95. Kleopatra - fritenkaren.se

Kleopatra
Akt I scen 1.
Antonius Äntligen fri! Vi är ensamma nu med vår makt, och all världen är vår!
Alla har de förgåtts i sin feghet, de ömkliga stackars självmördarna – Brutus och
Cassius och alla de andra skenheliga mördarna, slaktarna av Julius Caesar, Roms
välgörare och dess skapare, danaren av världens ordning! Nu är det hans arvtagare
som regerar, jag själv och den omogne Octavianus, en gröngöling med ännu fjun på
sin läpp, den så kallade Caesar den Lille. Jag väntar allenast på budet om Ciceros
död för att sedan få leva i fullständig säkerhet. (Två soldater in.)
Nå, mina vänner, vad nytt? Fick ni tag på den flyende Cicero?
1 Ja, ädle Marcus Antonius.
Antonius Ut med språket! Vad har era föga upplysande miner att dölja med denna
totala frånvaro av glädje?
2 Ett gott resultat, gode Marcus Antonius.
Antonius Fram med det då!
1 (tar raskt fram ett blodigt huvud ur en säck) Här är Ciceros huvud, min härskare.
Antonius (tar emot det) Är detta Cicero? Jag kan knappt tro mina ögon. Är detta det
enda som återstår av den förskräcklige Cicero, som fick allt Rom att i bävan och
skräck krypa samman? Är detta allt vad som blev kvar av den storslagne talarens
rungande vältalighet? Säg mig kort hur det hela gick till.
1 Han kunde ej lämna Italien. Han tvekade ömkligt om han skulle fly eller
ej. Därför hann vi i kapp honom. När vi kom fram till hans villa så väntade han
mycket lugnt i sin bärstol på att få bli slaktad.
2 Han såg oss i ögonen och stödde sin haka i handen så här (visar) mycket
tankfullt.
Antonius Nu flödar mitt sinne av glädje och äntlig befrielse. Nu är vi kvitt själva
hjärnan i hela komplotten. Nu skall ingen mer smäda Rom eller mig. Spika upp
denna ömkliga rest av en fåfänglig opposition utanför Capitolium så att alla romare
lär sig vad lönen blir för var och en som nu mer sticker upp mot vår makt! Låt all
världen få skåda hur det går för demokratins förespråkare när den går mot den som
segrar och innehar makten! Predika nu mot mig så mycket du vill, gamle Cicero, från
Capitolium! Ej någon skall lyssna mer till dina smädelser och förolämpningar. Här
har du nu mitt personliga sista farväl. (spottar på Ciceros ansikte. Ger det tillbaka till
soldaterna.) Lyd mina order! Låt huvudet ruttna i solen som minnet av denna
fåfängliga narr och pratmakare i Roms nyskrivna moderna historia!
(Soldaterna går ut. Huvudet har åkt ner i säcken igen.)
Så är Cicero borta. Ur leken! Den enda jag fruktade! Äntligen! Nu kan jag andas
ren luft i senaten och ägna mig mera åt väsentligheter! Den sista oppositionella har
fallit! Det skall vid min själ Octavianus få glädja sig åt i mitt sällskap med fest och
med dans!
Octavianus (inträder) Jag har hört att vår gamle vän Cicero har blivit mördad.
Antonius Där är du ju! Ja, han har fallit, den gamle stofilen, den envise rackaren,
det sista fästet för republikanernas opposition! Vi är äntligen ensamma härskare över
den värld som är Rom.
Octavianus Är det du som har givit befallning om att sätta upp republikens
försvarares huvud vid ingången till Capitolium?
Antonius Ja.
Octavianus Var det klokt?
Antonius Var det oklokt?
Octavianus Vet du vad folk säger om huvudet?
2