Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG - SRSF

Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG
Denne advokat hade, efter kontakter med Sesemanns advokat Peter Bengtsson,
tydligen sett det som sin uppgift att hämnas på Erik Andersson, som haft
den remarkabla "oförskämdheten" att klaga på vissa av hans kollegor. Det var
inte bara Peter Bengtsson, han anmält till Advokatsamfundet utan flera advokater
bl.a. Rindborg för dennes misskötsel av konkursen i Egendomsförmedling
i Norrort AB.
Advokaten Walander trodde sig ha funnit en raffinerad infallsvinkel mot sin
antagonist. Det började med att han hade kontakt med en bergsprängare
Svensson, som arbetat på Herrgårdsvägen i Danderyd. Bergsprängaren hörde
till den grupp, som saboterat verksamheten där. Han låg och solade sig på sin
arbetstid, "saltade" fakturorna och krävde betalt under hot.
När detta inte lyckades, tog advokat Walander hand om saken. Han stämde
Lena Andersson, ägare till fastigheten, trots att hon inte alls hade med bergsprängaren
att göra.
Att angripa dottern var ett sätt att "komma åt" Erik Andersson. Detta hände
under våren 1983. Han stämde henne och krävde, att hon skulle betala bergsprängare
Svensson för utfört arbete på Herrgårdsvägen, trots att fadern redan
betalat honom, vad han skulle ha. Flickan tvingades till rätten.
Walander förlorade målet. Han överklagade till hovrätten men drog tillbaka
överklagandet. Det var naturligtvis en svår nesa att förlora ett mål mot Erik
Andersson och hans dotter, som vid detta mål dessutom företräddes av Eiwe
Tungstedt. (Södra Roslags tingsrätt T 562/82)
Men Walander såg nu en ny möjlighet att angripa Erik Andersson. Han var revanschlysten.
Under hösten 1983 passade han på att polisanmäla Lena Andersson
för mened. Han påstod, att hon skulle ha ljugit under ed vid civilprocessen
våren 1983! Erik Andersson anmälde han för anstiftan till mened. Inte
nog med det, han anmälde Lena och Erik Andersson för bedrägeri mot bergsprängare
Svensson.
Enligt advokaten Walander skulle de alltså ha förfarit bedrägligt, eftersom
de hade underlåtit att betala en faktura till bergsprängaren; en faktura som i
själva verket var en "luftfaktura", och som Södra Roslags tingsrätt redan våren
1983 hade underkänt i "bergsprängarmålet".
Vid förhandlingen i Sollentuna tingsrätt den 22 december 1983 satt en nöjd
och skadeglad advokat mellan åklagare och polis.
Åklagaren begärde hemlig förhandling, men begäran avslogs. Efter en
stund drog han tillbaka två av häktningspromemorians sex anklagelsepunkter.
De falska anmälningarna om brott var tydligen för magstarka även för honom.
Erik Andersson var "på sannolika skäl" misstänkt för urkundsförfalskning.
36