1978 nr 170.pdf - BADA - Högskolan i Borås

k 

Bibliotdrshllgt a* kolan .I S~eeialar bet e 1878: 1 70

FORORD 

INLEDNING 

LITEN BIOGRAFI 

I MILJUANALYS 

YTTRE MILJO 

INRE MILJO 

LOKAL- OCH KULTURHISTORISKA INSLAG 

SOCIALA MILJUER 

SANMANFATTNI NG 

II INTRIGANALYS 

HANDLINGSSCHEMA 

III LITTERAR ANALYS 

STILISTISK ANALYS 

DIALOG 

B ERATTARSTRUKTUR 

STIEG TRENTER OCH VERKLIGHETEN 

VADRET 

I V DECKARPARET - EN ANALYS 

POLISEN 

HUMOR 

NOTAPPARAT 

STIEG TRENTERS LITTERARA PRODUKTION 

UPPLAGESIFFROR 

UTLANINGSSIFFROR 

KALL- OCH LITTERATURFORTECKNING 

BILAGA

I föreliggande uppsats vill vi ur olika synvinklar analysera 

en svensk underhallnings- och detektivförfattares verk. V i 

har tagit upp fyra huvudavsnitt för analysen: miljö, intrig, 

litterära verkningsmedel, deckarparet. Miljön ar en huvuddel 

i Trenters böcker. Intrigen kommer man inte undan vid en deckar- 

analys. Litterära delen ar självklar som undersökning av för- 

fattarens verkningsmedel samt att lägga fast p& vilken niva 

han rör sig som författare. Slutligen har vi ett avsnitt om 

deckarparet, ocksa det nagot typiskt för Trenter. V i har ta- 

git med det vi funnit av bibliografiskt material om Trenter 

som ett bidrag till en eventuell forskning i ämnet. V i bidrar 

ocksa med försäljningssiffror och utlaningssiffror. 

V i har tagit ut 7 böcker ur Trenters deckarproduktion p& 25 

titlar och da följt vissa urvalskriterier. Böckerna bör rep- 

resentera olika decennier för att kunna undersökas ur krono- 

logisk utvecklingssynpunkt. De bör innehalla deckarparet Har- 

ry Friberg och Vesper Johnson. Handlingen skall huvudsakligen 

utspelas i Stockholm. 

De använda böckerna förkortas konsekvent i texten salunda: 

Idag röd ... 1945 I R 

Lek, lilla Louise 1950 LL 

Narr pil nocken 1956 NN 

Kalla handen 1957 KH 

Dockan till Samarkand 1959 DS 

Sturemordet 1962 SM 

Tolfte knappen 1965 TK 

Personf örkortning : 

Stieg Trenter ST 

Harry Frieberg HF 

Vesper Johnson VJ 

Sist men inte minst vill vi tacka de personer som genom brev 

och personliga kontakter varit oss behjälpliga vid författan- 

det av detta arbete.

INLEDNING 

varför skriva om just ST? Om vi bortser fran personliga motiv, 

s4 ar han intressant sasom den förste detektivförfattaren av 

internationell klass i Sverige. Föregangare som S.A. Duse och 

Jules Regis med sina verklighetsfrämmande bovar och miljöer, 

kantiga stil och personteckning är inga verkliga konkurrenter 

till titeln som den förste. ST förlägger, vid sitt genombrott 

med "Farlig fafänga" 1944, romanen till en noggrant atergiven 

Stockholmsmiljö, skildringen ar vardagsnära och hjalten en van- 

lig människa. Därtill kommer en klurig gata. Detta blir hädan- 

efter STs kännemärke som deckarförfattare. Mot slutet av 40- 

talet anför han en hel generation svenska deckarförfattare. 

En fraga ar vari grunden ligger till hans popularitet? Med 

vilka medel nilr han läsaren? Hans roll som underhilllningsför- 

fattare skall vi ocksa se p&. 

Innan vi lägger ytterligare synpunkter p4 fallet Trenter sa 

vill vi ge en kort historik, se p4 genrens krav och definie- 

ra ST mera bestämt inom genren. 

Om genrens egentliga grunder rader ännu mycket olika uppfatt- 

ningar inom forskningen. NAgra rötter finns i den franska, 

tyska och engelska romantraditionen, i framväxten av och sy- 

nen pa den polisiära verksamheten t. ex. den detektiva polisen, 

i atergivandet av autentiska brottsfall som växte fram 

under 1800-talets första hälft t. ex. the Newgate novel. 

1 > 

Traditionellt brukar man saga att E.A. Poes noveller med A. 

Dupin inleder genren. Nästa stora namn är Conan Doyle och 

hans Sherlock Holmes-berättelser. Sedan kommer under 20- 

30-talen den klassiska brittiska detektivromanen med namn 

som Agatha Christie och Dorothy Sayers. I Amerika växer den 

hardkokta skolan fram med början p& 30-talet med Dashiell 

Hammett och under 40-50-talen med Raymond Chandler. Den klas- 

siska brittiska traditionen fortsattes av bl. a. John Dickson' 

Carr. P& 60-talet kommer Ilthe procedural school" med Ed McBain 

och Sjövall-Wahlöö. Det sistnämnda paret avviker en hel del

fran den skola som ST företräder som deckarförfattare. Polis- 

makten och dess arbete granskas kritiskt. "The procedural 

schooln vill just skildra polisen och dess arbete pil ett mer 

narganget satt an vad som gjorts tidigare i genren. Sjövall- 

Wahlöö tar fram sociala och politiska fragestallningar pa ett 

satt som ar ST helt främmande. Personteckningen blir mer in- 

trängande och manga av de regler som S. S. van Dine (bil.) 

en gang ställde upp för detektivromanen bryter Sjövall-Wahlöö 

helt med. Deras miljöskildring är inte sa omfangsrik som STs 

men de lyckas anda fanga miljöerna genom en impressionistisk 

teknik. 

En bestämning av genren i fyra punkter skulle kunna se ut sa 

har: 

1. En narratologisk fas (mysteriformen). 

2. Brottstema (avslöjande av brott). 

3. Problemtema (skarpsinnighetsprov). 

4. Huvudpersonen (detektiv). 

(Ur Bo Bennich-Björkman: Forskning om detektivromanen 1907- 

1977 s. 92) 

V i kan ocksa titta pA de berattartekniska byggstenarna (nar- 

ratologiska mönster) som används inom detektivromanen. V i 

kan urskil ja fyra huvudelement: 

1, Det ständiga fragandet efter dolda orsaker och bakgrund, 

motiv etc. "Kriminalfraganu efter gärningsmannen. 

2. Tidsstrukturen som utmarks av att berattandet ar koncentre- 

rat till totalskeendets slutfas. 

3. Uppbyggande aterblickar (aufbauende Ruckwendungen) som drar 

fram yttre fakta ur det förflutna, sammanhängande med hän- 

delser i början, varvid kunskapen om dessa inte löser n&- 

got utan ökar förvirringen ("red herringsv). 

4, Upplösande aterblick (auflösende Ruckwendung). Först genom 

den far fakta i de uppbyggande aterblickarna sin ratta be: 

lysning. Den upplösande aterblicken dominerar slutfasen 

men förbereds under berättelsens gang genom olika antydning- 

- 78) 

ar och hänvisningar framat. (Bo Bennich-Björkman, a.a. s. 77

En karakteristik av den typ av detektivroman som Trenter skri- 

ver, den s.k. pusseldeckaren eller den klassiska detektivroma- 

nen kan val vara av intresse: 

l 

1. Den klassiska detektivromanen. *) Här Gr konflikten mel- 

lan brottslingen och rättvisan den väsentliga, Brottet fö- 

religger i romanens början och brottslingen avslöjas först 

mot romanens slut, efter en utdragen kamp mot detektiven. 

Denna form av detektivroman ar intellektuell. Brottet pre- 

senteras som en gata som far sin lösning genom ett intelli- 

gent sammanställande av befintliga fakta. ord Hubert Lind-- 

ström: Ä r Stieg Trenter hederlig mot läsaren s. 2) 

En distinktion mellan den klassiska och den hardkokta deckaren 

kan vi finna i detta citat: 

Det var ett tacksamt satt att göra deckare, man slapp ifran 

hjärnornas kamp och den tillhörande krangelapparaten, de- 

tektionen skedde i fyrsprang, och den slutliga summeringen 

gällde huvudsakligen, vilken som hade flest liv p& sitt sam-- 

vete: polisen, privatdetektiven eller boven i stycket. (~lg-ström-LaCour-Runnquist: 

Mord i biblioteket s. 169) 

A t t ST rönt paverkan fran den hardkokta skolan kan nog anses 

ratt klart. Han läste Hammet tidigt och Raymond Chandler hör- 

de till det han läste om och om igen. 3, Trenter kommenterar 

själv Raymond Chandler: 

För övrigt har han själv sin egen patenterade och välberak- 

nade gruppering av alkoholiserade hardhitters och hangel- 

hungriga rödlappade brallisar i sina romaner (som jag be- 

undrar storligen för helt andra kvaliteter). (BLM 1951 s. 

51 > 

Storstadsromantik tror vi ar en del de har gemensamt. Denna 

romantik ar för övrigt ett viktigt inslag i genren som sadan. 

Den hardkokta skolan ex. Hammet gav ju en möjlighet till en 

fördjupad skildring av karaktärer eller social miljö. Trenter 

tar endast delvis lärdom av dessa faktorer. 

Avslutningsvis nagra anteckningar i marginalen till var analys., 

STs serie av deckare kan ses i e tt kronologiskt utvecklingsper--

spektiv och där framträder dess styrka och svagheter. I prin- 

cip har vi latit decennierna 40-50-60-tal representera hans 

utveckling. P& 40-talet livfulla böcker, grammatiskt inkorrek- 

ta, kantigt sprak men journalistiska och spontana i sin utforin- 

ning. Under 50-talet blir intrigen bättre. Han har lart sig 

hantverket. Flera av hans basta böcker kommer under denna tid. 

Han experimenterar med det formella. P& 60-talet blir spraket 

korrektare men ocksa trakigare. ST gar pa rutin och har tappat 

spontaniteten samt verkar trätt. 

Fraga till läsaren: Kan orsak till popularitet vara en fraga 

om arketypiska mönster? En saga om kampen mot det onda. HF ar 

riddaren,' jungfrun finns med (kvinnlig assistent), lika jung- 

frulig i början som i slutet, VJ ar trollkarlen. Det onda kam-. 

pas ned och allt ar gott i den basta av världar. HF far jung- 

frun och VJ och halva smörgAsbordet.

LITEN BIOGRAFI 

Stig Ivar Johansson föddes i Stockholm 1914 som son till en 

specerihandlare i Nidsommarkransen, söder om Söder. Under 

skolgangen p4 Nya Elementar agnade han sitt största intresse 

&t historia, da speciellt renässansen, Hans uppsatser belö- 

nades med C da han i s in skrivarglöd förlorade sig langt ut* 

över amnesramen. I fjortonarsaldern totade han ihop sin förs- 

ta deckarhistoria och fler följde. 

