TVBH-5054 - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

Uttorkning av fukt i våtrumsytterväggar
Det bör också poängteras att gipssammansättningen från olika tillverkningspartier kan skilja
sig från varandra och att sorptionskurvorna därför ser annorlunda ut. Vid en jämförelse med
Nevander & Elmarsson (1994) där sorptionskurvorna bestämdes 1972, märks att
sorptionskurvan från försöket ligger långt under absorptionskurvan för standardgips. En
jämförelse mellan Hedenblad (1996) och Nevander & Elmarsson (1994) visar att
sorptionskurvorna hos Nevander & Elmarsson (1994) antar fukthalter som är mycket högre än
hos Hedenblad (1996). Gipsen har olika densiteter i Hedenblad (1996) och Nevander &
Elmarsson (1994). Av de olika densiteterna att döma verkar det vara olika typer av gips och
en jämförelse rakt av kan vara att förhasta.
5.5 Övriga analyser
Kondens på vindskyddet
Under försökets gång upptäcks vattenansamling på insidan av vindskyddet i väggen. De
stationära beräkningarna bekräftar att det inte krävs stor minskning i temperatur för att vatten
ska kondensera. I samband med att aggregatet frostas av en gång per dygn sker en
temperatursänkning i det kalla klimatrummet då aggregatet sätts igång. Temperatursänkningen
är tillräcklig för att kondensation ska kunna ske.
Ångbromsens användarvänlighet
För att uppnå lufttäthet i ett klimatskal har en ångbroms stora vinster jämfört med att inte
använda någon form av ångspärr alls i våtrumsytterväggar. Användarvänligheten är högre då
ångbromsen monteras på samma sätt som en vanlig ångspärr och skarvar är lätta att få lufttäta.
Då tätheten är enkel att uppnå är risken för konvektion liten. Då ingen ångspärr eller
ångbroms används är tätheten svårare att uppnå och risken för konvektionsproblem är därmed
större. Känsligheten för skador i tätskiktet är därför extra stor.
65