Indholdsfortegnelse - Scandinavian Research Council for Criminology

Barnamorden sågs också som oroande på 1700-talet då en del fall uppfattades som indirekta
självmord, dvs suicidalmord. Överheten tyckte sig se detta slags handlingar grassera i så stor
utsträckning att man måste vidtaga särskilda åtgärder. 61
En åtgärd som vidtogs i flera olika länder för att förhindra barnamord var upprättandet av hittebarnhus
och sjukhus där ogifta kvinnor kunde föda sina barn. I London grundades exempelvis ”the Foundling
Hospital” år 1741 vilket ledde till att en del ogifta kvinnor i London inte tvingades att döda eller
överge sina barn, utan istället kunde de lämna dem till hittebarnhuset. I Köpenhamn upprättades
hittebarnhus och sjukhus där kvinnan kunde föda anonymt. Det enda hittebarnhuset i Sverige
etablerades i Stockholm 1753. Vissa samtida tyckte att det var att uppmuntra till osedlighet när det
underlättades för ogifta mödrar, men attityden i stort gentemot dessa kvinnor ändrades under 1700talets
slut. 62
5. Hur förklarades barnamorden på 1700-talet?
På 1700-talet förklarades barnamorden huvudsakligen i termer av skam och nöd, dvs att skammen och
vanäran av att ha ett oäkta barn ledde till att kvinnan dödade det och att hon omöjligen skulle kunna
försörja sig om hon hade ett oäkta barn - ingen skulle anställa henne - vilket också ledde till att hon
dödade sitt barn. ”Den vanligaste vägen” till dådet beskrevs som att kvinnan dolde graviditeten,
nedkom utan biträde och under psykologisk stress dödade barnet eller orsakade dess död genom
vårdslöshet eller försumlighet. 63
Ulbricht påpekar att om de motiv kvinnorna förde fram jämförs med dem som gavs i den samtida
litteraturen så skiljer de sig i tre avseenden. För det första gavs rädsla för nöd och fattigdom stort
utrymme i litteraturen och gavs samma vikt som rädslan för skam och vanära. För det andra dyker en
del motiv framförda av rättshistoriker aldrig upp i kvinnornas utlåtanden. Kvinnorna angav varken
rädsla för straff för osedlighet (lägersmål, lönskaläge) eller det oäkta barnets lägre status. Slutligen, för
det tredje, så framför inte kvinnorna heller några patologiska förklaringar, till skillnad från
upplysningstidens reformivrare som hävdade att de ogifta kvinnorna var alldeles utom sig vid födseln.
Ulbricht förklarar detta med att för att uppnå de reformer dessa personer propagerade för, måste de
föra fram förklaringar som var acceptabla för dem och för myndigheterna, även om kvinnorna sällan
själva angav dem. Visserligen trodde en del kvinnor att det var en god strategi att låtsas som om de
inte hade förstått någonting, varken att de var gravida eller att det var dags att föda och de flesta
kvinnorna påstod sig vara ifrån sina sinnen vid födseln. Denna okunskap om graviditet och födsel,
samt okunskap om navelsträngen framfördes som förmildrande omständigheter. 64
6. Hur har barnamorden förklarats i forskningen?
De förklaringar som har framförts till barnamorden varierar beroende på vem som framfört dem -
myndighetspersoner, forskare - och från vilken tidpunkt de härstammar. Under 1700-talet var
barnamorden mycket uppmärksammade, men i jämförelse med idag fokuserade domstolar och
myndighetspersoner andra aspekter.
När gäller den nyare forskningen om barnamord har en mängd förklaringar förts fram, både juridiska,
ekonomiska och sociala. Rent allmänt kan sägas att ju modernare forskning, desto mer framförs
förklaringarna i kvalitativa och sociala termer. 65 Nedan presenteras de viktigaste temata som
framträder i de förklaringar som givits.
61 Nielsen 1982, s 80, 185; Ulbricht 1990, s 19.
62 Nielsen 1982, s 158-173; Beattie 1986, s 123f; Laurence 1994, s 84; Lövkrona 1999, s 14.
63 Ulbricht 1990, s 161; Wessling 1994, s 135f; Meumann 1995, s 133; Jackson 1996, s 4.
64 Ulbricht 1990, s 131; Meumann 1995, s 132f.
65 Lövkrona 1999, s 18.
39