Brandskydd i kulturbyggnader

tem. Gamla veckade slangar, linneslangar, bör bytas ut då
risken för felaktigt handhavande är stor. Öppnas ventilen
innan slangen är helt utdragen får man inte ut något vatten
alls. Med formstyv slang undviks dessa problem.
I byggnader med kulturhistoriskt värdefulla interiörer
kan denna utrustning i vissa fall verka störande. Att fälla in
inomhusbrandposten i väggen med en lucka som smälter in
i väggutformningen kan i vissa fall vara en acceptabel lösning
under förutsättning att brandposten markeras med
skylt. En annan möjlighet kan vara att placera släckmaterielen
i ett biutrymme med tydlig hänvisning till detta. I vissa
fall kan det vara tillräckligt att förlita sig på personalens
kunskap om var släckmaterielen finns. Detta förutsätter en
dokumenterad intern organisation där regelbunden utbildning
och övning garanterar att lösningen fungerar.
Handbrandsläckare delas in i olika typer och klasser
beroende på användningsområde och effektivitet enligt en
svensk standard. Bokstavsbeteckningen anger vilken typ av
brand som släckaren är lämplig för, A för släckning i trä,
papper och textilier, B för släckning av brännbara vätskor
samt E för släckning i elektrisk utrustning. Den romerska
siffran är ett mått på släckarens kapacitet, ju högre siffra
desto större kapacitet.
74
De vanligaste handbrandsläckarna och deras
användningsområden:
Typ Klasser Släckmedel Används främst mot
brand i:
A I–III Vatten Trä, papper, tyg
AB I–III Filmbildande Trä, papper, tyg, plast,
skum brännbara vätskor
(bensin, olja, fett med
mera)
BE I–III Kolsyra eller Motorer, el, plast,
pulver brännbara vätskor
(bensin, olja, fett m.m.)
ABE I–III Pulver Trä, papper, tyg, plast,
el, brännbara vätskor
(bensin, olja, fett m.m.)