Brandskydd i kulturbyggnader

hållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och
så att deras utseende och karaktär inte förvanskas. Kyrkor
byggda före 1940 får inte ändras på något väsentligt sätt
utan tillstånd från länsstyrelsen. Detsamma gäller vissa
yngre, särskilt utvalda kyrkor. Det innebär att tillstånd
måste erhållas för alla åtgärder frånsett rena underhållsåtgärder.
Installation av brandlarm, anordnande av utrymningsvägar,
vägledande markering samt förändring av
beklädnader och ytskikt är åtgärder som i princip alltid är
tillståndspliktiga.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet i dessa frågor och
kan ge tillstånd till ändringar. I varje enskilt fall görs en
bedömning av vilka förändringar som kan accepteras.
Kyrkorna förvaltas av pastoratsamfälligheter och församlingar.
Dessa styrs av förtroendevalda kyrkoråd. Normalt
har pastoratskyrkorådet ansvar för själva kyrkobyggnaden
och dess vård och underhåll, medan församlingskyrkorådet
ansvarar för de lösa inventarierna. Det förekommer
även kyrkliga samfälligheter med ansvar för flera
församlingar och pastorat. I brandskyddsfrågor kan alltså
både pastoratet och församlingen vara berörda. Det förekommer
även att beslut i byggnadsfrågor ligger på en fastighetsnämnd
eller delegeras till en särskilt tillsatt byggnadskommitté.
Förordningen om statliga byggnadsminnen
Statligt ägda byggnader och bebyggelsemiljöer av kulturhistoriskt
värde skyddas av förordningen om statliga byggnadsminnen
(1988:1229) och kan förklaras som statliga
byggnadsminnen. Hit hör bland annat de kungliga slotten,
vissa järnvägsstationer och många försvarsanläggningar.
Ett statligt byggnadsminne har ungefär samma skydd som
ett byggnadsminne skyddat enligt kulturminneslagen. Det
är Riksantikvarieämbetet som är tillsynsmyndighet och
som handlägger frågor om tillstånd till ändring i dessa
byggnader.
De statliga byggnadsminnena förvaltas av Statens fas-
22