden. Nina kände själv att hon behövde

få miljöombyte och att det var

riktat endast till kvinnor.

- Där någon kunde se mig och ge

mig en kram.

NU SKULLE DET ORDNA SIG

Hon fick möjligheten att byta norrländska

Skellefteå till Lillvik, sydväst

om småländska Nässjö. Nina beskriver

sig själv som ”en risten eka med

hål i botten” vid denna tid. Samtidigt

med en förvissning om att nu skulle

det ordna sig.

- Det kändes som att någon tagit

upp mig på stranden, Jesus hjälpte

mig att inte längre ha något sug efter

alkohol, cigaretter och narkotika.

Nina beviljades månad för månad

att få stanna kvar på Lillvik och det

blev sju månader. Idag är det svårt

att få längre behandlingsperioder

finansierade av socialtjänsten. Samtidigt

finns kunskap om att det behövs

långsiktighet för att kunna bryta

missbruk som har pågått i många år.

Därefter började Nina arbeta på

en fabrik i Vetlanda och packade

garderober till IKEA. Här gällde det

att hålla tiden med stämpelklocka vid

arbetsdagens början och slut.

- Det var nyttigt, jag kände att jag

var med i ett sammanhang, en kugge

för att det skulle fungera.

UTBILDNING

Nina lämnade Småland och flyttade

ännu längre söderut till Skåne där

hon arbetade på en second handbutik.

Hon gick också en utbildning

i behandlingspedagogik. Därefter

gjorde Nina comeback till Lillvik, nu

som behandlingsassistent.

- Nu jobbade jag tillsammans med

dem som tidigare hade tagit hand

om mig.

Efter tre år på Lillvik blev hemlängtan

till Norrland stor. Det blev

samtidigt tufft att återse platser och

träffa människor från sitt tidigare liv

i hemstaden Skellefteå. Under missbruksåren

beskriver Nina att hon var

otroligt bottenlös ensam i sig själv.

Att det var därför som hon var på

väg att ta livet av sig i Skellefteälven.

- Efter det gav Jesus mig modet att

vara rebell!

Sedan förra hösten bor Nina i

Arvika tillsammans med sin make

Peppe Eriksson som är pastor i

pingstförsamlingen. Nina är anställd

av LP-verksamheten som enhetschef

för flera olika verksamhetsområden:

LP-kvinna, LP-Grow (ungdom), utbildning

och barnstöd.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!