TVBH-5054 - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

4 Beräkningar
4.1 Stationär diffusionsberäkning
Uttorkning av fukt i våtrumsytterväggar
Med en stationär diffusionsberäkning beräknas hur väggens fuktprofil kommer att se ut när
väggen torkat ut.
Ett stationärt diffusionsflöde avser ett flöde som är oföränderligt i tiden. Materialens
fuktlagrande förmåga försummas och fukttillståndet kommer beräkningsmässigt momentant
att anpassa sig till omgivningen. Beräkningen visar om det finns risk för att vatten kan
kondensera någonstans i konstruktionen. En stationär beräkning enligt nedan ger en god bild
över konstruktionens medelfukttillstånd under längre tidsperioder. (Nevander & Elmarsson,
1994)
4.1.1 Beräkningens syfte
Beräkningarna utförs på de tre olika väggtyperna som används i försöken och syftar till att
påvisa skillnaden mellan de olika väggtypernas slutliga fukttillstånd. Resultaten av
beräkningarna används även för att kontrollera de simulerade icke stationära beräkningarnas
slutvärden.
4.1.2 Teori
Den stationära beräkningen utförs enligt Glaser-metoden. Principiell bild av variationen av
ånghalt över en flerskiktsvägg visas i figur 4.1 nedan. Diffusionsberäkningar bottnar i Ficks
första lag och för ytterväggar gäller
g
v − v
i e
= [kg/(m 2 ·s)]
Z
T
där
g = fuktflödestätheten [kg/(m 2 ·s)]
vi = ånghalt i inomhusluft [kg/m 3 ]
ve = ånghalt i uteluft [kg/m 3 ]
Z = ånggenomgångsmotstånd [s/m]
ZT = ΣZ [s/m]
43