95. Kleopatra - fritenkaren.se

Agrippa Vad vill du? Att Antonius skall ta sitt liv?
Caesar Nej, jag vill ha dem båda levande.
Agrippa Och om nu Kleopatra överlämnar honom?
Caesar Då är hon värd all respekt.
Agrippa Och låter du i så fall henne få behålla sitt Egypten?
Caesar Nej, det går ej an.
Agrippa Du vill då fara fram med svek mot henne?
Caesar Jag tror inte att hon överger Antonius.
Agrippa Varför inte?
Caesar Därför att hon bara är en kvinna.
Scen 2. En öde ö utanför Alexandria.
Antonius Aristokrates, ge mig mera vin.
Aristokrates Men är det då så hälsosamt att dricka?
Antonius Du som är så klok – vad skall jag annars göra?
Aristokrates Än är inte allt förlorat.
Antonius Du är en dåre om du håller på med sådant. Trösta med clichéer! Gå till
åsnorna i stallet och skit ner dig med sentimentala floskler!
Aristokrates Jag ber dig om ursäkt om jag sårat dig.
Antonius Du sårar mig allenast med din enfald! Gå till svinen och predika där för
dina likar med all din förnäma retorik!
Aristokrates Jag ville inte säga något fel....
Antonius Håll käften då i stället och försvinn! – Sänd mig Lucilius i stället.
(Aristokrates går.)
Gamle Timon, du var mera lycklig och hade det bättre i all din misantropi än jag,
den störtade Antonius, som störtade sig själv när han själv störtade sig efter
Kleopatra. Timon hade roligt i sitt mänskohat, men jag har bara tråkigt. (Lucilius
kommer.) Kan du trösta mig, Lucilius?
Lucilius Ni visade mig alltid godhet.
Antonius Det var ej min mening att ge Cassius och Brutus döden genom
självmord. Du var ädel som försökte rädda Brutus genom att kapitulera i hans namn
och i hans kläder. Du gav honom tid att rädda sig, men han tog själv sitt liv i stället.
Lucilius Det var inte meningen. Jag ville att han skulle fly.
Antonius Han flydde men mer effektivt än någon räknat med. Octavianus ville ha
hans liv i sina händer för att visa honom i triumf i Rom som fånge. Men den gode
Brutus genomskådade Octavianus pretentioner. Alla tvingar han till självmord. Nu
står jag som näste man på listan, och därefter kommer kanske Kleopatra. Men det är
mitt eget fel. Jag har själv skrivit svarta listor och själv dödat oskyldiga offer som ej
självmant gick i döden. Cicero har aldrig slutat kalla på mig, och han tänker nog dra
även hela Caesars släkt ner i en evig dynggrop av vanära och degeneration. Men det
är inte min sak. Det blir Octavianus långa svåra framtid.
(Canidius inkommer.) Nå, Canidius, vad nytt?
Canidius Beklagar, men din asiatiska armé har övergått till Caesar.
Antonius Där föll även högra armen av min makt. Än sedan? Slå den fallne! Han
har redan upphört att försvara sig och röra sig.
(Dellius inkommer.) Nå, min trogne Dellius? Vad svarar Octavianus?
Dellius Jag beklagar, men han gav ej något svar. Men däremot har jag besvärliga
nyheter från Herodes.
Antonius Nå, där är en man som aldrig svek mig! Och vad säger denne käre vän
Herodes av Judéen?
Dellius Han har övergått till Octavianus Caesar med sina kohorter.
25