Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG - SRSF

Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG
Alla tre flickorna hade mardrömmar under lång tid. En av dem drömde, att
någon i familjen begravdes levande. Den andra drömde, att någon i familjen
sköts ned, och den tredje drömde, att familjen jagades av män i svarta skinnkläder.
Efter det att mor och döttrar släppts från arresten, överöstes de av bruna
kuvert. Dorothy Anderssons anstånd beträffande 1981 års taxering hävdes.
Hon hade kommit in med deklarationen för sent med skönstaxering som
följd. Den var överklagad, och anstånd hade beviljats. Nu hade hon i all hast
påförts en vinst på 100.000 kr vid försäljningen av Positivet 2 i Täby. Efter
polisens telefonsamtal med taxeringsintendenten hävde denne anståndet.
Bilen, hennes smycken och Lenas motorcykel bevissäkrades.
Bilen kom att stå i polisens garage i två år. Trots detta debiterades hon
vägtrafikskatt för den. Så småningom överklagades kraven men utan resultat.
Inte förrän en ämbetsman på Riksskatteverket upplyst henne om ett alldeles
speciellt förfarande, slapp hon betala skatten.
Lena, som var lagfaren ägare till huset i Danderyd, fick meddelande om att
länsbostadsnämnden avslagit utbetalningen av det statliga lånet, som Danderyds
kommun efter godkänd besiktning gått i borgen för. Fastighetschefen
Hedwall hade meddelat länsbostadsnämnden, att huset var att betrakta som
ett enfamiljshus, trots att lånen avsåg ett tvåfamiljshus. Dorothy Andersson
ringde upp honom och frågade, om han inte visste, att huset redan den 10 maj
godkänts av en besiktningsman, som utsetts av hans egen myndighet, som ett
tvåfamiljshus.
"Det finns bara ett kök i huset", upplyste Hedwall.
Dorothy Andersson trodde inte sina öron. Hon hade ju själv lagat mat i
bägge köken.
"Har ni varit i huset?" frågade hon.
"Nej, men man har sagt mig så, och jag vill komma och titta", sade Hed-
wall.
"Ni skall inte hit och titta, för ni kan läsa i besiktningsprotokollet, eftersom
kommunen ju själv godkänt huset för fyra månader sedan utan anmärkning",
fräste hon.
"Ni är så oförskämd, att det inte går att prata med er", sade Hedwall och
lade på luren.
Oförskämd? Vem skulle inte bli uppretad och ilsk, när man möttes av sådana
fullkomligt ofattbara lögner?
Hon bad flickorna följa henne till de båda köken i huset. Hon var inte säker
på om hon eller världen var galen.
24