Pingstkyrkan 100 år

JOSEFINE OLDEBRING:
»Besöket i Bosnien
är något vi bär med
oss i resten av livet.«
TEXT: Josefine Oldebring
FOTO: Marcus Oldebring
Hej Josefine! Hur länge har
du varit engagerad i församlingen?
– Mer eller mindre hela mitt
liv. Jag växte upp i församlingen
och var med i söndagsskolan
och barnkören. Sen
började jag i fredagsgruppen
som det hette innan man fick
börja gå på ungdomsmötena.
Fredagsgruppen fortsatte
sedan som en liten cellgrupp.
Det var under ungdomsmötena
när jag var 14–15 år
som jag ledde lovsång för första
gången då jag precis lärt
mig spela piano. Sen fortsatte
det på den vägen och jag är
fortfarande med och leder
lovsång ibland. Under en kort
period under ungdomsåren
var jag med i det dåvarande
musikrådet. Sen gjorde jag en
avstickare till Mariannelunds
folkhögskola under ett år och
kom tillbaka till församlingen
Elin Hyving med
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Josefine Oldebring till vänster med Mario
och Dejana Opacak som hon träffade vid
besöket i Vares, Bosnien. Opacak har tagit
över arbetet som föreståndare för kyrkan i
Zenica. Dejana håller i Josefines son Arvid.
sen. Då var det olika musikprojekt,
körer och lovsång jag
var engagerad i.
För fem år sedan var jag
med i Second Hands styrelse
och när jag något år efter
även gick med i missionsrådet
valde jag att avgå från Second
Hand-styrelsen då vi också
fick barn i samma veva. I nuläget
är jag med i missionsrådet
och leder lovsång.
Har du några särskilda
minnen att dela med dig av?
– När vi fick besöka de
lokala pastorerna som vi
stöttar i Bosnien. Eftersom
min man Marcus var med i
missionsrådet under den tiden
åkte vi ner med vår 1-åring till
Sarajevo och fick se vad våra
insamlade pengar har kunnat
hjälpa pastorer, församlingar
och även andra sociala
insatser där. Det var otroligt
gripande att få se på plats och
är något vi bär med oss för
resten av våra liv.
Vad har varit roligast?
– Bosnienresan och alla
läger, allt från barnläger
till ungdomsläger och nu
församlingsläger som jag
tycker ger så mycket med
både gemenskap och stöd
och roliga aktiviteter.
Vad har varit mest utmanande?
– Att man som ung inte
har erfarenheten av styrelseoch
budgetarbete som de
andra har. Insynen i själva
arbetet som man har fått
lära sig under tiden. Ibland
kan det vara svårt att se vad
jag kan bidra med men jag
tänker också att jag som ung
måste lära mig för att arbetet
ska kunna fortsätta.
Sen har ju livet utmanat
en på många sätt då man
inte får ihop livspusslet till
allt man vill vara med i, som
exempelvis lovsången som
jag brinner för. Eftersom vi
nu har två små barn behöver
jag ibland stå över att vara
med då min man är engagerad
i Youtube-streamingen,
som också känns väldigt
viktig.
Är det någon särskild
period som varit mer
speciell än någon annan?
– Perioden under pandemin
har varit speciell då
man inte kunnat träffas och
få den gemenskap som jag
tycker är så viktig. När vi
under alpha-kursen (som jag
gick 2020) gick ifrån att ha
fysiska möten till att ses över
zoom var speciellt.
Just nu är vi inne i en
speciell tid för vår familj då
vi får lära barnen igen att gå
till kyrkan och varför den är
viktig för oss.
Vad är du extra stolt över?
– Att vår kyrka har så
mycket socialt engagemang.
Våra julkonserter med
insamling till julkassen har
varit en favorit för mig som
fått vara med och sjunga.
80-
TALET
Sten-Gunnar Hedin (till 1988)
1980
1981 1982 1983 1984
1985
Mission under 80-talet.
Holland: Sagströms.
Tyskland: Kinerts.
Liberia: Lennartssons.
Tanzania: Sedins.
Korsika: Lepczynskis.
Argentina: Flinks.
835
medlemmar
Rekord!
Församlingsmedlemmar
uppmanades
att inte utnyttja
de Segertoner
som är avsedda för
besökande utan
ta med sig egna
Segertoner som
kan köpas i vårt
bokstånd.
Fastigheten Humlan blir vår 1985
och stora renoveringar tar vid.
Christer Ahxner, Arne Bogren och
Bengt-Sture Bengtsson gjorde en
utförlig presentation med förslag
till finansering och arbetsinsatser.
1986: Projektgrupp bildas för
ombyggnaden av Humlan och
bygget tar fart. Ett stort arbete
med många otroliga insatser!
Astrid
Bengtsson
arbetar med
hobbygrupperna.
53