Blå Bandet nr 2 april-juni 2021

BLÅ BANDET NR: 2-2021
9
FÖDELSEDAG GUNILLA LINDSKOG
”Blå Bandet har alltid funnits i mitt hjärta”
Gunilla Lindskog, Sundsvall, fyller 70 år den 26 april. Hon är ordförande
i Skönort-Skönsbergs Blåbandsförening. För att öka kännedomen om Blå
Bandet hade Gunilla flera kontakter med olika församlingar. Sedan kom
coronapandemin och försvårade detta. Förhoppningsvis blir det bättre
inom kort som gör det lättare att kunna träffas igen.
TEXT & FOTO:
Per-Olof Svensson
Livsresan geografiskt startade i Blekinge
och Karlskrona där hon växte
upp med föräldrar som var blåbandister
och sin storebror Gunnar Lindskog,
som idag också är ordförande
i en Blåbandsförening, Upplands
Väsby. Deras pappa var sjuk och dog
tidigt efter en längre tids sjukdom. På
den tiden fick barn sällan göra besök
på sjukhus. Ett starkt minne är när
hon fick besöka sin pappa och hade
med sig en kaffetermos till honom.
Han dog när Gunilla var nio år.
Efter fyra år i folkskola blev det
drygt fem år i flickskola som hon
hoppade av på grund av att Gunilla
blev mobbad. Efter ett halvårs praktik
på förskola flyttade hon till Tidaholm
i Skaraborg och började på Blå
Bandets folkhögskola Helliden. Där
gick hon allmän linje i två år och var
klar 1970.
Varför Helliden?
- För att mina föräldrar var blåbandister
och att min storebror Gunnar gått
där samt att jag behövde utbildning.
Efter det kombinerade Gunilla
arbete inom vården med fortsatta studier
på Komvux med svenska, engelska,
historia, religion och franska.
ÄNNU EN FOLKHÖGSKOLA
1975 var det dags för ytterligare två
års folkhögskolestudier till fritidsledare.
Nu blev det landskapet Bohuslän
och Ljungskile. 1975 träffade hon
den man som senare blev far till hennes
två söner. De bodde i Göteborg
och sonen Niklas föddes. 1979 var
det åter dags att flytta norrut, denna
gång till Eskilstuna. 1980 föddes Erik
och året därpå skildes Gunilla från
barnens pappa.
I Södermanland blev det flera
olika bostadsorter, bland annat Nyköping
och Trosa. Kombinationen
med att vara ensamstående förälder,
arbeta som elevassistent, utbilda sig
till ansvarig inom hemtjänst och arbeta
som föreståndare på ett dagcenter,
blev till slut för mycket och Gunilla.
- Jag blev utbränd, kände mig
aldrig nöjd, det var en otrolig stress,
berättar Gunilla.
Vid den här tiden i början på
1990-talet fanns inte samma kunskap
som idag om utmattningsdepression.
Gunilla var sjukskriven i närmare
fem år. Den tiden behövdes för att
krafterna skulle komma tillbaka.
- När kropp och hjärna fick vila
och återhämta sig blev jag succesivt
piggare.
FORTSATTE NORRUT
Gunilla fortsatte sin resa norrut och
det blev Härnösand i Ångermanland
1998. Tillbaka i arbete med timanställning
på ett intervjubolag.
- Då passade det mig bra, jag behövde
inte tänka själv.
När krafterna återkom kunde hon
åter anta utmaningen till ett chefsjobb
inom kommunen. 2008 blev det ännu
en geografisk förflyttning, denna
gång något söderut. Inte så långt men
ändå byte av landskap till Medelpad
och Sundsvall.
Här arbetade Gunilla som internlärare
i Samhall och utbildade i
lokalvård. Gunilla har egen erfarenhet
av att städa professionellt och har
utbildat sig inom lokalvård.
PROFESSIONELL LOKALVÅRD
- Jag lärde ut hur man städar på bra
sätt. Trivdes bra och jag gillar att
prata.
Efter pensioneringen har Gunilla
fortsatt att arbeta en del med lokalvård.
Vidare är hon engagerad i Afasiföreningen
där hon är handledare i
”Prova på rummet” dit deltagare kan
komma för att träna.
Hur kom du i kontakt med dem?
- Det var Mats Danielsson som frågade
och jag tycker att det verkligen
är roligt att vara engagerad där.
NATURLIGT MED BLÅ BANDET
För Gunilla blev Blå Bandet naturligt
under uppväxten. Föräldrarna var
engagerade i den lokala Blåbandsföreningen.
Gunilla minns att vid möten
fick hon dricka kaffe, inte annars.
Någon dans var dock inte tillåtet.
- Det ansågs vara fult att dansa,
berättar Gunilla.
Mötena hölls i IOGT lokalen i
Karlskrona. Det fanns också barnverksamhet
med Hoppets Här inom
Blå Bandet samt barnkolonin Blåklinten
som föräldrarna var aktiva
som ledare i. Senare blev det också
studiecirklar innan Gunilla flyttade
till Helliden för folkhögskolestudier.
I Karlskrona var Gunilla också aktiv
i sjöscouterna.
ANNAN SYN PÅ ALKOHOL
Under en tioårsperiod på 1980-talet
lämnade Gunilla sitt medlemskap i
Blå Bandet då hon fick en annan syn
på alkohol.
- Det var ändå en bra erfarenhet
då jag till slut kände att Blå Bandet
alltid har funnits i mitt hjärta och att
det är roligare att inte dricka alkohol.
- Jag hittade tillbaka till Blå Bandet
och mindes hur viktigt mina år på
Helliden var.
Gunilla berättar att många blåbandister
genom åren har varit viktiga
för henne på de olika platser hon har
bott. I Sundsvall är föreningen en
sammanslagning av två föreningar.