Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG - SRSF

Dorothy Andersson – DÖMD UTAN RÄTTEGÅNG
Nu har han sålt c:a 10.000 exemplar av sin bok.
En enda enskild individ hade ställt upp för honom. Det var Rune Andersson,
en författare från Täby, vilken ägnade sig åt att kritisera avarter inom byråkratin.
När Billingesnickaren häktades, demonstrerade Rune Andersson utanför
tingsrätten i Eslöv. Nilsson hade förvarats i häkte i tre månader, utan att han
ens varit misstänkt för brott. Allt därför att han vägrade att svära en konkursed
i en oriktig konkurs.
Det hjälpte inte, att man misshandlade honom grovt bl.a. genom att knäcka
hans revben. Han vägrade skriva under konkursbouppteckningen, när han inte
fick veta, vilka fel han gjort.
Rune Andersson och Billingesnickaren blev Dorothy och Erik Anderssons
nya vänner, när alla de gamla dragit sig undan. Genom Billingesnickaren kom
hon i kontakt med andra "drabbade".
Det var Arne Krull, som slitit i trettio år för att få ut sitt skadestånd för en
konstaterad militärskada.
Det var "Kvidingepappan" Ingvar Persson, som kämpade för att få sin
självklara umgängesrätt med sin dotter. De sociala myndigheterna ansåg, att
pappan klagade för mycket, och att han var för självständig. Eftersom han därmed
ansågs "besvärlig", måste han behandlas för att lära sig behörig underdånighet,
innan han skulle få umgås med sin dotter.
Han kunde knappast vara en dålig fader, eftersom han hade vårdnaden om
sonen.
Hon fick reda på att det bildats en förening där nere i Skåne, De Rättslösas
Förening, med dynamiska och drivande personer såsom ordföranden Ivan Troeng
och kassören Hugo Samuelson i spetsen.
De hade alla drabbats av orättvisor. Hon såg likheter med det hon själv upplevt,
och hon började skönja ett "maktutövningsmönster"; individen skulle tyst
och ödmjukt underkasta sig myndighetsdiktat av alla slag. Självständiga
ifrågasättande individualister tyckte myndighetsutövarna inte om.
Ett par kollegor hade också kommit fram till samma ståndpunkter.
Det var lärarparet Verner och Anita Nilsson från Halland. De hade ett brinnande
konstintresse och ägde dyrbar konst, framförallt äkta mattor. Samtidigt
som de gav konserter för allmänheten, uppvisades de vackra mattorna. De var
i färd med att bygga ett privat kulturcentrum.
Verner Nilsson, som hade en utomordentligt stor erfarenhet av äkta mattor
och därför även anlitades som värderingsman på området, erbjöds en dag att
köpa en helt unik samling magnifika mattor.
46