Cecilia Pihl - Fastighetsvetenskap - Lunds tekniska högskola

5 Teori om datainsamling
För att kunna diskutera vilken kvalitet något har måste det först bestämmas hur kvalitet definieras.
Kvalitet har enligt GIS-Ordboken (Stanli, 1996) betydelsen ”egenskaper hos produkt
eller tjänst som är av betydelse för dess förmåga att tillgodose ställda krav”. Kvalitet är alltså
ingen absolut storhet, utan kvaliteten beror på vilka krav som ställs.
För att en geografisk analys ska ge ett bra resultat räcker det inte bara med att ha en bra analysmetod
utan det är viktigt att fråga sig vilken kvaliteten är på ingående data. Det viktiga är
att kvalitet på indata är känt, för att därifrån kunna avgöra kvaliteten på data som kommer ut
från en analys. Låg kvalitet på indata kan göra att fel fortplantas i analysen och på så sätt blir
kvaliteten på utdata också låg. Fel i geografiska data kan uppstå på flera ställen under behandlingen
av data. Vid insamling av data kan mätfel uppstå, data kan klassificeras fel och data
kan läggas in fel i databasen.
Som ett sista steg påverkas kvalitet av att modellen som används för analysen grundar sig på
verkligheten, men det är väldigt svårt att modellera verklighetens komplexitet helt korrekt. Fel
i modellen kan alltså leda till lägre kvalitet på analysen. I modellen sker representationen av
verkligheten som geografisk data i form av punkter eller av kontinuerliga ytor. Antagandet
om att verkligheten kan delas in i väl avgränsade områden som sen kan överföras till modellen
är inte riktigt sann. De flesta attribut i verkligheten håller sig inte inom ett begränsat område,
skilt från andra attribut. Som exempel kan nämnas växtlighet, där det är svårt att ta fram
en skarp gräns mellan två sorters växtlighet. På en halvöppen mark växer det träd, buskar och
blommor. Det är svårt att klassificera detta, eftersom det på något sätt alltid kommer att skilja
sig från verkligheten. Problemet kan minskas genom införandet av nya klasser, men helt går
det inte att komma ifrån problemet. Figur 5.1 visar ett ortofoto över ett område med bland
annat åkermark, skog och bebyggelse. I figur 5.2 visas en karta över samma område. I ortofotot
syns det tydligt att det finns flera olika sorters åkermark, men i kartan har hela området
blivit klassat som en yta istället för flera. Områden med bebyggelse klassas som bara bebyggelse,
trots att det finns mycket gröna ytor även inom bebyggelseområdet. För ruttplanering är
det mer intressant att veta hur exempelvis en väg klassificeras. En väg kan beskrivas som bara
väg, eller kan man välja att dela in den i klasser, såsom motorväg, landsväg eller cykelväg.
När resultatet sen analyseras är det viktigt att vara medveten om att det finns brister i modellen
och att det kan vara svårt att ta fram en realistisk modell av verkligheten och hur verkligheten
ska analyseras (Heuvelink, 1998).
Figur 5.1. Ortofoto över Kiaby med omnejd. Källa:
Ortofoto Skåne 2004
19
Figur 5.2. Karta över Kiaby med omnejd. Källa:
Skånekartan