kompetens stegen - Linköpings kommun

More documents

Recommendations

Info

Utvecklingskompetens Per-erik ellstöm är professor i pedagogik med särskild inriktning mot utbildning och lärande i arbetslivet. Han konstaterar att arbetslivet kräver allt mer av oss. Det räcker inte att besitta god utförarkompetens, det vill säga kompetens att utföra gällande arbetsuppgifter. Man måste i allt större utsträckning tillägna sig god utvecklingskompetens; förmågan att medverka i utvecklingsarbete, att självständigt identifiera och lösa problem. Att helt enkelt medverka till att utveckla både sig själv och sina arbetsuppgifter. Eller som eva Hulth, ansvarig för kompetensstegsarbetet i Motala kommun, uttrycker det: Utvecklingskompetens är förmågan att reflektera över vad vi gör och varför vi gör det. eller sämre än det andra. Båda inriktningarna behövs. Det anpassningsinriktade lärandet är det som till exempel tillämpas i skolan när eleverna lär sig lösa uppgifter utifrån givna förutsättningar och där de rätta svaren kan avläsas i facit. – I arbetslivet handlar den här typen av lärande om att lära sig de praktiska handgreppen, kanske en viss arbetsmetodik eller införlivandet av vissa rutiner, förklarar Per- Erik Ellström. Man ska lära sig bemästra det givna. Det anpassningsinriktade lärandet kan också kallas för bemästringslärande. Men när man har gjort allt det där, lärt sig alla rutinerna och behärskar spelreglerna i verksamheten, då kan det vara dags för ett mera utvecklingsinriktat lärande. Utmärkande för det utvecklingsinriktade – och innovativa – lärandet är ett ifrågasättande förhållningssätt till uppgifter, mål och förutsättningar. – Fokus ligger på att formulera problemen, inte att lösa dem. Detta kan leda till att existerande arbetssätt och rutiner ifrågasätts och att man utvecklar och prövar nya tillvägagångssätt. Idealet är en ständig pendling mellan anpassning och utveckling. Eller snarare skulle man kanske tala om »Fokus ligger på att formulera problemen, inte att lösa dem.« en cirkelrörelse – en lärandecirkel. – Helst ska båda typerna av lärande fortlöpa växelvis. Utmaningen är att skapa balans dem emellan. Man kan tala om lärandets dubbelhet. Denna dubbelhet är nyckeln till att förstå och defi niera en organisations utvecklingsförmåga. För en lekman kan det utvecklingsinriktade lärandet förefalla ställa större krav på individen än det anpassningsinriktade, men den uppfattningen tillbakavisas av Per-Erik Ellström. 8 Nästa steg – Idéskrift om utveckling av kompetens och lärande inom äldreomsorgen – Att lära sig bemästra någonting, en kamera till exempel, eller kanske ett nytt språk, kan ju vara oerhört svårt det med. Snarare handlar det om att ett utvecklingsinriktat lärande ställer andra krav. vad krävs då för att skapa en verksamhet som genomsyras av refl ektion och alternativt tänkande? – Det behövs olika typer av utbildningsstöd, det vill säga ny »input«, nya begrepp och nya verktyg. Sedan behövs det handledning i betydelsen uppbackning i det dagliga arbetet. Slutligen behövs ett ledarskap som förstår sig på att uppmuntra ett mera processinriktat arbete. Fungerar den här triangeln – utbildningsstöd, handledning och ledarskap – fi nns också förutsättningarna för bra utvecklingsmöjligheter. aktuell forskning om lärande i organisationer pekar också på betydelsen av att försöka förena heterogenitet och homogenitet. Heterogenitet, det vill säga variation, främjar idéutveckling och lärande. Homogenitet, det vill säga likhet, främjar kommunikation och genomförande av fattade beslut. Mats Ericsson, utvecklingsledare i Linköpings kommun och FoU Centrum, är en av dem som leder
arbetet med Kompetensstegen. När han talar om begreppet utvecklingskompetens betonar han behovet av att utveckla dels kunskap om lärande, dels hållbara metoder och modeller för lärande som bidrar till utveckling utveckling av både både kompetens kompetens och verksamhet. verksamhet. Sådana metoder och modeller behöver utvecklas i samverkan med forskning om lärande och kompetensutveckling. arbetet med utvecklingskompetens är därför en nödvändig och grundläggande del i det samlade kompetensstegsarbetet. Därför är han mycket glad över det samarbete som kom munerna inom FoU Centrum har med Linköpings universitet. – Man kan till exempel behöva vidareutveckla modeller för att inventera kompetensbehov i förhållande till förändrade brukarbehov i sin verksamhet. Hur går man rent praktiskt till väga? Vad är kompetens och hur kan den synliggöras? Eller så kan man behöva utveckla modeller för att organisera sin verksamhet så att det blir möjligt att i större utsträckning arbeta med lärande och kompetensutveckling som en integrerad del i den dagliga driften. Han betonar vidare att det är viktigt att komma bort från synen att det fi nns renodlade producenter av kompetens (utbildningsanordnare) och konsumenter av kom petens (de olika verksamheterna). – För både utbildningsanordnare och verksamheter gäller att båda både utvecklar och använder kompetens. Målet är snarare att utveckla samverkan men med olika roller och perspektiv. När man i arbetet med Kompetensstegen bjöd in verksamheterna för att tala om utvecklingskompetens ringades fem områden in: • Lärande inom team och arbetslag. I dag arbetar man mycket i team och arbetslag. Hur går lärandeprocessen till i sådana enheter och hur kan lärandet stödjas? • Handledning och mentorskap. Kan till exempel äldre (mer erfarna) lära yngre (mera oerfarna)? Hur går i så fall den kunskapsöverföringen till och hur kan handledning och mentorskap bidra? • Nätverk. I många verksamheter tycker man att man ibland arbetar isolerat. Det fi nns behov av att lära mer av andra. • Brukarstyrd utveckling av kompetens, ledarskap och verksamhet. Vanligtvis utgår man från personalen och personalens behov vid kompetens utveckling, men ibland kan man behöva involvera brukarna och deras anhöriga. Hur får man i så fall med dem i processerna? • Validering. Traditionellt valideras kunskap i relation till olika utbildningar. Men man kan också validera utifrån ett visst arbetsinnehåll. De fackliga organisationerna har tagit till sig det här begreppet. Validering är ett sätt att synliggöra arbetets komplexitet och vilken kompetens som behövs. Kring de ovan nämnda fem områdena har man bildat fem temagrupper. I grupperna fi nns representan- »Det är viktigt att komma bort från synen att det fi nns renodlade producenter av kompetens.« Mats ericsson är en av flera projektledare i arbetet med Kompetensstegen. Han menar att arbetet med det som kallas utvecklingskompetens är en nödvändig del i det samlade Kompetensstegsarbetet. Därför är han glad över det samarbete som pågår med Linköpings universitet. Han betonar också vikten av att komma bort från den förlegade synen att det finns renodlade producenter respektive konsumenter av kompetens. Nästa steg – Idéskrift om utveckling av kompetens och lärande inom äldreomsorgen 9
Page 1 and 2: Kompetensstegen Linköping i samarb
Page 3 and 4: Kroppskontakt Massage en tillgång
Page 5 and 6: lärare torde ha så observanta ele
Page 7: eva Hulth ansvarar för arbetet med
Page 11 and 12: Utbildning en sporre för ledare In
Page 13 and 14: tre teaM varvade UtBildning OCH JOB
Page 15 and 16: - Den var vit och intetsägande fö

kompetens stegen - Linköpings kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?