Cecilia Pihl - Fastighetsvetenskap - Lunds tekniska högskola

4 GIS och databasmodellering
4.1 Allmänt om GIS
En definition av Geografiska Informationssystem (GIS) är ”Ett datoriserat informationssystem
för hantering och analys av geografiska data” (Eklundh, 2003, sidan 22). All data som
på något sätt kan knytas till en plats kan hanteras, presenteras och bearbetas i ett GIS. Enligt
StrateGIS (2003) har mer än 75 % av all information i en organisation en geografisk anknytning,
vilket innebär att det finns många användningsområden där GIS kan vara till nytta. Ett
av de viktigaste tillämpningsområdena för GIS är olika sorters planering. Ett exempel på användningsområde
är inom samhällsplanering, där man måste ta tillvara på flera gruppers intressen
såsom miljö, ekonomi och service för medborgarna.
Med GIS går det att bearbeta geografisk information för att sen välja att presentera det på
skilda vis, beroende på vilket syfte presentationen är menad för. En karta som passar för en
busschaufför som kör inne i en stad passar antagligen inte en barnfamilj som letar efter en
lämplig strand att bada vid. GIS kan användas för att anpassa den information som behövs för
det specifika tillfället.
Geografisk information är egentligen en förenklad modell av verkligheten, där verkligheten
delas in i teman, såsom vägar, byggnader och markanvändning. Teman kan i sin tur delas in i
tematiska skikt som innehåller en mängd sammanhållen information. Som exempel kan temat
byggnader delas in i tematiska skikten bostäder, industribyggnader och affärsbyggnader.
Geografisk information har olika sorters egenskaper, rumsliga och icke-rumsliga. Ett geografiskt
objekts rumsliga egenskaper kan beskrivas genom geometriska och topologiska egenskaper.
Geometriska egenskaper är sådant som position, längd och yta medan topologiska
egenskaper är ett matematiskt begrepp som beskriver vissa samband mellan geografiska objekt.
Exempel på topologiska egenskaper är hur två linjer ansluter till varandra eller hur två
ytor angränsar. Icke-rumsliga egenskaper kallas attribut och knyts till de geografiska objekten.
Skolor kan representeras som punkter och till dem kan attribut som namn och elevantal
knytas. En väg som representeras av en linje kan ha attribut som hastighetsbegränsningar och
trafikintensitet.
Data i GIS lagras och struktureras i geografiska databaser, i antingen vektor- eller rasterstruktur.
Vektorstrukturen använder sig av koordinater för att placera ett objekt i ett plan eller i
rymden. Grundelementen för vektorstrukturen är punkt, linje och polygon. Till varje geografiskt
objekt lagras ett eller flera koordinatpar och oftast ett id-nummer, för att kunna knyta
ihop objektet med andra attributtabeller. Andra attribut som beskriver objektet, såsom befolkningstal
för ett land, byggnadstyp eller fastighetsägare kan knytas till objektet. I samhällsplanering
och vid nätverksanalyser är det framförallt vektorstruktur som används.
11