Ladda hem (2 MB) - Länsstyrelserna

INVENTERING AV VEDLEVANDE SKALBAGGAR PÅ LINDAR I SÖDERMANLANDS, UPPSALA OCH VÄSTMANLANDS LÄN.
Lokalerna delades in i fyra olika kategorier (Tabell 1): betade, igenvuxna, parker
och övriga. På betade lokaler är det mer eller mindre öppet mellan träden eftersom
marken hävdas, eller har hävdats fram till nyligen. Hävden skedde på alla ställen
med bete. På de igenvuxna lokalerna har trädskiktet slutits vilket gör att miljön
under trädkronorna är mörk. Till denna kategori räknades även två lokaler som
fram till alldeles nyligen varit igenvuxna (Lindön i Södermanland och Segersön),
men som öppnats de senaste åren. Detta eftersom man kan anta att faunan inte
hunnit reagera på så nyligen utförda åtgärder. Till parker hörde slottsparker, där
lindarna oftast bestod av alléträd runt barockparker (eller f.d. barockparker). Även
lindar i två vägalléer (Ängsö och Överselö) fördes till denna kategori. Övriga är
de lokaler som är svåra att kategorisera. Några (Röllingen och Ekholmen) består
av mer naturskogsliknande lokaler med naturliga öppningar i form av bergknallar
eller strandpartier medan Aggarön/Långholmen hade en blandning av öppet och
igenvuxet runt provträden.
2.2 Provtagning
Fyra träd på varje lokal valdes ut (Appendix 1). Träd av lite olika karaktär som
såg ut att kunna hysa en intressant skalbaggsfauna valdes. Grova träd med
håligheter valdes i första hand. De fick gärna ha grenar eller stamdelar som
nyligen fallit av eller dött. Bland dessa träd valdes (om möjligt) stammar med
håligheter av olika typ, t.ex. olika öppningsstorlek eller djup. Hålens djup kan
variera från ett några decimeter djupt röthål vid ett gammalt grenbrott till att hela
stammen är som en skorsten med tunna väggar och vidare till att enbart en del av
den tidigare skorstensväggen återstår. Urvalet begränsas naturligtvis av att varje
lokal har träd som präglats av historien på respektive plats och på en del platser
fanns inte speciellt många träd att välja mellan.
I varje provträd placerades en fönsterfälla ut (Figur 6). Fönsterfällorna bestod av
ett 30 * 60 cm stort plastfönster under vilket det hängde en avlång
sockerkaksform. Skalbaggar som krockar med fönstret faller ner i formen och
fångas i den vätska som hälldes i formen. Den vätskan bestod av ca 50%
propylenglykol (för att konservera fångsten) och 50% vatten. I de fall då det var
möjligt placerades också en fallfälla i trädet. Fallfällorna består av en plastburk
med öppningsdiameter 7 cm, som grävs ner till kanten i mulmgolvet inne i trädens
håligheter. Det är dock inte alltid det är praktiskt möjligt att sätta en fallfälla i ett
ihåligt träd. Därför sattes en del av dessa fällor i träd intill trädet med
fönsterfällan, tyvärr i en del träd som inte har så stor potential att härbärgera
intressanta arter. Ytterligare några förblev omöjliga att sätta ut. På framförallt
lokalen vid Djurgården, Sätuna vandaliserades fallfällorna dessutom i stor
utsträckning, troligen av grävlingar. Fällorna placerades ut i maj och satt uppe till
slutet av augusti eller början av september åren 2006 (tre lokaler i Västmanlands
län och tre lokaler i Uppsala län), 2007 (åtta lokaler i Södermanlands län, åtta i
Västmanlands län och tre i Uppsala län) och 2008 (två lokaler i Uppsala län).
14