Efter realexamen praktiserade han som styckmästare. Han trött- 

nade dock p& detta och tog värvning vid flyget. P4 F1 i Väste- 

ras började han för första gangen sl& mynt av sin fabulerings-- 

förmaga genom att hitta pa alibin till permissionssökande kam-- 

rater. Han utvecklade det ytterligare till att 1931 i Lektyr 

f3 ut sitt förstlingsverk ttSilverkorsettt, en aventyrshistoria,, 

Efter att ha straffat ut sig fran flyget arbetade han en tid 

i familjens speceriaffär och som kontorsvaktmästare hos Kreu- 

ger 8 Toll innan han 1935 begav sig till Abessinien dar Nusso- 

lini just da krigade som värst. Stig tog kontakt med Svenska 

Morgonbladet och manga av hans artiklar blev förstasidesstoff 

men liten blev hans lön. 20 kr per artikel och inga omkostna- 

der betalda. Nu hade han emellertid funnit sin bana och da 

han kom tillbaka till Stockholm sökte han anställning pli Stock- 

holms-Tidningen, Johansson var inget gangbart namn i tidnings- 

världen. Namnbyte eller sparken direkt! Efter att ha läst 

"Trentts last casefl föreslog han Stig Trent och med tillägget 

-er gick det bra. Stavningen av förnamnet ordnade tryckfels- 

nisse. aret 1936 var Stieg Trenter "född". 

Sa smZiningom kom han att arbeta under redaktör Robin Hood i 

Stockholms-Tidningens söndagsbilaga och fick under hans led- 

ning grundlig journalistisk skolning. Trenter följde sedan 

Robin Hood till tidskriften "Livw som dock lades ner 1939. 

DA började han p& Allers som toppklassreporter. Dar traffade- 

han redaktör Runar Karlströmer, förebild till Vesper Johnson. 

Under beredskapen i flyget traffade Trenter fotograf K. W.

Gullers, senare förebild till Harry Friberg. Efter utryckning- 

en etablerade han sig som freelance, Han skrev en radiopjäs 

som heter "Neutral markm och genom den kom han p3 idén att 

skriva en detektivroman och 1943 lag den klar och kallades 

"Ingen kan hejda döden1#, Året darpa kom genombrottet med "Far- 

lig fafangau dar Harry Friberg för första gangen ar med. I 

denna bok hittar han sin stil och de karakteristiska drag som 

sedan blir utmärkande för honom som deckarförfattare. 

Det ar dock först i och med "Roparenm 1954 som han kan Dörja 

leva p& sitt författarskap, Han tillbringade vintrarna i I ta- 

lien för sin halsas skull, Trenter arbetade hart med sina böc-1 

ker och var angelägen om att alla faktauppgifter skulle vara 

korrekta, att intrigen skulle vara sannolik men samtidigt spän- 

nande och överraskande, Det skulle vara färg och skadespel som 

hos Noel Coward. Han kunde ligga en halvtimme och fundera p3 

en formulering och fram mot tryckningsdags i oktober skrev han 

under stark tidspress. Hans samlade deckarproduktion bestar av 

25 böcker och dessa hamnade i regel i toppen av bestsellerlis- 

torna. Till hans favoritlasning hörde Strindberg, Lars Forsell, 

John Dickson Carr och nagra av de hhrdkokta, T i l l hans förfat-. 

tarumgange hörde bland annat Lars Forsell och Par Radström. 

FrAn och med "Dockan till Samarkand" 1959 hade han sin fru U1-• 

la som medhjälpare. Fr3n början som maskinskrivare. Senare 

fick hon vara med och diskutera ideer och hjälpa till med mil-- 

jöerna, 4) 

Stieg Trenter avled 1967,

Jag passerade planteringar med ungar och barnsköterskor 

och noterade hur prydlig och välordnad denna nybyggda 

stadsdel var. Alltför prydlig och välordnad. Har fanns 

inga mystiska prang, inga skumma bakgardar - inget pitto- 

reskt eller bisarrt inslag i bebyggelsen. Har var allting 

skuret efter mall och stöpt i enahanda forma r. Nej, cifin 

moderna Gardesstaden tilltalade mig inte, och jag bekla- 

gade de barn som växte upp har och i liknande stadsdelar. 

Varifran skulle de hämta näring A t sin fantasi i denna o- 

personliga miljö, dar det ena kvarteret var en spegelbild 

av det andra? Hur bleka och fattiga skulle inte deras barn- 

domsminnen bli! (IR s. 121) 

Detta citat ser vi som nagot av en programförklaring av ST 

ifraga om val av miljöer i sina detektivromaner. Han föredrog 

det bisarra och pittoreska framför det moderna och välordnade. 

I detta avsnitt kommer vi att undersöka en viktig del i STs 

författarskap, som han var speciellt berömd för, niimligen mil- 

jöskildringen. Eftersom detta arbete i stort syftar till att 

ge en bild av STs författarskap under 40-, 50- och 60-talen, 

kommer aven miljöskildringen att granskas ur denna kronologis- 

ka synvinkel för att se en eventuell utvecklingslinje. 

I de böcker som vi behandlar kommer huvudsakligen miljön i 

Stockholm och dess omgivningar att analyseras. ST beskriver 

i sin övriga produktion miljöer fran t. ex. Gryts skargard, 

Köpenhamn och Italien. Dessa ar uppbyggda p3 likadant satt 

och skulle inte komma att ge nagot mera i analysen. 

Miljöskildringen kommer att granskas ur ett antal olika aspek- 

ter däribland den yttre miljön: Stockholms gator, byggnader, 

vyer i Stockholm,, natur i Stockholm och dess närhet; inre mil- 

jö: diverse interiörer fran restauranger, lägenheter, brotts- 

platser; lokal- och kulturhistoriska inslag; sociala miljöer. 

i-

Yttre mild! 

-----o--- 

Det ar först och främst i sina skildringar av Stockholms ytt- 

re miljö som ST grundlagt sitt rykte som miljöskildrare. Des- 

sa miljöer som varje stockholmare sett ett otal ganger men 

ända inte lagt märke till. Med sitt journalistiska öga avtac- 

ker ST och ger nya dimensioner, kanske kusliga, &t dessa kän- 

da miljöer, 

I en av sina första böcker (IR) ger ST en beskrivning av en 

bilfärd fran Strandvägen till Blasieholmen. Detta belyser en 

vanlig trentersk beskrivningsmodell nämligen miljön sedd un- 

der en bilfard. Som vanligt hos ST kan läsaren hela tiden o- 

rientera sig genom de exakta platsangivelserna och far omgiv- 

ningarna väl beskrivna, Miljön används som ett stamningsska- 

pande element. Ofta ges en föraning av kommande händelser i 

beskrivningen, Växelspelet mellan stadens ljus och mörkret i 

stadens utkanter är ett typiskt drag av ST för att ge omvax- 

ling i handlingen. Det fungerar bade som beskrivning och stil- 

medel. Anknytningar till kultur- och lokalhistoria förekommer 

hela tiden i miljöbeskrivningen och det kommer vi att behand- 

la senare. 

Ett exempel p& en bilfard utanför Stockholm: 

Södertaljevagen var tommare an väntat och solen kantade 

just skogsranden nar vi svängde in pi3 Rönningevagen och 

rusade in i den mörka skogen, dar Akerlappar och inägor 

glimtade till, kantade av vassa bergväggar, ty detta var 

en förkastningarnas tummelplats med bergsprickor och mark- 

sänkningar i en enda jattekittel, som skapade ett av Sve- 

riges otillgängligaste skogsomraden. 

Man blev häpen när vägen kurvade sig in mellan villor och 

täppor som sov i f rid och solnedgang. Rosor och tidiga dah- 

lior slog vakt kring staketen, clematis nickade pa knutar- 

na och solrosor böjde redan sina tunga huvuden i spaljeer 

av hassel och bambu. Nar luften fylldes av ett dan som 

dränkte motorsurret var min första tanke att det fanns en 

flygplats i närheten, men det var endast ett tag som rusa- 

de fram pa en banvall med langa boggievagnar. Stora'stam- * 

banan. V i for förbi en liten stationsbyggnad, ansprakslös 

som en 'lokalbana, vägen kurvade sig ut i skogen igen, och

drog &stad genom insprängda bergspassager för att sa RA 

fram till en kavlugn sjö som sträckte sig in bland knal- 

lar och grönska. (KH s. 81) 

S& skildras en lyrisk och naturbeskrivande bilfärd. Man lag- 

ger har märke till STs kunskaper i elementär geologi och hans 

insikter i botanik. Det galler som har inte bara den svenska 

tradgarden utan aven den svenska floran. Det finns en kontrast 

mellan storstaden, i form av ett godstag, och ett av Sveriges 

otillgangligaste skogsomr&den. Det stora godstaget som rusar 

in i idyllen, En föraning om att aven nagot annat kan störa. 

Nedan kommer en biljakt i innerstadsmiljö, nagot som inte upp- 

skattas till fullo av vissa deckarkritiker: 

Tv& minuter senare klattrade M r Hillman uppför kullerstenar- 

na i Kammakaregatsbacken, styrde in i rackan av skuggor langs 

Johannes kyrkogard och susade i nästa stund fram p& Brunke- 

bergsasen genom den enkelriktade Malmskillnadsgatan. Jag kör-. 

de lika hart och oförsynt som speedwaybanornas "skinnknut- 

tar", signalerade italienskt och tog trottoarerna i ansprak 

nar det behövdes. Vid Fredsgatan gav trafikljuset ifran sig 

en skrämd grön signal, nere vid Mynttorget tvärbromsade en 

droskbil med klar förkörsrätt, Nar trafiken rann ut pa Korn- 

hamnstorg svängde jag ut i y tterfil och trampade ner gaspe- 

dalen i kamelharsmattan. I ett nafs lag hela den hindersamma 

bilkön bakom mig, Där kom en mustang svängande utför Sluss- 

nedfarten, den saktade in vid m i t t morska anlopp, och med 

kvidande däck och uppjagad motor slank jag förbi den himmels- 

bl4 platnosen och danade in i Slusskarusellen. 

Fem sekunder senare jagade jag uppför Katarinavagen och 

tvingade tvenne cyklister att stiga av sina stalhästar nar 

jag korsade sp4rvagssparen och snirklade mig in pA de.n bran- 

ta Glasbruksgatan. Jag hörde inte vad de ropade, men jag 

gissade det. (LL s, 69) 

Har förekommer ett snabbare tempo an i de föregaende citaten. 

Gator och torg passeras i högsta fart och skildringen ar myc- 

ket livlig och använder en strindbergsk teknik som i "Röda rum- 

mets" inledning med rörelseverb och snabba impressioner. Trots 

farten förlorar inte läsaren orienteringen, För den som kan 

sitt Stockholm ar det inte svart att göra sig en inre bild av 

de gator och torg som jakten drar fram över.

T i l l sist en lang och mycket utförlig vy fran Bangiirdspostens 

personalrestaurang som ligger pi3 översta vaningen. 

