95. Kleopatra - fritenkaren.se
95. Kleopatra - fritenkaren.se
95. Kleopatra - fritenkaren.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
(gråter. Diomedes kommer in.)<br />
Diomedes Antonius! Antonius!<br />
Antonius Är det Karon som mig kallar till befriel<strong>se</strong>?<br />
Diomedes (kommer fram) Antonius! Men vad är detta? Eros död, och du i<br />
konvulsioner! Vem har utfört dessa dåd?<br />
Antonius Jag själv, din fårskalle. Om du är god fullbordar du ett dåligt jobb som<br />
blott blev gjort till hälften.<br />
Diomedes <strong>Kleopatra</strong> lever.<br />
Antonius Vad är det du säger?<br />
Diomedes <strong>Kleopatra</strong> älskar dig och väntar dig!<br />
Antonius Det är för mycket. Överlevde hon sitt eget självmord?<br />
Diomedes Det var ett falskt olyckligt bud! Hon tänkte aldrig ens på självmord!<br />
Antonius Då är jag ej en bedragare men desto mer bedragen, och jag har i onödan<br />
försökt ta livet av mig. Jag blir mer en narr för varje ögonblick. Ack, varför ville ingen<br />
döda mig?<br />
Diomedes Du måste leva för din drottning <strong>Kleopatra</strong>!<br />
Antonius Ser du ej att jag är döende? Jag rinner ut i sanden, som en diarré som<br />
aldrig kan ta slut men bara fortsätta att forsa! Men det är ej skit men blod som rinner,<br />
men mitt blod, mitt liv, är bara skit!<br />
Diomedes Än kan du räddas! Vakter! Hjälp mig här! Vi måste bära krigets sista<br />
döende soldat till drottning <strong>Kleopatra</strong>! (Han får hjälp. Antonius tuppar av. De bär ut<br />
honom.)<br />
Scen 8. Hos <strong>Kleopatra</strong><br />
Charmion Han bad sin tjänare att döda honom. Tjänaren tog livet av sig. Han<br />
försökte då ta livet av sig själv. Han missade och lyckades blott sarga sig och stöta fel.<br />
Till slut låg han i trasor flämtande på marken, blödande, ur stånd att röra sig och<br />
varken döende eller vid liv. Hans självmord blev hans sista och kanske hans största<br />
misslyckande.<br />
<strong>Kleopatra</strong> Stackars barn! Han blev då alldeles ifrån sig när han fick mitt bud. Hans<br />
barnsliga förvirring löpte slutligen amok med honom. Men de bär väl honom hit?<br />
Charmion Ja, han ska vara här nu när som helst.<br />
<strong>Kleopatra</strong> Om jag ej älskat honom förut skall jag inte ha re<strong>se</strong>rvationer nu. (buller<br />
utanför) Jag hör dem komma.<br />
(Diomedes med flera bär in den blödande Antonius i ett vitt lakan.)<br />
Ack, ni bär honom som ett kadaver ifrån slakteriet! (De lägger honom på en bädd.)<br />
Försiktigt! Vålla honom inga plågor! Han har lidit alldeles tillräckligt! (kastar sig över<br />
honom.)<br />
Det är allt mitt fel, Antonius! Jag ville aldrig att du skulle dö! – Han svarar ej. Är<br />
han då redan död? Nej, detta blod pul<strong>se</strong>rar ännu, och han andas svagt men ändå så<br />
att det kan märkas. Sover han?<br />
Diomedes Min drottning, ni blott sölar ner er.<br />
<strong>Kleopatra</strong> Är jag då ej skyldig till hans blod? Är det ej rätt att hans blod kommer<br />
över mig? Kan han förbindas, Charmion? Kan han ännu räddas undan döden?<br />
Diomedes Vi har nog försökt att stoppa blodflödet, men han har huggit sig för<br />
djupt och på för många ställen. Lyckas vi få ett sår hämmat spricker det upp nya, och<br />
dessutom har han svåra inre blödningar.<br />
<strong>Kleopatra</strong> Han är då hopplöst döende?<br />
Diomedes Han rosslar redan. (Antonius vaknar till.)<br />
32
Change language