Brandskydd i kulturbyggnader

landas upp med svalare luft och inte får tillräcklig stigkraft
för att nå ända upp till taket.Detektering kan därför behöva
ske på olika nivåer.
Rökdetektion kan ske enligt följande principer:
1. Joniserande punktrökdetektorer. Luften joniseras, laddas,
i en kammare i detektorn med hjälp av ett radioaktivt
ämne. När rök kommer in i kammaren försvinner
en del av de laddade partiklarna med röken. Detta kan
mätas och vid en viss nivå ger detektorn larm.
För- och nackdelar med joniserande punktrökdetektorer:
+ snabbt larm vid framförallt rök med små partiklar
– kan ge onödiga larm på grund av nedsmutsning,
ventilation, luftströmmar, vattenånga, bärbara telefoner
med mera.
2. Optiska punktrökdetektorer utnyttjar reflektion och
ljusspridning för att detektera.Då rök kommer in i kammaren
kommer röken att reflektera en del av det ljus
som en sändare utsänder.
För- och nackdelar med optiska punktrökdetektorer:
+ effektivare än joniserande rökdetektor vid rök med
stora ljusa partiklar, till exempel rök från glödbränder
och brand i PVC
+ ger färre onödiga larm. Är dock känslig för vattenånga
– inte så snabb att detektera flammande bränder
Punktrökdetektorer är förhållandevis stora och ska i
princip placeras i rummets högsta punkt, vilket ofta
innebär mitt i tak eller valv. Denna typ av detektorer
lämpar sig därför mindre bra för byggnader med värdefulla
interiörer. De kan dock med fördel installeras i
biutrymmen.
3. Linjerökdetektorer består av en sändare och en mottagare
som placeras i var sin ände av lokalen. Systemet
känner av den fördunkling som uppstår när rök kom-
66