Brandskydd i kulturbyggnader

nad genom att öka utrymningsvägarnas antal eller kapacitet,
innebär ofta mycket stora ingrepp. Nya dörröppningar
måste tas upp, befintliga dörrar breddas eller utrymningstrappor
installeras. Innan sådana drastiska åtgärder vidtas i
en kulturhistoriskt värdefull byggnad är det viktigt att det
verkliga behovet av utrymningsvägar bedöms och att alternativa
lösningar som innebär mindre ingrepp i byggnaden
noggrant undersöks.
Vid en bedömning om befintliga utrymningsvägars funktion
och kapacitet kan accepteras, bör följande faktorer
vägas in:
– används lokalen till verksamhet som från risksynpunkt
är tämligen ofarlig?
– visar lokalens besöksstatistik på att betydligt färre
människor än vad lokalen är dimensionerad för normalt
vistas där?
– är allmänna byggnads- och brandtekniska förutsättningar,
till exempel byggnadsmaterial, inredning,
takhöjd och brandbelastning gynnsamma?
– är brandtekniska beklädnader och ytskikt på väggar och
takytor i främst utrymningsvägar och obevakade
utrymmen tillfyllest?
– finns larm- eller sprinkleranläggning som förbättrar utrymningsmöjligheterna,
eller kan sådan anläggning installeras?
– finns instruktioner för ökad säkerhet vid evenemang och
finns en organisation som är utbildad och övad för detta?
Dörrar i utrymningsväg
Dörrar i utrymningsvägen ska normalt vara utåtgående
och lätta att öppna. Inåtgående dörrar godtas generellt i
mindre lokaler,bostäder,mindre kontor,butiker,klassrum
och liknande.
I äldre byggnader är de dörrar som används som utrymningsvägar
många gånger inåtgående. Risk finns då för
stockning om ett stort antal personer ska utrymma lokalen.
Ofta finns möjlighet att lösa detta genom organisatoriska
åtgärder. Till exempel kan rutiner upprättas för att ställa
51