Brandskydd i kulturbyggnader

Katarina kyrka
– tändes av en pyrande brand
Den största branden i en svensk kulturbyggnad på senare år
är branden i Katarina kyrka i Stockholm.Strax före midnatt
den 16 maj 1990 upptäcktes branden, fem timmar senare
var kyrkan så gott som totalförstörd. Orsaken tros vara en
pyrande brand som pågått en längre tid i kyrktornet. En
sådan pyrande brand kan ha orsakats av något elektriskt fel,
eventuellt i kablarna till en av ljuskronorna som regelbundet
firades upp och ned. Det är inte omöjligt att kablarna
skadats i samband med detta. I brandens inledningsskede
trodde räddningstjänsten att stigarledningen som var
kopplad till ett tomrörssystem i kyrktornet skulle begränsa
branden så att rökdykare skulle kunna släcka.Det visade sig
dock att det 30 år gamla systemet,som bestod av både öppna
och slutna sprinklerhuvuden, krävde 6 000 liter vatten per
minut. Dessutom krävdes vatten till rökdykare och annan
släckning. Brandpostnätet klarade helt enkelt inte av ett
sådant vattenuttag. Det mesta av kyrkan förstördes men en
del av inventarierna kunde räddas, bland annat kyrksilver
och mässkrudar som förvarades i brandsäkert utrymme.
Skadorna uppskattas till cirka 200 miljoner kronor. I den
nya kyrkan som har uppförts efter branden finns givetvis
ett mycket bättre brandskydd.
Erfarenheter och råd:
– Stigarledning kopplad till tomrörsystem med öppna
sprinklerhuvuden hade inte avsedd funktion.
– Tillräckligt med vatten fanns inte att tillgå. I byggnader
som har liknande system måste vattenbehovet beräknas
och jämföras med vattentillgången.
– På vinden fanns enbart värmedetektorer. Om vinden
varit skyddad med rökdetektorer eller något annat
snabbdetekterande system hade den pyrande branden
upptäckts på ett mycket tidigare stadium.
17