Djupt nere pi3 den breda kanal som man envisades med att 

kalla Klara Sjö surrade motorbatar ut till weekend-aventy- 

ren i Mälarens gyttjevikar och skärgardens grynnor, masar- 

na flög som bevingad konfetti över de guppande bojarna utan- 

för Serafimern, en taxibat girade ute pa Riddarfjärden där 

det Wrangelska palatsets kopparkupoler glodde med ärgiga 

ögon med det gamla Vasatornet till högfärdsnäsa, Sa brast 

horisonten ut at alla hall denna molnfria junidag, som var 

SA hisnande bl& och väldig att en jet-bjässe som kom dalan-, 

de fran magon fjärran världsdel tedde sig som en krypande 

insekt p3 en ruta, och som kom Söder-bergen att sjunka ner 

till en sliten tröskel och skatteskrapan till en förarglig 

kvist som snickaren glömt att hyvla av. Men vem var det somt 

fingrade p& den turkiska halvmanen som spetsade sig avanför 

Stadshuset? Äsch, det var bara en tung drönare till luft- 

droska som cirklade runt med turister. (DS s, 55) 

Denna vy innehaller en verklig rundmalning med bilder, liknel- 

ser och naturbeskrivningar, Som vanligt hos ST utspelas scenen 

p& sommaren och han har lyckats att i s in rundmalning fanga 

stamning av sommar och sommarens olika förnöjelser, 

Inre miliö --.I...- 0-0 - 

Nedan finns en beskrivning av rumsmiljön i e tt stockholmskt 

överklasshem och i den löpande texten ges ytterligare infor- 

mation om det Lesslerska hemmet: 

V i passerade genom en mörk hall och kom ut i e tt stort dys- 

tert rum fyllt med tunga renässansmöbler och med tjocka dra- 

perier för fönstren. Väggarna var boaserade och de högrygga- 

de stolarna kladda med gyllenläder, Framme vid det ovanligt 

breda fönstret stod en lang kista med en grön sammetsduk och 

en stor tennvas, fylld med friska blommor, (IR s, 31) 

Restaurangerna, som HF besöker ar miinga: Gyllene Freden, Gubb- 

hyllan, Sturehof och Operakällaren, I den sistnämnda far vi en 

beskrivning av interiören: 

Jag hängde av mig rocken p& den korta hyllan och tagade in 

i Europas märkligaste och kanske mest charmfulla barlokal.

Man kan säja jugendstilen nar den var pi3 topp, man kan sa- 

ja nittiotalet när det var som gladast, man kan säja det 

strindbergska sekelskiftet nar krogarna var tankarkrypin 

eller det zornska tiotalet när de glammade av konstnärs- 

jargong och glimmade av champagneglas. Nu hade lokalen A- 

teruppsttitt i en modern rationell regim som utmärkt far- 

statt att kokettera med det förgangna, Restaurationen var 

fint utförd: svalorna uppe i takets mangfärgade glasrund- 

lar kretsade som för ett halvsekel sen, näckrosorna knop- 

pades i stuckfrisen och pa den nya heltäckande mattan lek- 

te en tunn solstrtile över det bittergröna mönstret sa för- 

troligt som om leken hade psgatt i decennier. Och mittel- 

soffan var sig lik med sina pösande skinn och groteska bl4 

glasöron till karmvinjetter. Jag sjönk ner i norrsoffan och 

beställde. (SM s. 37) 

Har far läsaren ocks8 veta nagot om Operabarens historia och 

hur val restaurationen bevarat den inre miljön. 

Som en kontrast kan vi se en beskrivning av postiljonsarbete, 

hur postiljonerna ar kladda, det stressiga arbetet och den 

slitna miljön: 

Det var inte alls djupt till underjorden, bara nQgra trapp- 

steg, och inte heller var det särskilt mörkt där nere. Trum- 

peten hade kvavts av en damkvartett som besjöng nagot vat- 

tenfall i Norrland som hon aldrig hade hört talas om. Hög- 

talaren satt och plirade uppe p5 en betongpelare och i den 

gradaskiga betongvärlden kryllade det av karlar som riste 

postsäckar och gnodde kors och tvärs med postsäckar i vajan- 

de staplar p4 begafflade smakarror. Och över damkvartettens 

gallaste sopran svirrade luftrenarna som en svärm unga myg- 

gor. En del av karlarna var barhuvade, andra hade bAtmössor 

p& nacken eller sma sängblaa huvudbonader som skimrade som 

i en dvärgsaga, tills Ulla upptäckte att det var de nya 

flygpostpiisarna av nylon, av det allra minsta slaget. (DS 

s. 78) 

I denna bok förlägger ST handlingen till arbetarmiljö till 

skillnad fran de övriga böckerna i STs produktion dar hand- 

lingen förläggs till övre medelklass eller överklassmiljöer. 

Arbetsmiljöbeskrivningar förekommer i andra böcker, dock mest 

som glimtar och intryck i den löpande texten. 

Sis brottsplatser ar ofta vardagliga eller exklusiva hemmamil-

jöer eller arbetsmiljöer. ST omger sina brottsplatser med 

en hel mängd rekvisita medan däremot beskrivningen av offren 

ar knapp och neutral, lite blod. I ren massmarknadslitteratur 

t. ex. Mickey Spillane ar förhallandet det motsatta. Man kan 

se detta drag hos ST som en paverkan fran den klassiska dec- 

kartraditionen. 5 ) 

I DS sidorna 79 - 80 har ST lyckats leta upp en mycket kuslig 

miljö, nämligen källaren dar postsackarna förvaras pa Stock- 

holm Banposts gard. Har följer en beskrivning av den skrack- 

känsla som griper HFs sedvanliga kvinnliga assistent i detek- 

tionen, nar hon gör ett besök i lagret. När hon gar in bland 

säckstaplarna grips hon av en oförklarlig angest. Det blir 

tungt att andas och det slar lock för öronen. Hon grips av 

panik och tappar sin handväska som gar upp. DA hon reser sig 

far hon syn p& en skugga och skriker för full hals. Skriet 

sugs upp av säckstaplarna. M i t t i den mattlösa skräcken kqn- 

ner hon igen skuggan och faran är över. 

Sa suggestiv och hotande kan en mordplats te sig, nästan som 

en scen i en Hitchcockfilm. Sa finns det ocks!! mera spektaku- 

lära brottsplatser, som oftast hos ST, högborgerliga miljöer 

fyllda av ting och färger: 

Fäkthallen var större an jag hade föreställt mig och m i t t 

första intryck var att den var en filial till Livrustkam- 

maren, en filial som just höll ps att filmas. Musköterna 

och ryttarpistolerna som radade sig i sina trastall langs 

de vitkalkade väggarna dubblerades av stralkastarljuset 

och fanorna under de mörka takbjälkarna tycktes lösas upp 

i spindelväv ute i kanterna. Mellan de karolinerbl!! föns- 

terdraperierna glimmade huggvapen i höga montrar . . . (TK 

s. 79) 

Lokal- och kulturhistoriska inslag 

----------------------------o---- 

STs historiska intresse avspeglar sig genom hans hela produk-- 

tion. Hans f-avoritlasning pa fritiden bestod av historisk-. 

facklitteratur, memoarer och biografier. Mar han valt ut en

miljö för en bok tog han hjalp av olika experter för att 

rätt kunna beskriva miljön. Han hade hjälp av en marinpolis 

i "Roparenff eller en postdetektiv i "Dockan till Samarkand" 

eller en travtränare i "Narr p& nocken". Som mAngArig med- 

hjälpare vid beskrivning av Stockholmsmiljöer, som läsaren 

far m4nga bAde kulturhistoriska och lokalhistoriska glimtar 

ifran, fungerade Hans Hansson vid Stadsmuseum. 6, I texten 

förekommer ofta exempel pa STs kunskaper i den vasterlands- 

ka kulturhistorien. Pá samma satt som ST namnger och beskri- 

ver gator och torg behandlas aven miljöns andra aspekter. 

Historia kan man spara i manga av STs böcker men speciellt i 

TK dar ST visar upp sitt kunnande om Karl X11 och Karoliner- 

tiden i stort. Boken har som bakgrundshistoria den kulknapp 

med vilken Karl X11 sköts den 30 november vid Fredriksten,. 

ST láter människor som är mycket intresserade av karolinerna 

spela huvudrollen i boken: 

Vet du vad Görtz hade haft för sig pa hösten? Jo, han hade 

suttit p& Aland och underhandlat med tsarens killar och dom 

hade kommit överens om att Peter den stores äldsta dotter 

skulle gifta sej med - j ust den 18-arige Karl Fredrik av 

Holstein-Gottorp. Görtz hade en traktat med sej och han var 

pa vag fran Stockholm till Fredriksten för att kungen skul- 

le skriva p4 den. Och vet du hur langt han hunnit den 30 

november - jo, till Bohuslän. Den 1 december väntades han 

till Fredriksten för att lagga traktaten för kungen och F& 

hans signatur. (TK s. 159) 

Exemplet ovan belyser. att i boken detektionen skjuts i bak- 

grunden för det historiska som tar överhanden och att ST dar- 

med bryter mot en av S. S. van Dines deckarregler (bil.), narn- 

ligen nr 16 som handlar om att inga sidoämnen bör behandlas 

som inte har med uppklarandet av brott att göra. 

ST visar inte bara upp miljön utan tar ocksa upp det sociala 

perspektivet i miljön. I exemplet nedan ges lokalhistoria samt 

lite glimtar f rAn svensk stormaktshistoria, V J berättar för 

HF om Östra Varvsgatan:

Titta, utbrast han hänfört med en gest mot gatuskylten. 

Östra Varvsgatan, kvarter Bergsklippan! Naturligtvis sä- 

jer det dej ingenting, tillade han mörkt. 

-.Har lag ett varv för nagra hundra ar sedan. 

- För trehundra ar sedan kölhalade Flottan sina fartyg har, 

för tvahundra ar sedan byggde av Chapman Gustav den tred- 

jes praktflotta i strandbrinken härnere. I dom har gamla 

kakarna bodde idoga timmerman och flitiga repslagare. 

(KH S. 19) 

Han berättar ocksa personligt och engagerat om de människor 

som verkat i miljöerna. ST tar i nedanstaende exempel upp den 

sociala aspekten av bödelns arbete och dennes status i samhal- 

let: 

N i förstar bödelsjobbet var inget vidare tacksamt jobb. För 

det första ville ingen hygglig människa urngas med bödeln, 

och för det andra kunde han själv mista skallen om han högg 

fel. Inte en kotte ville bli bödel frivilligt, och för det 

mesta fick dom posten besatt p4 det sättet att dom lat en 

dödsdömd välja mellan att bli hängd eller att fatta bödels- 

yxan. (LL s. 115) 

I nedanstaende exempel berättar ST om ett annat enskilt man- 

niskoöde under 1600-talet, nu dock fran det översta skiktet 

pa den sociala rangskalan. Samtidigt lyckas han förmedla lo- 

kalhistoria till läsaren: 

Ren var ligger Sperlings backe? 

- Sa heter kvarteret dar Sturebadet ligger. Sperling var 

en tysk musketerare som under första hälften av 1600-talet 

förtjänte sina sporrar i svensk tjänst. Om jag minns 

ratt, blev han bade friherre och generalkrigskommissarie 

i Skane. Det var en harding, säjs det. (SM s. 42) 

Nar vi dykt upp ur den stora viadukten under södra stamba- 

nans kraftiga bank, fick jag syn p& en sopstations röda o- 

ansenliga byggnad. Den lag intill ett stickspar som söder 

ut slöt sig till stambanan. Förr i världen - innan Arsta- 

bron kom till - hade expresstagen dundrat fram p& detta 

stickspar. Nu var den forna huvudlinjen detroniserad till 

en liten stympad och enkelsparig bibana som efter att ha 

passerat en lang tunnel slöt sitt lopp vid Liljeholmen, - 

halvannan kilometer norr ut. (IR s. 218)

Har ovan finner vi att ST inte endast har öga för de pitto- 

reska miljöerna friln gamla tider utan rör sig i det vardagli- 

ga och dagsaktuella. 

