Pingstkyrkan 100 år

Ebba Falkenwing, 18 år, har
växt upp i församlingen och
har till och med predikat en
gång efter konfirmationen.
EBBA FALKENWING
För Ebba är
förebilderna
viktigast
EBBA FALKENWING,
18 år, är en av församlingens
ungdomar. Hon har varit med
hela livet.
– Jag är barnvälsignad,
konfirmerad och döpt i
församlingen. Jakob både
konfirmerade och döpte mig,
säger hon.
Ebba är uppväxt i en kristen
familj och bor hemma tillsammans
med sin lillasyster.
– Mina föräldrar tog med
mig tidigt och sedan gick
jag i söndagsskolan. Jag är
konfirmerad både i Pingstkyrkan
och i Svenska kyrkan.
Jag gick samtidigt i båda.
UPPLÄGGET VAR LITE
olika i de olika kyrkorna, men
Ebba gillade båda.
– I Svenska kyrkan fick man
vara mer aktiv och medverka
på olika sätt i gudstjänsten
som man skulle gå i regelbundet.
Det var intressant att följa
kyrkoårets texter och det var
lite mer formellt. Jag gillade
det!
Anledningen till att hon gick
och läste i Svenska kyrkan var
att klasskompisarna gjorde
det och ville ha henne med.
De var totalt 11–12 stycken.
– I Pingstkyrkan var det mer
som en kurs med undervisning.
Man var inte delaktig på
samma sätt men det var bra
på andra sätt. Vi var ungefär
åtta stycken. Senare efter
konfan hade Jakob en modig
idé. Han ville att två av oss
ungdomar och Sten-Gunnar
skulle predika i gudstjänsten.
Det var intressant och riktigt
roligt att få genomföra!
Ebba har nu börjat sitt sista
år på Rönninge gymnasium
där hon läser samhällskunskap
med inriktning på
beteendevetenskap.
– Jag är intresserad av
människor och hur de agerar
och tänker. Helt enkelt människan
i samhället. Man sysslar
med psykologi, sociologi och
till exempel konflikthantering
i företag.
Det går bra i skolan och
som extraknäck jobbar hon
på Espresso House.
Vet dina klasskompisar om
att du är kristen?
– Ja, redan första dagen
frågade en syriansk kille i
klassen om någon var kristen.
”Ja, sa jag”, och så var det
med den saken.
– För syrianer är det naturligt
att vara kristen och jag
skulle vilja ta med dem till vår
kyrka. Det har varit på gång
och de är intresserade.
Hur är det med din tro och
din församling idag?
– Min tro sitter där. Med
församlingen kan det gå lite
upp och ner i min ålder. Nu
har jag inte varit med på ett
För Ebba Falkenwing
är tron en naturlig del av
livet. Hon ser upp till sina
föräldrars och far- och
morföräldrars stabila tro.
”Man behöver verkligen
förebilder!”
TEXT: Torbjörn Stolpe
FOTO: Bengt Jägerskog
tag. Men jag har lärt mig att
även om jag känner motstånd
att gå till gudstjänst så tycker
jag mycket om det när jag väl
är där. Som idag!
– Idag är jag väldigt glad
att jag gick till kyrkan. Jack-
Tommy Ardenfors höll en fin
predikan som jag förstod bra.
Och musiken med Emma var
väldigt fin.
EBBA BERÄTTAR om sitt
eget andaktsliv:
– Jag försöker be varje
kväll men med Bibeln är det
mera hackigt. Men som vi kan
jämföra med att gå på gudstjänst,
när jag väl läser är det
givande.
– För mig är det lite som
den person Jack-Tommy
predikade om som hade varit
på gudstjänster men liksom
inte hört några predikningar
på 30 år. Däremot hade han
sett en predikan i 30 år – sin
kristna hustrus liv.
– Jag ser på mina föräldrar.
Så stabila i sin tro! Såna
föredömen! Det blir en slags
predikan.
Ebba får tårar i ögonen.
– Och så tänker jag på
mina mor- och farföräldrar.
De var alla så fina och det var
så naturligt för dem att gå till
kyrkan.
– De var stora förebilder,
och förebilder behöver man!
3 FRÅGOR
Nataniel
Amadasun,
10 år
Vad tycker du om att gå till
kyrkan?
– Bra! Det är roligt att åka
till kyrkan och träffa kompisar
och så.
Brukar ni åka hela familjen?
–Ibland åker pappa före.
Vad tycker kompisarna om
att du går i kyrkan?
– Inte fel, många av dem
går också i kyrkan! Med andra
leker jag som vanligt.
3 FRÅGOR
Anna
Amadasun,
8 år
Vad tycker du om att gå i
kyrkan?
– Bra!
Vad gör du i kyrkan?
– Jag går i söndagsskolan.
Vi kör lekar och sjunger! Och
så träffar jag många kompisar.
Ber du ibland?
– Ja, hemma ber vi oftast
på kvällarna.
Bengt Jägerskog
40