Ladda hem (2 MB) - Länsstyrelserna
Ladda hem (2 MB) - Länsstyrelserna
Ladda hem (2 MB) - Länsstyrelserna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
INVENTERING AV VEDLEVANDE SKALBAGGAR PÅ LINDAR I SÖDERMANLANDS, UPPSALA OCH VÄSTMANLANDS LÄN.<br />
Rödlista Rödlista Bestämt<br />
Antal<br />
lokaler<br />
Namn<br />
2000 2005 i alla Habitat<br />
(individer)<br />
Cryptophagus pallidus NT - Nej Grova ihåliga lövträd 2 (5)<br />
Mycetophagus piceus NT - Ja Svaveltickerötad ved, främst ek 5 (7)<br />
Mycetophagus populi NT - Ja Svampig lövträdsved 5 (5)<br />
Euglenes oculatus NT - Ja Hålträd 10 (22)<br />
Scaphidema metallicum NT - Ja Fuktig rötad lövträdsved 1 (1)<br />
Mycetochara axillaris NT - Ja Hålträd främst 22 (284)<br />
Scraptia fuscula NT - Ja Hålträd 18 (468)<br />
Abdera flexuosa NT - Ja Tickor, främst sl Inonotus 3 (3)<br />
Conopalpus testaceus NT - Ja Främst klen vitrötad lövved 4 (10)<br />
Necydalis major NT - Ja Vitrötad stående lövved 2 (2)<br />
Leioderus kollari NT - Ja Nödöd lönnved 2 (2)<br />
Oplosia fennica NT - Ja Ganska nyligen döda lindgrenar 11 (12)<br />
Dryocoetes villosus NT - Ja Nydöd ek 2 (2)<br />
Arter som ej är vedlevande<br />
Cypha imitator NT NT Nej 1 (1)<br />
Cryptocephalus coryli NT NT Ja 1 (1)<br />
Cryptocephalus pusillus NT - Ja 1 (1)<br />
Aphthona euphorbiae NT - Ja 11 (86)<br />
Apion aeneum NT - Ja 1 (1)<br />
Räknar man alla lokalerna i Tabell 1 så hittades enfärgad brandsvampbagge<br />
Diplocoelus fagi på 30 av de totalt 40 lokalerna (Tabell 5). Lindplattbaggen<br />
Laemophoeus monilis var näst vanligast följd av lindmögelbaggen Enicmus<br />
brevicornis. Dessa tre arter var utbredda över hela det område som inventeringen<br />
omfattar. Lindbarkbaggen Synchita separanda hittades också på ganska många<br />
lokaler, men bara vid centrala Mälaren (dvs inte vid vikarna som sticker av upp<br />
mot Uppsala) men hela vägen från Stockholm till Strömsholm. Dock inte alls på<br />
alla lokaler. För lindgrengnagaren Pseudoptilinus fissicollis och ögonfläckbocken<br />
Mesosa curculionoides ger inventeringen sämre underlag eftersom vi inte vet hur<br />
bra metoden är på att fånga dessa arter. De hittades bara två respektive en gång i<br />
fällor och allt tyder på att P. fissicollis liksom S. separanda bara är utbredda vid<br />
centrala Mälaren. M. cuculionoides är troligen ännu mer inskränkt och har aldrig<br />
hittas utanför västra delen (utanför Mälaren finns svenska fynd också från SO<br />
Småland, Niklas Franc pers. medd.). Lindfläckbocken Chlorophus herbsti har en<br />
liknande utbredning men har också hittats strax V om Uppsala, vid Hallkved,<br />
Funbo (Pär Eriksson pers. medd.). En åttonde art, lindsvampborraren Ennearthron<br />
pruinosulum hittades inte på någon av de 40 lokalerna, men gamla fynd finns från<br />
Mälarområdet.<br />
22
Change language