I sina böcker kommer ST ibland da och da med kritik mot riv- 

ningar och de fantasilösa nya byggnader som uppförs i Stock- 

holm; 

Denna sträcka av Sankt Eriksgatan skulle nog aldrig komma 

att figurera i en turistguide över Stockholm. Alla husen 

hade uppförts omkring 1930 nar arkitekterna ritade i kvad- 

rater. Nu hade dessutom malningen p3 fasaderna blekts ur 

till en trist och likgiltig skala som kunde bade börja och 

sluta varsomhelst. (SM s. 168) 

----------- Sociala miljöer -0- 

Varje förslag att göra en dataoperatör i Ragsved till hu- 

vudperson avvisade ST kategoriskt: - Det vill folk inte 

läsa om. Dom vill koppla av med n3g0t annat. (Ake Runnquist: 

Mord p& Östermalm s. 19) 

Romanerna utspelas med f3 undantag i högrestandsmiljö. Visser- 

ligen f örekommer personer ur andra socialgrupper i romanerna. 

ST kom själv ur en smaborgerlig miljö. ST liksom HF, hjalten 

i böckerna, umgicks obehindrat med människor ur alla social- 

grupper. Man kan ocksil dar se en pilverkan fran den klassiska 

detektivromanen. För ST ar underhilllningsvardet a och o och 

det avgör miljövalet, som citatet ovan vill visa. 

------------- 

Sammanfattning 

Det ar vanligt i underhAllningsromaner att man vill läsa om 

nagot som man själv inte upplever dagligdags. En annan aspekt 

p& underhallningsvardet ar arstiderna i böckerna, den eviga 

vAr eller sommar, som brottet utspelas i. Och da manga upple- 

ver sommar som nagot positivt, gärna förknippat med ledighet 

och semester, ger detta ett extra underhilllningsvarde. Somma- 

ren var ocksa STs favoritarstid. 7

Hans livliga och förälskade skildring av Stockholm i f yrtio- 

och femtiotalsbackerna har fatt en extra charm av sina be- 

skrivningar av ett i mycket svunnet och förändrat StockhoJm. 

Miljöskildringarna var mera lyriska, omfattande och berattar- 

glada i de tidigaste böckerna medan miljöskildringen i sextio-, 

talsböckerna ar sparsamt förekommande. Och nar de förekommer 

korta. ST later inte skildringen av miljön ta överhanden el- 

ler dölja att det ar fraga om detektivromaner, dar gatan ar 

det viktiga. 

Mot slutet av hans författarskap marks en övergang fran en 

skildring av yttre miljö till en skildring av den inre mil- 

jön t. ex. i Sjöjungfrun. Detta berodde p3 att han inte kun- 

de röra sig fritt utomhus, da han blivit sa kand. ST ar stor- 

stadens skildrare. Han ar inte obekant med andra storstads- 

miljöer fran den anglo-saxiska litteraturen. Paradoxalt nog 

ar samtidigt Stockholm en smastad under 40- och 50-talen och 

ST lyckas ocksa förmedla det intrycket. Hans alter ego, HF, 

känner staden utan och innan och kan benämna allt. Han traf- 

far bekanta och gamla skolkamrater överallt. Han ar igenkänd 

i a lla miljöer. Har framstar miljöns varde för en trygghet i 

världen, att kunna förankra Sig i det valkanda. Det ïokal- 

och kulturhistoriska materialet fungerar p& samma sätt. ST 

knyter ihop förr och nu. I f lera böcker finns märkliga inslag 

av korrespondenser, dar tider och namn och händelser korres- 

ponderar och mystifierar, t. ex. i TK och SM. Läsaren ges ald- 

rig nagon klar uppfattning om vad ST ville uppna med detta. 

Det finns alltid en linje bakat i miljöskildringen. H varje 

bok.finns ocksa med nagon journalistisk aktuell notis som 

faster boken i tiden. 

Genom böckerna gar som en röd trad STs estetiskt sinnliga 

livshallning. Uppskattningen av det sköna och förmagan att 

njuta av det. Storstad och natur behärskas lika bra och upp- 

levs lika intensivt. Ur denna miljöskildring växer sedan in- 

trigen fram. V i vill avsluta detta avsnitt med ett citat av 

ST s jalv:

Vad som däremot kan ärligt och bör leva friskt och dag- 

gigt ar miljöerna, mordplatsen, polisstationen, deckarens 

"Baker Street", Watsons mottagningsrum. En kornbl3 morgon 

hejdas ni vid ett gathörn av ett lik. N i slar larm, den 

döde förs bort - kanske ni inte ens far veta vem han ar. 

Människan kommer ni aldrig att känna, men gathörnet minns 

ni sent omsider - de avflagade fasaderna, tändsticksasken 

i rännstenen, kolsotet under källargluggen och den blom- 

mande pelargonian i andra fönstret fran vänster. 

Se det ar inte bara människorna som lever har p& jorden, 

utan aven trad och blommor, smakryp och röda staket, tunga 

betongvalv med vattenskimmer inunder, unkna bakgardar och 

modekungens provrum med glitter i rokokospeglar. Det vet 

Chandler själv bättre än de flesta. (0Lrl 1951 nr 'l)

I I I NTRI GANALY C 

Stieg Trenter började sina detektivromaner fran slutet med 

att göra klart för sig mördare, motiv, gata. Intrigen ar den 

ram eller skelett p4 vilket detektivromanen byggs. Under skriv-, 

arbetet kunde ST sedan lägga till biintriger och kluriga spar. 

Han lade stor vikt vid knepiga gator. 

Uppslaget till intrigen kunde ST f& fran de mest skilda hall 

ex. nar det galler NGuldgAsenw hade ST fatt höra att man kun- 

de ta en livförsäkring pa en människa utan att han vet om det. 

Det satte igang STs fantasi. I ItFarjkarlenlt var det Vasaintres- 

set som det började med. I "Tragiskt Telegram" var det tips 

fran en läsare om Centralbadet som miljö. I "Tolfte Knappenw 

var det Karl X11 som inspirerade. *) Det kunde även vara tid- 

ningsnotiser. Sedan gällde det att förlägga intrigen till en 

miljö och därefter lata intrig och miljö samspela. ST hade 

anteckningsböcker fyllda med exakta uppgifter om olika miljö- 

er som han kunde använda. Han hade en klar plan i huvudet nar 

han skrev och var mycket noga med intrigen som skulle vara 

nagot för finsmakarna att bita i. Som den underhiillningsför- 

fattare han var poängterade han starkt momentet av spännin 

och överraskning, lo) nAgot som intriqen i viss mAn kommer9att 

lida av som vi skall söka visa i den kommande undersökningen. 

Som vi redan visat i denna uppsats' inledning hör ST hemma i 

den klassiska (brittiska) detektivromandens tradition. 

trigen maste uppfylla vissa krav för att boken skall kallas 

deckare. I Tord Hubert Lindströms trebetygsuppsats '!Är Stieg 

Trenter hederlig mot lasaren?'l finns partier som klargör in- 

trigens roll i deckaren: 

Konstruktionen sammanfaller alltsa oftast k fyra skeden 

1) problemet present,eras 

2) framlaggandet av data för dess lösning ("sparn) 

3) avslöjandet, d.v.s. undersökningens avslutande av. detek; 

tiven och dennes förklaring p& lösningen 

4) belägg för lösningens riktighet genom framlaggande av 

bevis.

S. S. van Dines "Twenty rules for writing detective stories" 

kommer i viss man att bli en utgangspunkt för detta avsnitt. 

Tord Hubert Lindström utreder med hjalp av dessa regler om ST 

ar hederlig mot läsaren. Kraven p& en detektivroman har sam- 

manfattats hos H. Haycroft i hans essäsamling "The art of the 

mystery story" i tva bud: 

1) The detective story must play fair. 

2) It must be readable. 

Tord Hubert Lindström gAr in och undersöker hur ST uppfyllt 

dessa bud. 1. Hans uppsats ger en bra Översikt över rent spel- 

problematiken. Hur ST förhaller sig till bud 2 hoppas vi läsa- 

ren skall kunna bilda sig en uppfattning om efter att ha last 

var uppsats. 

Kravet p& rent spel konstaterarBTord Hubert Lindström i sin 

sammanfattning har inte ST uppfyllt i de böcker han undersökt. 

ST bryter mot 5 regler av de 20 som S. S. van Uine uppställt 

och samtliga galler rent spel. Regel nr 12 som stadgar att 

brottslingen skall vara ensam om sitt brott bryts det mot. Ett 

mord visar sig vara en olyckshändelse, brott mot regel nr 18. 

STs sätt att konstruera brottsligens alibi som visar sig sa- 

kert anda till slutet da det överraskande spracks ar inte he- 

derligt mot läsaren. Reglerna l, 2, 15 handlar om allmänt he- 

derlighetskrav, vilket det regelbundet bryts mot. 13) Detta 

leder till att brottet ej gar att leda i bevis utan med hjälp 

av hypoteser skall brottslingen bindas vid brottet. Ibland mas- 

te olagliga metoder tillgripas för att tvinga fram en bekännel- 

se fr&n brottslingen. DA detektiven ar en polis i hög tjänste- 

ställning ar detta otillfredsställande ur rattssakerhetssyn- 

punkt. Sedan är det en annan fraga om detta hederlighetskrav 

betyder s& mycket för läsaren, 14) 

Skulle man genomqaende ta hänsyn till dessa stränga krav mas- 

te man rimligtvis förlora i spänning och undvara de överrask- 

ningsmoment som ST var starkt medveten om vikten av. V i tror 

1 :2)

att man helt enkelt maste offra lite grann av sannolikhet 

för att vinna i effekt, Trenters berömda dubbla slut da först 

en mördare utpekas och därefter den verklige avslöjas ar ett 

led i samma strävan till överraskningseffekt men ar samtidigt 

ett satt att lura läsaren. Vissa renläriga finsmakare har kri- 

tiserat ST för detta. 

------- Handlingsschema ------- 

Brottet Alltid mord eller rubricerat 

mord. Kan vara självmord eller 

olyckshändelse. 

Den kvinnliga assistenten Skon ung dam, som ar inblandad 

som vittne eller tillhör de 

misstänkta. Fungerar som assis-- 

tent till HF. 

HF in i handlingen 

UJ in i handlingen 

Brottsplatsundersökning 

Vittnesförhör 

HF gör en sammanfattning av 

gatan 

VJ eller nagon annan utreda- 

re korrigerar eller slar 

sönder den. Nya fragetecken 

uppstar. 

Alibin prövas 

Kris i problemet 

V J löser det 

Detta sker genom t. ex, gammal 

skolkamrat eller genom HFs ar- 

bete som fotograf. Kan komma 

direkt in i handlingen s~lm be- 

rättare. 

Där HK ofta sammantraffar med 

V3 eller annan utredare. En 

första teori kan, ibland framföras. 

Utförs av VJ, HF eller kvinnli-* 

ga assistenten. 

Detta sker vanligen skriftligen. 

Ingen verklig chans ges för la+ 

saren att avslöja brottlingen. 

Endast en apparat för detektion.

Slutmonolog (dubbla slutet) Den klassiska akten da de miss-- 

tänkta konfronteras med detekti- 

ven och avslöjande sker. Det ! 

dubbla slutet syftar p6 STs va- 

na att först avslöja en annan 

person som den brottlige ofta 

för att med chockeff ekt överrumpla 

den skyldige. 

Gripande och straff 

Motiv 

V J förklárar fallet 

Fragetecken rätas ut 

ST later ofta sina mördare bega 

s jalvmord eller försvinna utom-- 

lands eller falla ner fran en 

hög höjd. Sällan överlämnade 

till rättvisan. 

Personliga motiv ex. hat, svart- 

sjuka, penningbegär. 

Pusselbitar som läsaren eventu- 

ellt inte förstatt förklaras. 

