samisk selvbestemmelse - Gáldu - Resource Centre for the Rights of ...

GÁLDU ČÁLA 2/2010
3.1.3 Sametinget i Finland
Samene i Finland har et særskilt grunnlovsvern
som urfolk. 39 Videre bestemmer
grunnlovens § 121 (4) at samene har
kulturell og språklig autonomi innenfor et
geografisk avgrenset område: «Samerna
har inom sitt hembygdsområde språklig og
kulturell autonomi enligt vad som bestäms
i lag.» Begrepet samisk kultur anses å omfatte
samenes samlede kultur, herunder tradisjonelle
samiske næringer som reindrift,
jakt og fiske. 40 Den språklige og kulturelle
autonomien er avgrenset til det samiske
hjembygdsområdet som omfatter de tre
nordligste kommunene i Finland – Enontekiö,
Enare og Utsjoki – samt reinbeiteområdet
«Lapin Paliskunta» i Sodankylä
kommune. 41
Sameloven inneholder nærmere bestemmelser
om gjennomføringen av samenes
språklige og kulturelle autonomi; loven
slår blant annet fast at myndighetene har
en forhandlingsplikt overfor Sametinget i
nærmere angitte saker som berører samiske
interesser innenfor hjembygdsområdet.
Den finske sameloven § 5 slår fast at
«till sametinget hör de ärenden som angår
samernas språk och kultur samt deras
ställning som urfolk. I ärenden som hör till
sametinget kan det hos myndigheter väcka
initiativ och göra framställningar samt
avge utlåtanden. I desse utövar Sametinget
dessutom beslutanderätt så som stadgas i
denne eller någon annan lag.» 42
Det fremgår videre av samelovens § 6 at
«Sametinget skall i de ärenden som hör till
det företräda samerna i nationella och internationella
sammanhang.» Begrunnelsen
for denne bestemmelsen er at Sametinget
er et demokratisk valgt samisk organ, og at
tinget dermed er den institusjonen i Finland
som med størst legitimitet kan representere
samiske interesser.
Sentrale, regionale og kommunale myndigheter
er etter samelovens § 9 forpliktet
til å forhandle med Sametinget i saker
som direkte eller særskilt berører samene.
Denne forpliktelsen er nedfelt i samelovens
§ 9:
39 Grundlagen (731/1999), § 17, 3. mom
40 Nordisk samekonvensjon, utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppe (2005).
41 Omtrent 50 % av den samiske befolkningen i Finland er bosatt innenfor hjembygdsområdet.
42 Sametingslagen (974/95). Ikrafttredelse 1. januar 1996.
«Myndigheterna skall förhandla med
Sametinget om alla vittsyftande och viktiga
åtgördar, som på ett direkt eller sörskilt sätt
kan inverka på samarnas ställning som ett
urfolk och som på samarnas hembygdsområde
gäller:
1) samhällsplanering,
2) skötsel, använding, arrendering och överlåtelse
av statens mark, skyddområden
och ödemarksområden,
3) tillståndsansökningar angående inmutning
av gruvmineraler samt utmålsläggning,
4) ändring i lagstiftningen eller förvaltningen
angående näringer som hör till
samisk kultur,
5) utveckling av undervisningen på samiska
eller i samiska språket och av social­ och
hälsovårdstjänsterna samt,
6) annat motsvarande ärende som har
inverkan på samernas språk, kultur eller
deras ställning som urfolk.
För att fullgöra förhandlingsplikten skall
den behöriga myndigheten bereda Sametinget
tillfälle at bli hört och forhandla om saken.
Om Sametinget inte utnyttjar tillfället
hindrar dette inte myndigheten att fortsätta
behandlingen av ärendet.»
En naturlig språklig forståelse av ordlyden
i bestemmelsen om forhandlingsplikt
tilsier at statens plikt er mer omfattende
enn en plikt til å konsultere Sametinget
i saker som omfattes av bestemmelsen.
Dette fremgår blant annet av bestemmelsens
siste ledd; det sies her at det aktuelle
myndighetsorgan skal «bereda sametinget
tillfälle at bli hört och forhandla om saken».
Seminardeltakeren fra finsk side ga
uttrykk for at statens forhandlingsplikt i
praksis ikke gjennomføres i samsvar med
ordlyden i bestemmelsen. Han sa at dialogen
mellom statlige myndigheter og Sametinget
skjer i form av konsultasjoner, og at
disse ikke kan betegnes som reelle forhandlinger.
Det ble videre anført at konsultasjonene
normalt ikke er tilfredsstillende,
fordi Sametingets innflytelse i realiteten er
svært begrenset. Det ble forøvrig også sagt
35