Ladda hem (2 MB) - Länsstyrelserna

INVENTERING AV VEDLEVANDE SKALBAGGAR PÅ LINDAR I SÖDERMANLANDS, UPPSALA OCH VÄSTMANLANDS LÄN.
Figur 12. En bland de tio sista hamlingslindarna i Långnäsets naturreservat föll vintern 2006-
2007. Igenväxningen har förmodligen påskyndat avdöendet av dessa kulturlindar. Utanför själva
reservatet tycks det dock finnas åtskilliga sådana här träd vilket gör att det finns chans för de
lindlevande skalbaggarna att överleva om de kan bevaras, foto Mats Jonsell.
På de lokaler där läget är sämst finns bara ett fåtal levande hamlingslindar kvar
samtidigt som man ser vrak efter gammellindar som fallit de senaste åren (Figur
13). Spår efter ytterligare många hamlingslindar anas genom att unga lindar står
cirkelformigt arrangerade i buketter (Figur 14), beroende på att de är stubbskott
som slagit upp efter en bortmultnad gammellind. Mängden livsrum på dessa
lokaler har alltså sjunkit kraftigt under senaste seklet och läget för lindfaunan bör
vara väldigt svårt bara av den anledningen att det återstår ytterst få träd som de
kan leva på. Risken att de kvarvarande lindarna faller inom några år är dessutom
mycket stor. De unga lindarna som kommer underifrån hinner förmodligen inte bli
gamla nog för att hysa dödvedsarter innan de gamla försvunnit. De lokaler där
denna utveckling pågått längst är det antagligen för sent att sätta in åtgärder, och
de bör nedprioriteras vid naturvårdsåtgärder för detta åtgärdsprogram till förmån
för lokaler där framtidsutsikterna är bättre. Antagligen blir värdena större om man
låter den fria utvecklingen fortsätta eftersom det finns många arter som gynnas av
det.
34