95. Kleopatra - fritenkaren.se

dumheter så må man stå sitt kast och sluta ensam. Det är inte någon annans
skyldighet att följa med. (går ut åt andra hållet.)
Scen 6. Kleopatra med sina tjänare i sitt eget gravmonument.
Kleopatra Summan av en kvinnas högsta önskningar är vanligen att någon gång få
vara helt i fred för männen. Men ju mer hon önskar det och är förtjänt av frid som lön
för sina lidanden, dess grymmare blir männen i sina förföljelser och missförstånd
mot henne, som om de med vilje missförstod all hennes kvinnlighet till bara ondska
och beräkning, när allt vad hon är och tänker blott är kvinnlig svaghet. Varför, Julius
Caesar, gjorde du mig till din älskarinna bara för att lämna mig som ogift änka?
Varför, klumpige Antonius, hängav du dig åt mig om det bara var för att beskylla
mig och hata mig för dina misstag och misslyckanden? Jag är ej skyldig till ditt öde,
och du har ej någon rätt att fjättra mig därvid. (Dellius inkommer.)
Charmion Jag försökte hålla honom borta, men han insisterade. Han menar sig ha
något viktigt att förtälja om Antonius.
Kleopatra Är han då död?
Dellius Det kan man frukta. Ert besked förvärrade hans allvarliga tillstånd.
Kleopatra Och hur tog han då mitt falska budskap?
Dellius Han tog det som allting annat – teatraliskt. Och han lovade att följa ert
exempel.
Kleopatra Har han då så mycket karaktär att han kan ta sitt eget liv med våld?
Dellius Jag tvivlar på det, men det är ej helt omöjligt.
Kleopatra Jag vill ej bli skyldig till hans död. Då dör jag hellre själv först. Skynda
till hans sida och be honom komma hit. Meddela honom att jag lever, att jag älskar
honom och att jag inväntar honom.
Dellius Jag går inte ner till honom. Skicka någon annan.
Kleopatra Diomedes! Skynda!
Diomedes Ja, jag skyndar. (sätter fart, går ut.)
Kleopatra Om han ännu lever skall vi dö tillsammans. Om han lyckats ta sitt liv
skall jag ge honom en begravning som i värdighet skall likna ptoleméernas och
Alexanders.
Dellius Och om han lever men är döende?
Kleopatra Då skall jag gråta honom ömt till döds och så förljuva hans torterade livs
sista stunder. Rom må överge sin käckaste och mest galante son, men Kleopatra
överger ej den som dör som offer för ett otacksamt och maktberusat Rom.
Dellius Då är du ädlare än Rom, min drottning.
Kleopatra Det har vi egyptier och greker alltid varit.
Dellius Jag är dock en romare och ber att få rekommendera mig.
Kleopatra Gå hem till Rom då och till dina uppkomlingar där! Ni hade aldrig
någonting i Grekland eller i Egyptens land att göra.
Dellius Det förstår jag nu. Jag ämnar be om nåd för er och för Egypten hos
Octavianus.
Kleopatra Rom är så förstört av makt att det ej kommer att ta hänsyn till en sådan
klokhet.
Dellius Ändå ämnar jag försöka.
Kleopatra Gå, du ädle man, och misslyckas som Cicero och alla andra ädla romare.
(Dellius går.)
Där gick vår siste vän i världen. Nu finns bara döden kvar för oss, för friheten
och för Antonius.
Charmion Han lever kanske ännu.
Kleopatra Om han ännu lever i sin kropp så är dock själen döende.
30