Pingstkyrkan 100 år

Några
axplock från
de 100 åren:
Boel Godner.
Text och foto: Bengt Jägerskog.
BOEL GODNER,
KOMMUNFULLMÄKTIGES
ORDFÖRANDE I SÖDERTÄLJE
»Pingstkyrkan är en
viktig kraft i stan«
HEJ BOEL GODNER! Vad vill du säga till
Pingstförsamlingen som fyller 100 år?
– Ett stort grattis! Jag vill vara med och
fira 100-åringen som är en viktig och god
kraft i Södertälje.
Vad tycker du att vi kan bidra med?
– En kyrka kan ju bidra med mycket gott
och släppa in folk som inte känner sig välkomna
i samhället i övrigt. Att vara öppen
för alla. Det är det finaste tycker jag!
Vad betyder vårt sociala arbete?
– Det är viktigt för de som lever i
skuggan av det vanliga samhället. När alla
andra möjligheter är uttömda så är kyrkan
verkligen viktig. Jag är så glad för det
arbete ni gör.
Pingstkyrkan har verkligen gjort avtryck
i vårt samhälle. Södertälje är en av Sveriges
mest segregerade städer där vi tagit
emot en väldigt stor andel flyktingar. Vi
har brottats till och från med grov brottslighet,
gängkriminalitet och hederskultur.
Samtidigt är vi den stad som har mest
kyrkor och flest kristna. Alla goda krafter
behövs och här kan vi hjälpas åt!
BEDJARNA
Bönen – motorn
i församlingen
SIV LYREBORG: Efter att ha läst
igenom 80 års protokoll från församlingens
historia ser jag, att när jag plockat
ut det som hänt under åren, inte har fått
med motorn och navet som burit oss alla
och församlingen genom 100 år – bedjarna!
I början var det fler böne dagar och
böneveckor. När jag kom till Södertälje
på 1950-talet fanns det några som jag
upplevde som församlingens böne pelare:
Conny Sörman, Margit Winborg, Elsa
Norbäck, Elisabet Skogvard, systrarna
Fältskog, ja, det var förstås flera, men
jag har ofta tänkt ”ja, se de beder”. Hur
underbart är det när vi får sjunga sången:
Lördagscafét i Nykvarn.
Text och foto: Bengt Jägerskog.
UNGDOMAR
Om lördagscafét i
Nykvarn 1987–1996
PÅ LÖRDAGSKVÄLLARNA fanns ingen
ungdomsgård i Nykvarn i slutet av
80- talet. Fylla och strul bland ungdomarna.
Ungdomarnas respekt och tillit till
vuxenvärden var låg, skilsmässofrekvensen
hög och många tonåringar for illa. Då
var vi flera från olika kyrkor som tyckte
att den mestadels tomma Nykvarnskyrkan
kunde bli en mötesplats för de
unga. Flera från Turinge församling, ett
gäng från Missionskyrkan i Södertälje och
från vår församling prövade först en tid.
Det blev nio år! 75–80 ungdomar kom
på lördagskvällarna. Närpoliserna tittade
alltid förbi och nattvandrarna utgick från
oss. Klockan 21 var det ”andjakt” som man
kallade våra andakter och sedan pingis,
fika, modern kristen musik och biljard.
Andakterna var alltid en utmaning och
vi sjöng sommarpsalmer mitt i vintern,
jul psalmer alla årstider. Vi kände oss ofta
som reservföräldrar och många gånger
ringde vi hem för att deras barn skulle
hämtas upp men ingen hemma var nykter
nog. Idag möter vi många av de då stökiga
ungdomarna med fru och barnvagn på Ica
och vi nickar i samförstånd...
”Hur ljuvligt det är att möta på väg till
Jerusalem, en återlöst syskonskara när
ensam man vandra hem, det är som en
fläkt ifrån ovan som Herren oss sänder
ner att stärka den trötte vandrarn som
upp emot himlen ser”.
”Ja, se de beder.”
38 000
kronor kostade Templare huset
när Elimförsamlingen köpte
det 1927 (1 124 260 kronor
i dagens penning värde). En
enskild gåva på hela 7 000
kronor lades (207 100 kronor i
dagens penningvärde).
1928
”Beslut att anskaffa tvänne
plåtlådor att användas vid dopförrättningarna
samt att göra ett
nytt bilgarage under lokalen.
Pris cirka 2000–2500 kronor.”
Lewi Pethrus gästar Elim.
1943
”Ett tack på vers från våra
gamla (17 st) vänner som nu
njuter av en tids vila på den av
församlingen bekostade
sommarhemsvistelsen.”
1958
”Broder Bohlander inledde
mötet och påminde om
att varje människa söker
framgång i livet. Detta gäller
även Guds församling.
Brodern framhöll att Gud ej
har avsett att församlingen
skulle ha framgång enbart
vissa tider utan det normala är
en jämn och stilla framgång.
Detta kan ske såväl genom
många eller få medlemmar.
Framgång består i stor
utsträckning på vår ställning
till Guds Ord.”
47