Detta handlingsschema som kan appliceras p& alla STs böcker 

har vi komponerat efter Hans Olof Johanssons och Steffan Nahl- 

qvists "Schema över de vanligaste handlingselementen i detek- 

tiv- och agentromaner i populärpocketserier". De olika mord- 

metoderna som ST använder ar ofta originella och ovanliga t. 

ex. i UH, dar han refererar till John Dickson Carr eller "Tra- 

giskt Telegramn dar ST fatt idén fran ett autentiskt fall i 

Danmark. V i tar upp KH som ett konkret exempel p3 detta hand- 

lingsschema. Boken innehaller 186 sidor och den börjar med si- 

dan 3: 

Sidor 

3 

10, 11 

12 

13 

20 - 24 

2 1 

2 6 

34 

Handlinpsschema 

HF in i handlingen 

Ledtradar 

Brottet presenteras 

VJ in i handlingen l 

Brottsplatsen 

Mystifikation 

vittnesförhör av UJ 

Kvinnlig assistent in i handlingen. 

l

Vittnesförhör av HF 

Mystifikation 

Presentation av de misstänkta 

Officiellt vittnesförhör av UJ 

11 11 11 

Genomgang av fallet p& restaurang 

Alibigenorngi3ng 

Brottsplats nr 2 

Alibi spracks 

Mystifikation 

Sammanfattning av brottet av HF 

nr 1 

Bevismaterial 

Alibin 

Mystifikation 

Mystifikation 

Vittnesförhör av HF 

Sammanfattning av brottet av HF 

nr 2 

Kris i fallet Mystifikation 

Variant pa slutmonolog 

Variant p& slut 

Slutmonolog 

Dubbla slutet 

Gripande 

Motiv 

Fallet förklaras och uträtande 

av fragetecken.

III LITTERAR ANALYS 

4 

I den litterära analysen ämnar vi behandla STs verk fran oli-S 

ka utgangspunkter. V i tar upp den stilistiska sidan, dialogen, 

berattarstrukturen, ST och verkligheten samt vädret som stam- 

ningsskapande element. I v art avslutande avsnitt om HF och VJ , 

och deras inbördes förhallande och förhallandet till tillvaron 

kommer ytterligare en del synpunkter att utvecklas som strängt 

taget kunde höra till detta avsnitt. Var tes för denna del ar 

att ST visserligen är underhallningsförfattare men en i hög 

grad medveten sadan, att han stilistiskt och litterärt kan för- 

svara en plats i en litterar västerländsk tradition, märk val 

inte enbart deckartraditionen. För övrigt är det han som inle- 

der en svensk detektivgenre värd namnet. 

ST ar ju inte nyskapande p5 ett allmänt skönlitterärt plan men 

ar val medveten om litteraturhistorien och använder de stilis- 

tiska och litterära medlen pA ett effektivt sätt. €n god hant- 

verkare blir man inte utan att ocksa vara nagot av konstnär. I 

övrigt vill vi lämna resonemanget om hantverkare - konstnär 

till de som saksare kan avgöra denna, som vi tycker,svAra dis-- 

tinktion. Efter genomgangen hoppas vi att läsaren skall kunna 

döma själv. Om nu fragan är betydelsefull i sammanhanget. ST 

intar en slags mellanstallning mellan den "riktigav litteratu-. 

ren och massmarknadslitteraturen. Underh&llningslitteratur har 

vi valt att kalla det. Det som skiljer underhAllningslittera- 

tur och massmarknadslitteratur at ar bl. a. de distributions- 

kanaler som används men aven produktionssättet. Massmarknaden 

har stora serier, billiga priser och ett väl utnyttjat distri- 

butionsnät. Trenters deckare kom ju pa välkända förlag, sale- 

des genom bokhandel, atminstone före pocketutgivningen och 

skrevs p3 ett traditionellt satt utan massmarknadslitteratu- 

rens schablonartade framställningar. Det finns nagot som är 

originellt för ST. Det originella lyser med sin franvaro i 

massmarknadslitteraturen. Trenter har sin speciella stil, sin-a 

karakteristiska drag vad gäller personteckning, miljöbeskriv- 

ning, dialog, formell uppläggning av böckerna. Som vi redan

visat i intriganalysen sa finns en schematisering av handlings- 

mönstret men detta ar till stor del ett genrekrav, atminstone 

var det sa under STs aktiva tid som deckarförfattare. Experi- 

ment med att bryta upp dessa mönster har mestadels blivit ba- 

ra just experiment. 

--------------- Stilistisk analys - 

Först berör vi stilen i stort och därefter kommer exempel p3 

vanliga stilmedel i Trenters böcker. 

ST rör sig pa en vardaglig stilniva. Talsprak och inslag av 

slang hos bipersoner fungerar dels personkarakteriserande, dels 

som stilbrott, vilket medverkar till att ge liv, Färg och vari- 

ation i texten. I miljöbeskrivningen hemfaller han stundom A t 

en lyrisk stil där verkan p& kompositionen blir nagot av vila 

och lugn andhämtning. Miljöbeskrivningen ar vanlig under bil- 

färder, maltider etc. s4 berättelsens rörelse framat hejdas 

sällan helt utan tempot blir lugnare. ST har en utpräglat verb- 

influerad stil. Verben präglas liksom även andra ordklasser av 

en hög aktivitetsniva. Detta höga tempo blir i vissa passager 

till ett furioso, da ST under biljakter öser rörelseverb och 

adjektiv fyllda av aktion över läsaren, En teknik som erinrar 

om inledningen till Röda rummet av August Strindberg, som t i l l s - 

hörde STs favoritförfattare. Denna teknik kommer att exemplifi- 

eras och kommenteras ytterligare nedan. ST vajer heller inte 

för svara ord, i synnerhet i beskrivningar finns de med. Allu- 

sioner, citat och liknelser är inte heller stilistiska drag 

som ar vanliga hos underhallningsförfattare. Korta meningar an- 

vänds mestadels i den löpande texten. Vid miljöteckning blir 

meningarna gärna nagot längre och mer syntaktiskt sammansatta. 

Rak ordföljd och finalbisatser inledda med för att förmedlar 

ocks4 detta intryck av aktivitet, ST odlar genom sitt sprak- 

rör HF en intim personlig stil som ger läsaren en känsla av 

närhet och en hög indirekt kommunikation med hjalten. T.ill sam-. 

ma narhetsupplevelse bidrar som tidigare sagts STs vana att be-= 

namna allt och inviga läsaren s& att säga i verkligheten. P4

samma satt som ST själv besvärjer verkligheten och t,ämjer 

den, delar han med sig at läsaren aven denna känsla av att 

vara inne i sammanhangen som ju HF i hög grad ar. 

V i övergar nu till att exemplifiera olika stilmedel vi funnit 

vid en läsning av texterna. Nagra krav p& fullständighet finns 

inte da tiden inte medgett detta. 

Liknelser: bildligt uttryck med jamförelseleden utsatta. 

E t t hos ST mycket frekvent stilmedel, i synnerhet i olika be- 

skrivningar - miljö - person etc. Olika liknelser: langa ut- 

förliga sadana, som varieras p3 olika satt, konstliknelser, 

litterära liknelser, idrottsliknelser, segelliknelser, bloms- 

terliknelser, liknelser fran storstadsmiljö, mytologiska lik- 

nelser, kulturhistoriska liknelser. 

ST lyckas inte alltid med sin liknelser. Stundom gar inte bil- 

derna riktigt ihop, ibland säger de inte s3 mycket och ibland 

ar de triviala. Pien för det mesta friskt vagade och med en 

formvilja bakom, I konstliknelser kan vi se exempel p& en viss, 

snobbism da det säkert inte ar allmängods, liknelsen faller 

platt till marken om man inte har bilden klar för sig: 

Skutan hade inte gatt i kvav nar jag aterkom till studion, 

men jag var tvungen att gripa rodret för att halla undan 

för ett vadligt blindskär, en mekanisk storindustri i Mal- 

mö som gruffade för att den inte fatt kopior i tid ... 

Nya grynnor dök upp p& sjökortet, farleden trasslade till 

sig och jag svettades ännu klockan fyra vid rorkulten nar 

kopisten gläntade p& dörren och viskade: (LL s. 90) 

par ansiktet framtradde ur näsduken var det fräscht som 

en madonna pa en Lucca della Robbiamedaljong. (KH s. 126) 

Han var nagot av ett fenomen Hampe Hyrnling, han var som 

Dorian Gray han aldrades inte. (TK s. 59) 

ty det var en riktig dadelpalm, tjock om livet som en pro- 

brottare. (NN s. 16) 

~ l a ~ ~ a n 

hade snott sig pa nagot satt; ... Nar en vindpust 

kom farande blaste den ut som en genuafock. (NN s, 40)

Lotta-Fia (HFs bil - v ar anm.) stod och glänste som en ko- 

lossal reseda utanför entren. (DS s. 171) 

~ilia Hasselbacken skimrade som en grön skarabé... (KH s. 113) 

Stora allmänna gränd rullade ut sig mellan lindarna ner till 

vattnet som en filmremsa med seklets fyrverkeri i celluloi- 

den (KH s. 41) 

Skymtade Vesper Johnson som tedde sig som en san dar hopkru- 

pen sandstensdjävul som spyr ut regnvatten friin taksprangen 

p& gotiska tempel. (NN s. 100) 

Allusion: anspelning p& händelser, personer eller litteratur. 

Allusionen ar till sin karaktär sadan att den förutsätter vis- 

sa insikter. Hos ST förekommer sadana allusioner har och var. 

De är inströdda i texten pa ett satt som inte behöver reta dem 

som inte känner till anspelningen. Det kan däremot uppröra den 

som känner till den och inte kan komma pa varifran. Det blir 

alltsa nAgot för finsmakarna: 

sky av vittnen (LL s. 201) Allusion pil en av Uorothy Sayers 

romaner, 

Mannen som var Torsdag (KH s. 158) Allusion pa en av C. K. 

Chestertons böcker. 

Moren hade gjort sin plikt (KH s. 74) Allusion p2 Schillers 

ffFiesto". 

haka p3 i Djurgilrdsbrunnsvik. Ikväll red' inga najader pil 

viigorna. (SM s. 59) Bellmanallusion. 

Nerverna dallrar, gomseglet bränner, ögonen rinner, tungan 

svartnar, haret vitnar och faller av. Hör! Charon tutar i 

luren. (LL s, 204) Bellmanallusion. 

Allitteration: rim p4 första bokstaven i ord. 

Allitteration som ST använder som ett stilistiskt grepp för 

att skapa en humoristisk effekt i böckerna. Allitteration 

finns aven i, vissa av STs titlar samt i kapitelrubriker'. Vis- 

sa av allitterationerna är lyckade och tyder pa en lust att 

leka med ordi

Friberg den famöse fotografen. (LL s. 35) 

det blanka blanekandets beklagliga linje. (KH s. 14) 

Syrsornas String Sleeping Sextett spelade. (KH s. 132) 

Ulla hade även hört viskas en annan allitteration, en 

skamlig en, men latit den passera som ett utslag av kar- 

lars grisighet. (DS s. 48) 

FRIBERG FORNEKAR FJALLFYNDET. Flydde förvirrad f ran Bram- 

ma. (DS s. 76) 

Titlar p4 STs böcker: 

"Lek, Lilla Louisew, "Lysande Landningw, "Farlig Fiifänga". 

Kapitelrubriker: 

"Hökvakt och högvakt", "Krasch i Klarau (LL ss. 74, 127) 

Upprepning: omtagning av samma ord eller uttryck. 

