Indholdsfortegnelse - Scandinavian Research Council for Criminology

elationen till omvärlden samband med om barnamordet var planerat, avsiktligt eller oavsiktligt
eftersom många barnamord kan ses som ett resultat av passivitet snarare än planering. Nielsen påpekar
dock att det naturligtvis förekommer fall där kvinnan överlagt dräpte sitt barn. 70
Den ekonomiska situationen påverkade de ogifta kvinnorna. Om det oäkta barnet överlevde och någon
kunde ta hand om det - exempelvis morföräldrarna - kunde modern återgå till att arbeta, det mest
lönsamma var att få tjänst som amma. Ibland bidrog även barnafadern med en summa pengar. Därför
vill inte Ulbricht likställa ogifta mödrars situation med misär och desperation, trots de umbäranden
den innebar. Den ekonomiska situationen för en ogift kvinna blev en avgörande faktor endast om det
inte fanns någon som stod kvinnan nära eller om ingen var villig att hjälpa henne. Att förklara
barnamord med att kvinnorna hotades av social nöd eller dålig ekonomi är således ingen tillräcklig
förklaring, så dålig var inte kvinnans situation. Det är också sällan en kvinna själv skildrar sin
ekonomiska situation. Enligt Ulbricht var kvinnornas allmänna ekonomiska situation en faktor av
underordnad betydelse. Det var istället de demografiska omständigheterna som spelade roll så till vida
att giftermålsåldern i Västeuropa var hög och att det därmed fanns ett stort glapp mellan sexuell
mognad och äktenskap. 71
Ulbricht funderar över vilka orsaker som kan anas bakom dem som kvinnorna angav. Han finner att
kvinnorna kanske sökte möjlighet att styra sina egna liv och sin sexualitet, men finner framför allt
materiella skäl. Kvinnorna ville säkra sig en trygg framtid och detta förklarar varför en del tog ödet i
egna händer och dödade sitt barn. I dessa fall rör det sig om planerade handlingar för att inte riskera
det som verkade finnas inom räckhåll, handlingar för att undvika en dålig start i vuxenlivet. Det är
dock inte möjligt att veta hur gravida kvinnor egentligen såg på och upplevde sin framtida materiella
situation. 72
7. Avslutning
Barnamorden har idag så gott som försvunnit, de få fall som förekommer begås huvudsakligen av
psykiskt sjuka kvinnor. 73 Likaså har bilden av barnamörderskan som hora, häxa och onaturligt monster
nyanserats med tiden och hon har kommit att beskrivas i mer förstående och psykologiserande termer.
Detta kan ses som resultatet av en samhällsutveckling och politik där större hänsyn tas till kvinnan och
hennes livssituation och där stämplingen av den ogifta modern med påföljande ekonomiska bördor
lättats.
Barnamordens avtagande utveckling kan däremot inte sägas vara resultatet av en framgångsrik
straffpolitik. De hårda kyrkostraffen för utomäktenskaplig sexualitet ses ofta som orsaken till att
kvinnor valde eller drevs att döda sina barn istället för att utstå skammen att vara ogift mor. Den
kristna sexualmoralen stämplade kvinnor som fick oäkta barn och det kunde förstöra chanserna till ett
framtida äktenskap eller innebära en stor, eller helt enkelt oöverkomlig, ekonomisk börda. Dessutom
är det tveksamt om dödsstraffen verkligen var avskräckande, med tanke på hur stor andel av de
avrättade som avrättades till följd av begångna barnamord.
Flera olika omständigheter andra än den förda kriminalpolitiken bidrog till att förekomsten av
barnamord minskade. I och med att samhället förändrades så förbättrades möjligheterna för ogifta
kvinnor. När kyrkostraffens offentlighet avtog minskade också straffens stämplande effekt. Från 1700talets
slut erbjöds kvinnorna lösningar som att föda anonymt och lämna bort barnet. I och med att
frekvensen illegitima barn ökade minskade skammen att ha ett sådant barn. Under början av 1900-talet
erbjöds kvinnorna fler alternativ: dels preventivmedel som gjorde att kvinnan kunde skydda sig mot
oönskad graviditet, dels abort som gjorde det möjligt att i vissa fall avbryta graviditeten. Allt detta
70
Nielsen 1982, s 46; Meumann 1995, s 128f, 134, 141; Andersson 1998, s 147.
71
Ulbricht 1988, s 118f; Ulbricht 1990, s 102, 107, 110-112, 114, 173. Jämför även Ervasti 1995, s 82.
72
Ulbricht 1988, s 116f, 132.
73
Barnadråpen utgjorde i genomsnitt en procent av det dödliga våldet på 1980- och 1990-talen, Rying 2000, s
77, 80.
41