Pingstkyrkan 100 år

3
frågor
till några
av våra
pastorer
genom åren:
Kent Millard
2000–2004
Hej Kent! Kan du berätta ett
trevligt minne från din tid?
– Jag minns speciellt
fredagskvällarna då kyrkan
fylldes av ungdomar som fick
höra ett klart evangelium och
samtidigt hade väldigt kul.
John-Ted Berge och Tigleth
Malkey tillsammans med
andra duktiga ledare fick
se många komma till tro på
Jesus under den tiden.
Och nämn något viktigt
som hände!
– Vi startade Second
Hand-butiken 2002. Visionen
i mitt hjärta var då att församlingen
skulle få vara till hjälp
för många Södertäljebor med
sociala behov. Så har det till
min glädje också blivit.
Hur förbereder du en
predikan?
– Ett ämne för en predikan
kan komma på lite olika sätt.
Ibland genom en vardaglig
händelse eller ett möte med
någon människa. Ofta då jag
läser Bibeln, sedan bearbetar
jag den tanke jag fått genom
bön och studier i Guds ord.
Det tar ibland lång tid innan
man har en ”färdig predikan”
och ibland går det fort. Men
det är alltid en spännande
och utvecklande process för
en själv. Och förhoppningsvis
också för dem som så småningom
får lyssna till vad
man säger i sin predikan.
Andreas
Ardenfors
2020–
Hej Andreas, vad är bäst
med att vara pastor här?
– Det roligaste med att ha
kommit hit som pastor är att
få möta så många trevliga
människor – livsöden som
verkligen gör vår församling
så underbar.
Kan du nämna en viktig
händelse?
– En stark upplevelse var
när jag hade förmånen att
få döpa min egen dotter här
under en gudstjänst i höstas.
Hur förbereder du en
predikan?
– När jag förbereder en
predikan så går jag och maler
den ganska länge. Jag får
ofta mycket av att prata och
resonera med andra personer.
När jag sedan sätter mig,
oftast på fredagen, är det
mesta redan klart i hjärtat
men behöver formuleras på
pappret.
Jag minns att jag efter
några månader som pastor
frågade min far om hur länge
det tar innan man slutar
vara nervös inför predikan.
Svaret som jag fick var: ’Jag
har predikat i över 30 år och
är fortfarande nervös!’ Nu
har jag predikat i över 30 år
och stämmer in i det, man är
fortfarande nervös. Inte för
att stå inför folk eller så, men
respekten för den som lyssnar,
och respekten för Gud
som man vill representera,
blir bara djupare och djupare.
Gunnar
Johansson
1992–2000
Hej Gunnar, kan du berätta
ett trevligt minne?
– När vi fick sända TV i
kanal 5. Vi gjorde ett antal
program tillsammans med
filmaren Bengt Jägerskog och
församlingens gospelkör som
blev mycket uppskattade. Ett
annat minne var när vi gick
över till ett nytt millennium
då jag fick förmånen att med
alla kyrkor i stan anordna ett
fackeltåg som avslutades nere
vid Maren. Där fick jag strax
innan midnatt hålla en appell
och 100-tals människor
valde att bedja med i Herrens
välsignelse inför ett nytt
millennium.
Naturligtvis betydde det
mycket för mig att församlingen
ställde sig bakom alla
olika satsningar (ibland lite
djärva) som vi kunde genomföra
och som resulterade i att
nya människor kom till tro
på Jesus. Det betydde också
mycket att jag hade så duktiga
medarbetare som gjorde fina
och uppskattade insatser på
olika sätt. Det var i sanning
ett fantastiskt teamarbete.
Kan du nämna något
viktigt från den tiden?
– Att alla såg vår gemensamma
uppgift – att på ett
naturligt sätt kommunicera
evangeliet i vår vardag bland
grannar, arbetskamrater och
skolkompisar. Vår slogan,
Södertälje för Kristus, fick ett
stort genomslag.
Hur förbereder du en
predikan?
– Att, förutom ständig
bibelläsning och bön, försöka
leva nära människor, både i
församlingen och i vår stad,
och se behoven.
64