Detta grepp används för att göra vissa poängteringar i texten 

eller som rytmiska utsmyckningar: 

Samma bord, samma sillbricka, samma isade danska öl, samma 

smilande servitris som i förrgar. (KH s. 15) 

Det var en liten docka förstar ni en tygdocka i bla, vid 

sidenklänning* (LL s. 157) 

Masen väckte en tanke till liv, en tanke fran Deauville, en 

tanke fran Chamonix. (KH s. 80) 

V i som inget vet, inget kan och inget lär. (KH s. 37) 

Onomatopoetiska uttryck: ljudhärmande ord och uttryck. 

ST använder dessa ord för att ge liv och rörelse at berattel- 

sen och för att beskriva verksamheten malande för läsaren: 

Det f rasade och prasslade anda upp till mid jan. (LL, s. 223) 

det ilskna svit~het. (SM s. 173)

Ljudsymbolik: orden ar karakteristiska för den verksamhet de 

symboliserar. 

Detta använder ST vanligtvis i sina miljöbeskrivningar för att 

ge färg och atmosfär at miljön och Öka spänningen i böckerna; 

Spelautomaterna rasslade... Mjölnargarden slumrade ... ute 

p3 Stora Allmänna Grand kryllade,. . (KH s. 25) 

pulsen hamrade och hackade. (KH s. 147) 

en pysande suck fran snabbpressningen. (SM s. 7) 

Metafor: bildligt uttryck: 

bakelitvagga = (telefonklyka) (KH s. 120) 

ebonitvagga = (telefonklyka) (DS s. 59) 

regnskärm = (paraply) (.SM s. 45) 

karven av sin charmsprutepistol = (riktade blicken mot) 

(SM s, 146) 

lyfta p& sprakvisiret = (börja tala) (NN s. 23) 

\ jökelmagasin = (lager för konstis) (KH s. 169) 

-- Ordval 

En del svara ord finns i texten, dock mest i beskrivningar, 

STs sprak löper undan ganska snabbt sa nagon större stötesten 

torde inte de inströdda orden vara. I vilket fall som helst 

SA inverkar de inte p& förstaelsen av sammanhanget. V i har ta- 

git med ett litet urval: echaufferad, skarabé, blötbalja, pau- 

lun, rafräschissör, smatten boaserad, natan, solenna, sparla- 

kansläxa. Vissa engelska uttryck finns instoppade i dialogen: 

Skip it, motorminded, breakdown. En annan sida av saken ar de 

fackuttryck som följer med da han beskriver olika arbetsmiljö- 

er, vilket ju är nödvändigt för att ge atmosfär at skildring- 

en, exempelvis posten i DS och travmfljön i NN.

I impressionistiska scener dar ST i snabbt tempo vill förmedla 

mycket information, tillgriper han den ovannämnda Strindbergs- 

ka tekniken. V i nöjer oss här med ett citat fran denna effekti- 

va beskrivning i tempo furioso: 

U t genom grinden, han över bilparken, kors över bubblande 

diken och in genom grindarna p& andra plats. Tre kronor var 

priset, men ingen skrek "belle caramelle" och viftade med 

tidningarnas tips, palmerna var granar och bookmakerpaeil- 

jongerna korvstand - nej, Agnano lag langt borta fran denna 

travbana dar griffeltavlorna bytts ut mot halvt underjordis- 

ka bunkers, bemannade med robotar som fällde upp sannolika 

odds vareviga sekund. (NN s. 168) 

ST leker med spraket i form av vitsar och ordlekar utan att det 

blir ett egenvärde av vitsarna. Det ingar i rörelsen framat i 

texten samt som inslag för att roa: 

'kattdjur ar oberäkneligatt (syftar p2 bilmärket Jaguar) (LL s. 

55) Han har en kapitelrubrik som lyder: "Plakat plakettjuvu 

(syftar p4 kapitlets innehall pa ett vitsigt satt). I en dia- 

log star: "Har ni fatt Röda Hund? ... Bara Bleka Döden." (KH 

s. 155) ... f ran Klara sjö hördes en guide pa en sightseeing- 

bat sla nödmynt av Stadshusets Tre kronor och Serafimersjukhu- 

sets Olivercrona." (DS s. 9) 

Besjalninq: döda ting behandlas som levande. 

Detta ar uppenbarligen ett viktigt stilmedel för ST. I strävan 

att satta liv i miljöer och beskrivningar räcker det inte bara 

med verben, adjektiven och substantiven, som livar det hela, 

utan: 

akvarier . . . s tirrade tomt och brustet ur sina platrarnar 

(:KH S. 20) 

Prins Bertils villa gav oss ett ljust ögonkast ... (SM s. 59) 

Steqring: kombination och variation och upprepning eller hop- 

ning i stigande intensitetsgrad; ofta tredelad med klimax. Kan

givetvis även gälla större enheter än ord: 

"Kraftkille, krake, kräkv. (KH s. 7) Tvaledad stegring: "Vack 

var yran väck var övermodet", (DS s. 71) 

Epitet: bestämning till person. 

UJ beskrivs vanligen med epitetet inknäande, som karakterise- 

rar hans uppenbarelse p4 nagot avstand. 

Exotism: användande av exotiska ord i allmänhet. Namn för de- 

ras välklangs skull. 

DA STs deckarhjälte HF är fotograf med internationella uppdrag 

kommer användandet av dessa namn in naturligt i texten,, samti- 

digt som de ger läsaren associationer om nagot utöver det var- 

dagliga. Speciellt kan ST sägas använda det i sina böcker med 

handlingen delvis förlagd till Italien t. ex:"Narr p& Nocken", 

*IRoparent1 : 

en tanke fran Deauville, en tanke frAn Chamonix (KH s. 80) 

Han sjönk ner pa en marmocpall som antikvitetshajen i Peler- 

mo svurit p& var fran Platons palats i Syrakusa. (NN s. 5) 

I L ibreville i den lilla staten Gabon. (SM s. 20) 

Ivanovas Waisenhaus, Leninastrasse 37, Samarkand, Samarkands- 

kaja obl. (DS s. 25) 

Litterära citat 

Förekommer i STs produktion, speciellt i hans 50-talsböcker. 

De visar p& STs beläsenhet och kunskap och intresse för Bell- 

man, Runius och Shakespeare. Han citerar och nämner ocksa upp- 

hovsmännen. Detta användande av olika citat ger den genomsnitt- 

lige läsaren en känsla av att vara delaktig av kulturaryet och 

att f& en bekräftelse p& sin egen beläsenhet. Om detta stil- 

grepp används för att höja deckarens anseende vill vi lata va- 

ra osagt:

Vem har i bruk vara sjuk och i vers dock falas och alas 

Gör icke jag var dag griftskrift, giftskrifter ogifter... 

(Johan ~unius) (DS s. 42) 

Lillklockan klämtar till storklockans dan ... 

Märk hur var skugga, märk Movitz Mon Frere ... 

- Därför Movitz kom,, hjälp mig och valv gravsten över var 

syster. (C. M. Bellman) (DS s. 162) 

Ty svartsjuk dödar varje man sitt käraste p3 jord. (0scar 

Wilde) (KH s. 114) 

Och lagg p4 deena stohl, Sarck, Böxor, Koft och Kiol ... 

(C. M. Elellman) (DS s. 184) 

----- Dialoq 

Med all ratt bör en klassisk deckare kunna innehalla en hel 

del dialog. Det finns ju tillfällen till det med vittnesför- 

hör och som i det här fallet med ett deckarpar i arbete med 

langa diskussioner till följd. ST försitter inte dessa till- 

fällen till dialog. Det ar tvärtom nagot utmärkande för honom. 

Dialogens möjlighet till informationsutbyte och efterforskning 

tillvaratas. Möjligheten att karakterisera personer genom de- 

ras tal används ocksa. STs dialog känns naturlig och vardags- 

nära. 

I en dialog som HF har med en gammal man ar den gamles tal 

lugnt och eftertänksamt, fyller i med sma vardagsproblem med 

lite alderdomliga ord och vändningar i spraket: 

Dom säjer att kagelbanan lag bakom bersan, för dom hittade 

visst nagra murkna käglor där i f jol. Na, kagelbanan hörde 

ju till en krog förr i världen, Atminstone sa här ute p& 

landet. Det var nog lustigare förr da, skulle Jag tro. Folk 

dog förstas, men det gör dom ju nu ocksa. Tank p& den stac- 

karn som brändes inne 1919 i annexet - ja, herrn ser väl 

gropen dar nere - dom tänker visst flytta hit en ny kAk fran 

Söder ntinstans, men det kan ju inte bli som det var. (KH s. 

139) 

En annan gammal man karakteriseras i en annan bok. Men han koni- 

mer inte fran OjurgBrdsstan utan visar sig vara greve fr8n När- 

.ke. Denn greve konfronteras med en slangpratande söderkis och 

det later slilunda:

"God morgon, unge manv sade greven till bvernäs. !INA, har 

du köpt dig en san dar cykel med motor som du talade om?" 

I1M&ss, du gamla knäppkängau sa speedway-hoppet, "nä 9 de 

dröjer nog ett manvarv till me knarren, men stickeru till 

mej en femma till, ska jag pingla till självaste V-Eurra 

- om de sa ska vara fyra p4 marron." (LL s. 154) 

flen det ar inte bara ynglingen som har flyt i den vardagliga 

jargongen."Även en nagot beskankt..herre i medelaldern fran en 

lägre pinne p3 samhällsstegen, visar upp denna sprakart: 

-De e de ja tro han kommer & göra - tenka pa saken; tenka 

i a lla evigheter sa saken glöms bort. Han strök upp en har- 

test som kittlade pa ögonlocket. Nä, de haja ja fran första 

stunn att Ingelsson inte gillar de har me dockan, han va dö- 

skraj'för att st& p& örona i en politisk soppa, för de e 

klart att de har nage med de nya herrefolket i Kreml a gö+ 

ra. Dom har likviderat nan böna som va obekväm för dom och 

som lyckats sticka hit, den saken e ju alldeles klar, eller 

hur Oskar. (DS s. 35) 

I vittnesförhör kommer langa snabba dialoger av typ fragor - 

svar. 

Berättarstruktur 

---------------- 

ST experimenterade mycket med berattarsynvinkeln. Han inleder 

sin produktion med jagberättande och övergdr i I1Aldrig Näcken" 

(1953) till att berätta i tredje person. I senare böcker blir 

det en kombination av bada. Gata och person presenteras i tred- 

je person, sedan kommer HF in och berättar. Detta är ju vanligt- 

vis bara ett satt att lösa berattartekniska komplikationer. Det 

ar intressantare för läsare att fa en ögonvittnesskildring an 

bara ett referat. 9 

I nagra böcker väljer ST att skildra HF i tredje person och 

det blir inte lyckat. HF framstar i den belysningen som bade 

odräglig och översittasaktig och hans bidrag till lösningen 

blir allt mer fantastiska och övermänskliga, Varda.gsgrabben - 

och kompistypen HF övertygar inte alls längre. 0s" mer va- 

rierande berättarstilen med växling, jagberattad och tredje

person plus miljöbyte som i "Tiga är silverl1 (1955) kan ocksa 

röra till handlingen. Det blir för mycket av tekniska grepp. 

A andra sidan kan denna blandade teknik ocksa ha sin fördel i 

att handlingen kan belysas bade utifran och inifran. T. ex. 

kan HF och VJ beskrivas utifran de intryck de gör p& sin om- 

givning i böckerna. 

ST använder (oftast) i första kapitlet "in medias restt-tekni- 

ken d.v.s. läsaren kommer direkt in i en handlingskedja. I öv- 

rigt i kapiteluppbyggnaden laddar han ofta upp en kulmen i ka- 

pitelslutet. Denna kulmen far i nästa kapitels början sin upp- 

lösning. Det finns ocksa hela dialogkapitel och ibland finns 

ingen direkt övergang mellan kapitlen. De flyter in i varand- 

ra. Korta kapitel bidrar till att driva upp berattartempot. 

Man kan dock inte tala om nagon genomgaende filosofi i fraga 

om kapitlen. 

L 

Psykologi och djupare karaktärsskildring later sig svarligen 

göra i den klassiska deckaren utom nar det galler hjältarna, 

i synnerhet har, dar de är aterkommande. Annars blir det mest 

fraga om yttre karakteristik genom ansiktsbeskrivning och ge- 

nom spraket. Den miljö som personerna kommer ifran bidrar na- 

turligtvis till bilden av dem. Även personers yrkestillhörig- 

het är alv betydelse. 

l 

Stieq Trenter och verkliqheten 

-o-- ----------o-------- ----- 

vardagsnära ar ett ord som ofta aterkommit di3 vi skildrat STs 

författarskap. Hur förhaller han sig da till verkligheten? 

En aspekt ar aldrandet. Ä r personerna hos ST evigt i samma al- 

der? Nej, de bada hjaltarna pikar ofta varandra för alderssymp- 

tom, grAa har och krampor av olika slag. HFs alder omtalas di- 

rekt eller indirekt i olika böcker. Vid en hastig titt p4 det- 

ta s& stämmer det i stort mellan böckernas utgivnings4.r. Han- 

aldras med den aran. Vad galler V3 finns inte lika manga kon- 

kreta angivelser men det är ocksa dar en klar klättring p3 den 

kronologiska stegen.

Det finns andra tidsaspekter i böckerna. En kriminalgata kan 

vanligen inte lösas p& nagra dagar i verkligheten och sa inte 

heller i litteraturen. Detta problem löser ST genom att lata 

HF ge sig ut p& diverse arbetsresor, inom och utom Sverige, 

Pa sa vis siar ST tv4 flugor i en small. Han later gatan ut- 

veckla eller inveckla sig och samtidigt utför HF arbete. Han 

kan ju inte p4 heltid vara detektiv när han har en framgangs- 

rik fotofirma att sköta. 

ST har diverse knep för att fästa sina texter i verkligheten. 

Som vi utrett i miljöanalysen benämner ST tingen. Man kan he- i 

la tiden följa HF i rummet. I böckerna finns inslag och noti- q 

ser fr4n det som var aktuellt just de Aren. T. ex. omnämns TV , 

i Sverige i mitten av 50-talet eller att kaffe och mazarin in- 

tages i restaurangvagnen mellan Stockholm och Uppsala 1962. 

Tidningsnotiser och radiomeddelanden bidrar ocksa till verklig- 

hetsprägeln och ar ett arv fran hans journalisttid. ST bryter 

ofta spännande förlopp med en vardaglig impression. Det finns 

vanliga människor med i handlingen som inte har nAgot med in- 

trigen att göra: 

Ett förbipasserande par saktade stegen. 

-Ruskigt, sade hon, och snyggt klädd ar han. 

Dom som har klöver svinar alltid ner sej värst, sade han 

och drog henne med sig. (LL s. 47) 

Den sinnliga uppfattningen av verkligheten som gar rakt ige- 

nom hans böcker. Viljan att knyta samman nutid och datid, lit- 

terärt och verkligt, skönt och fult till en estetisk helhet, 

i regelbundna trygghetsskapande mönster, däri, tror vi, lig- 

ger en del av hans litterära styrka. 

Vädret ------ 

Vädret som stämningsskapande element arbetar ST ocksa med för 

att höja spänningen i handlingen. Regn och Askvader ar.en van- 

lig teknik för att skapa en känsla av hot och osäkerhet och 

det används aven som ett medel att peka framat mot nAgot otäckt 

4

som kommer att ske. ST använder aven solsken och vackert vader 

som kontrast till ett mord t. ex. i LL för att skapa en känsla 

av det kusliga i det vardagliga. Före skildringen av en av nyc- 

kelscenerna, ett dramatiskt travlopp, i den bok varur exemplet 

nedan ar hämtat hander.detta: 

Det for en susning över stalltaken men det var inte vinden 

utan de hetsiga andetagen av fyrtiotusen askadare. 

DA började det regna. Först föll bara nagra enstaka droppar, 

tunga som blykulor, s& virvlade det till som i reveljen och 

med ens var skyfallet över oss. Det var kvavningsrisk att 

titta upp och tittade man ner sag man jorden koka och bli 

till kletlera som lossnade och rann'bort som angande lava. 

(NN 3. ,40)

IV DECKARPARET - EN ANALYS 

Det klassiska deckarparet i Conan Doyles romaner om Sherlock 

Holmes och Watson har följts av andra t. ex. Nero Wolfe - 

Archie Godwin hos Rex Stout och Ellery Queen - Richard Queen 

hos författarpseudonymen Ellery Queen. Det svenska paret i 

traditionen ar HF och VJ. Nagra genomgilende drag finns hos 

dessa par. Den ene i paret ar en genialisk giltlösare, origi- 

nell i vanor och tänkesätt, ser djupare i problemen an andra. 

Den andre fungerar som samtalspartner, katalysator, vilket in- 

te hindrar självständiga insatser till gatans lösning. Han blir 

l 

ett slags assistent eller sekreterare. Nar det galler paret . 

Queen s& blir fader Queen trots att han ar kommissarie anda 

en assistent när det verkligen galler den slutliga lösningen 

av gatan. Ett annat drag dar paret Queen ocksil utgör en vari- 

ant, ar det att assistenten ocksa ar den som ar berättarjag 

i historien. 

Detta placerar i nilgon man in HF och VJ pA plats i traditiob 

nen. HF och VJ ar till det yttre kalkerade pil levande modell 

liksom andra personer i STs böcker, HFs förebild ar fotografen 

K. W. Gullers och VJs ar redaktör Runar Karlströmer. A t t sedan 

HF till det inre har mycket av ST själv ar uppenbart. De ar i 

samma Alder, har samma intressen t. ex. fotboll och musik. HF 

rör sig i samma miljöer som ST. A t t VJ som typ ocksa tilltalar 

ST ar tydligt. Vad ST i det fallet eventuellt lanat av sig 

själv undandrar sig vArt bedömande. 

HF kommer liksom ST friln en smilborgerlig miljö. Trots det rör 

han sig för det mesta i högborgerliga miljöer pA ett hemtamt 

satt. Han gör ett sympatiskt intryck av kompis och han kan ta- 

la med människor ur alla miljöer utan att stöta sig med dem. 

Trots sin sm&borgerliga bakgrund har HF fatt en borgerlig upp- 

fostran och som firmaagare har han tagit ett kliv upp p3 den 

sociala rangskalan. Dessutom har han skaffat sig en heL del - 

m i l t sagt dyrbara vanor. HF har för vana att äta p4 de fina 

restaurangerna dagligen. Ibland gör han en utflykt i det grö-

na med rysk kaviar som huvudingrediens i maltiden. Som firma- 

ägare för han ett stressigt liv da han samtidigt skall lösa 

gator och hur han egenligen far tid till allt ar ett mysteri- 

um. Tydligen tack vare lojala medarbetare som arbetar övertid 

utan gräns. Far de skälig ersättning, fragar man sig. 

Som en regel för detektivromanen star franvaron av kärleksaf- 

färer. 16) Denna regel uppfyller ST ganska bra. HFs kvinnoaf- 

farer halls p4 ett mycket moraliskt plan. PlAnga ar de varnlö- 

sa flickor som sovit över p5 hans dyscha men alltid har HF 

uppfört sig som en gentleman. HFs syn pa och förhallande till' 

kvinnorna undergar en förändring under aren. I de tidigaste 

böckerna'tycks HF förälska sig i kvinnorna, dock inte sa att 

det stör historien. I 50-talsböckerna finns ett kompisförhal- 

lande till de unga, slagfärdiga och bussiga flickor som HF mö- 

ter. Not slutet av HFs detektivbana tycks det bli ett mera far-= 

broderligt förhallande. 

Polisen 

---Im-" 

VJ skapades troligen som en kontrast till HF. Det kunde bli 

alltför vardagligt och smatrivsamt om bara HF skulle agera. Nu 

skapades en annorlunda person, en trätobroder och som sätter 

lite krydda pa tillvaron och later ST excellera i stiliserat 

talsprak som rymmer manga poänger, inte minst av kontrasteran- 

de art. VJ ar en fafang, inbilsk och ganska bitsk person som 

inte precis haller tillbaka sina känslor. Som kriminalinten- 

dent visar han upp en del märkliga sidor. A t t ha en utomstaen- 

de, HF, som kommer och gar som han vill p& polishuset och 

brottsplatserna samt ahör vittnesförhör, torde tillhöra ovan- 

ligheterna. A t t när som helst kunna inta en maltid, A t t dric- 

ka sprit under tjänstetid. A t t förolämpa vittnen och använda 

.olagliga metoder för att f4 fram bekännelser. Föga lämpligt 

för den posten verkar det. Dessutom blir UJ under tidens gang 

allt mindre intresserad av sitt arbete och tillbringar. istald 

let mer tid med HF varvid tjänstebilen fungerar som taxibil 

mellan matstallena.

Denna gradvisa förändring undergar ocksa skildringen av polis-. 

arbetet. ST skriver ju inge "proceduralfl-deckare - som följer 

polisarbetet p& ett realistiskt satt. Vad man far ar mest glim- 

tar fran undersökningarna. I en deckare fran 50-talet, KH, ges 

en del sadana interiörer fran det vardagliga polisarbetet i 

mordfall. Sökande efter fingeravtryck s, 23, borttransporte- 

randet av offret i politivagnen s. 83, polislakarens arbete 

s. 83, sökandet efter eventuella vittnen s. 86, obduktion s. 

92, tjänstemannens kontroller av trista och triviala fakta s. 

124. 

ST har en positiv syn p& polisen som grundar sig pa hans erfa- 

renheter 'fran 30-, 40- och 50-talens Stockholm, da poliser var 

fotpatrullerande och därmed närmare allmänheten. Polisen fram- 

ställs som hart arbetande. ST later polisen = V3 sta för de 

intelligenta slutsatserna. Han framställer ej poliserna som 

dumma, inkompetenta som t, ex. Conan DoyLe gör utan later VJ 

lösa gatan. 

.-.-- 

Humor 

I sin samtal skapar VJ och ST en jargong som ar typisk för dem 

och ger läsaren igenkännandets glädje. UJ driver med HF för 

hans kvinnoaffarer, för att han drar felaktiga slutsatser och 

tanker langsamt. HF ger igen med att attackera V J för fafanga 

och dessutom i lömska beskrivningar av hans person. V J excel- 

lerar stundom i i ronier och sarkasmer, dar hans stiliserade 

sprak firar triumfer, Understundom utsätter herrarna warandra 

för practical jokes, en umgängesform som Trenter själv inte 

var främmande f ör. 

Mycket av jargongen har ett godmodigt drag och de driver med 

varandra under parollen "ge och taw. 

I SM finns ett bra exempel p4 det ovannämnda. VJ har utklädd - 

till gardskarl hos Bergfalks börjat glupa i sig kaviar pA HFs 

bekostnad. HF hindrar UJ innan han hunnit satta i sig all ka- 

viar:

- Det har, sade jag till Vesper Johnson, ska du fai igen. 

Och kaviaren som du grisade i dej ska du f& betala varje 

gram av ur egen planbok. 

Han strök med handen över mustaschen, skakade pa huvudet 

med ett beklagande uttryck. Sa vande han sig till Sundström. 

- Jag tror att den häftiga temperaturväxlingen bekommit min 

vän illa. V i l l ni öppna för oss, Tack, 

Uppe i trappan fortfor han: 

Det ar sorgligt att konstatera hur dina sinnesförmögenheter 

avtrubbats bara sen förra aret. Inte nog med att du inte - 

förmadde kanna igen en kar gammal van p& hans oma~k~erade 

nacke - det undgick dej aven att jag bytte kaviarburk och 

i stallet for att mumsa iransk störrom latsades jag snaska 

i mej illasmakande färgad stenbitsrom av tyskt fabrikat som 

knappt betingar tiondelen i varde. T i l l raga p& allt var deni 

burken gran, 

Han vände sig till Sundström, 

Jag litar pa er diskretion; det vore ödesdigert för min vans 

karriär om det skedda sipprade ut. (SM s. 137)

NOTAPPARAT 

1) Bennich-Björkman, B.: Forskning om detektivromanen 1907 - 

1977, Uppsala, 1977. 

2) Termen fr8n Jan Broberg: Mord för ro skull: deckarens de- 

but och dilemma, Lund, 1964, s. 249. 

3) Intervju med Ulla Trenter den 3.11.78. 

4) 

Kallor till faktauppgifterna i avsnittet: Ulla Trenter ibid.,# 

Runnquist, A.: Nu laddar Trenter (~eckojournalen, 1954, nr 

23, s. 26 - 27), Unger, G.: Den röda gondolen - Trenters 

sista fall (SVD 1961-05-18). 

5) Senot 2. 

6) Senot 3. 

Se not 3. 

Se not 3. 

Se not 3. 

Trenter, S.: Mordets enkla konst (BLM, 1951, nr 'i., s, 51 - 

52). 

Se not 2. 

Se bilaga. 

Lindström, T. H.: Ä r Stieg Trenter hederlig mot läsaren?, 

Lund, 1969, s. 40. 

Lindström, T. H.: Ibid., s, 41. 

Lundin, B. : Den lange Stockholmaren (GT 1968-01.24). 

Se bilaga.

STIEG TRENTERS LITTERARA PRODUKTION 

-------------- 

Skönlitteratur 

Ingen kan hejda döden 

Farlig f3f anga 

Som man ropar 

I dag röd .. . 

Lysande landning 

Tragiskt telegram 

Träff i helfigur 

Eld i hag 

Lek, lilla Louise 

Ristat i sten 

Aldrig Nacken 

Roparen 

Tiga ar silver 

Narr p& nocken 

Kalla handen 

Springaren 

Dockan till Samarkand 

Skuggan 

Färjkarlen 

Flickan som snavade p4 

Sturemordet 

Dvärgarna 

Guldgasen 

Tolfte knappen 

Sjöjungfrun 

Rosenkavaljeren 

1943 

1944 

1944 

1945 

1946 

1947 

1948 

1949 

1950 

1952 

1953 

1954 

1955 

1956 

1957 

1958 

1959 

1960 

1961 

guldet 1962 

1962 

1963 

1964 

1965 

1966 

1967 

-------------- 

Facklitteratur 

Italien 1949 

Gamla Stan 1953 

Huset vid Skanstull 1960 

Wikmanshytban, en modern svensk 

industri .med gamla traditioner 1963

Filmmanus 

--.L.------ 

Det kom.en gast 

----------------- Radio- och teatereJaser --m- 

Neutral mark 

Mördande reklam 

Falsk f örestallning 

Den röda gondolen 

(Odense teater) 

NAgra av Stieg Trenters detektivromaner har aven publicerats 

som följetonger i o lika veckotidningar.

UPPLAGESIFFROR 

Upplagesiffror för nagra av Stieg Trenters detektivromaner. 

Siffra inom parentes anger tilltryck, nya tusenden tryckta 

samma &r. 

Ingen kan hejda döden 

1943 3 200. (Pocketupplaga 1948 pi3 ICA-förlaget.) 

I dag röd O.. 

1945 3 200 (1 000). 1957 38 000 i Zebraserien. 

Lysande landning 

1946 4 250 (5 000). 1957 36 000 BFB. 

Tragiskt telegram 

1947 3 250 (8 190). 1964 30 840 Delfin, 

Lek, lilla Louise 

1950 .l0 420' (15 300). 1956 38 000 Zebra. 

Narr p& nocken 

1956 24 700 . (14 890). 1960 12 460 i serien Harry Frib~rgs 

äventyr. 1969 25 000 Zebra. 

Kalla handen 

1957 30 820. 1961 25 000_Zcbra. 

Dockan till Sarnarkand 

1959 30 820 (7 140). 1964 24 000 Zebra. 1968 15 520 Delfin. 

Sturernordet 

1962 35 920 (5 100). 1964 27 000 BFB, 1967 20 000 Zebra, 

Tolfte knappen 

1965 35 920. 1967 25 000 Zebra.

Utli3ningssiffror för Stieg Trenters böcker fr. o. m. det ar 

Författarfonden bildades p& svenska folkbibliotek: 

Antal lan 

131 178 

129 684 

145 883 

167 076 

136 917 

140 818 

176 417 

198 768 

207 535 

219 795 

223 482 

254 940 

248 300 

269 527 

269 527 (upprepning av 1967 

329 103 

502 395 

470 190 

453 420 

491 977 

296 544 

272 270 

250 241 

164 763 

undersökning)

Bibliografier och handböcker 

m_---- ..................... 

Cassirer, P.: Stilanalys. - Stockholm, 1972. - 244 s.: ill. 

Ekner, R.: Liten hjälpreda: anvisningar för författare av 

uppsatser och avhandlingar i litteraturvetenskap och andra 

humanistiska ämnen. - 2. uppl. - Knivsta, 1977. - 55 s. 

Hedman, I .: Deckare och thrillers p& svenska 1864 - 1973 i 

original och Översättningar. - 2. reviderade och utökade . 

uppl. - Strangnas, 1974. - 377 s. : ill. 

Henell, O.: Hur man kan skriva seminarieuppsatser, övnings- 

uppsatser, specialarbeten. - Lund, 1972. - 42 s. 

Svensk bokförteckning,// /redigerad av Bibliografiska Insti- 

tutet vid Kungliga Biblioteket i Stockholm. 

-- 

Svenskt författarlexikon: bibliografisk handbok till Sveriges 

moderna litteratur. - Stockholm. 

- 

- 

Vem ar det // Stockholm, 1967. 

Vara populärförfattare: det bästa ur DAST nr 1 - 49. - 

Strangnas, 1976. - 213 s. : ' bll. 

Monoqraf ier 

-o-- ------ 

Bennich-Björkman, B.: Forskning om detektivromanen 1907 - 

1977. - Uppsala. 1977. - 107 s. (Litteratur och samhälle. 

Berqqvist, C.: Ett anatema ur det förgangna - en analys av 

Cqickey ~~illane~forfattarskap~/~hrister Bergqvist+ Anders 

Sjöbohm, Leif iberg. - Horas, 1926. - (specialarbete vid . 

aibliotekshögskolan': 36 ) - 150 bl. + bil. 

Broberq, J.: Mord för ro skull: deckarens debut och dilemma. 

- Malmö, 1964. - 300 s. : ill. 

Broberq, J.: Nordisk familjebok. - Göteborg, 1972. - 261 s. 

: ill. 

Broberq, J,: Ord om mord: svenska deckarförfattare och kri- 

tiker diskuterar. - Halmstad, 1974. - 269 s. : ill. 

Bromfält, G.: Förteckning över gestalter i Stieg Trenters 

detektivromaner. - Boras, 1976. - (Specialarbete vid Biblio; 

tekshögskolan : 171 A') - 46 bl.

Eco *U.: Berattarstrukturen hos Ian Fleming. IngAr i Form 

-9 

och struktur: texter till en metodologisk tradition inom 

litteraturvetenskapen / valda av Kurt Aspelin och Bengt, 

A. Lundberg. - Stockholm, 1971. - s. 230 - 268. 

- 

Elgström, J.: Nord i biblioteket: detektivromanens rnärkvardiga 

histaria / Jan Elgström, Tage La Cour, Ake Runnquist. 

- Stockholm 1961. - 222 s. : ill. 

Harrison, R.: In the footstepts of Sherlock Holmes. - London, 

1958. - 292 s. : ill. 

Johansson, H.O.: Beskrivningar av relationerna mellan hjalten 

och övriga personer i detektiv- och agentromaner / Hans Olof 

Johansson, Stefan flahlqvist. - Uppshla, 1972. - (stencil) 

Kiosklitteraturen: 6 analyser / av Yngve Lindung m. fl. - 

Stockholm,, 1977. - 275 s, 

Lindström, T.: Är Stieg Trenter hederlig mot läsaren? - Lund, 

1969. - 42 bl. + bil. 

Lundin, B.: Salongsbödlarna och andra betraktelser pi3 temat 

värderingar i populärlitteraturen, - Ltaffanstorp, 1971. - 

203 s. : ill. 

Lundin, B.: Sparhundarna: berömda detektiver i närbild. - 

Stockholm, i973. - 251 s. : ill. 

Runnquist, A.: Mord p& Ostermalm, - Stockholm, 1977. - 47 s. 

Sayers, D.: Alla tiders brott. - Göteborg, 1977. - 72 s. 

Wallin, L.: Ed McBain och polisromanerna om 07:e distriktet: 

presentation av ett författarskap / Lena Wallin, Staffan Wen- 

nerlund. - Boras, 1976. - (specialarbete vid Bibliotekshög- 

skolan : 217 A ) - 41 bl. + bil. 

Tidskriftsartiklar 

-o---------------- 

Bergström, E.: Nord i god miljö. - (1dun; 1951, nr 38, s. 14 

- 15) 

Broberq, J. : Den svenska deckarparnassen. - D NY^ Argus; 21, 

1963, s. 309 - 315) 

Du Rietz, R.: NAgra deckarbibliografiska anteckningar. - 

-974, s. 236 - 239) 

Enström, H.: Kort möte med Stieg Trenter. - (Vi; nr 17; s. 

12 - 13)

Floren, U.: Fallet Trenter. - (OBS; 1955, nr 2. s. 47 - 50) 

Larneus, A.: Här ar han: var värsta blodisare. - (Hemmets 

Journal; 1961, nr 36, s. 11 - 13) 

Lindh-Näslund, A.: "Röstertt svarar Jury! - (JU~Y; 1975, nr 4,, 

s. 29 - 30) 

Lindroth, P.: S.A. Ouses blandning. - (~ury; 1978, nr 2, s. 

m 

Lundin, B,: Den lange fotografen. - (Jury; 1973, nr 1, s. 8 ' 

'7 

Möllerström, S,: Svensk deckare. - (OBS; 1945, nr 3, s. 32 - 

33)- 

Runnquist, A.: In memoriam. - (BLfl; 1967, nr 7, s. 559 - 560) 

Runnquist, A.: Nu laddar Trenter. - (~eckojournalen; 1954, 

nr 23, s. 26 - 27) 

Trbnter fiskar silver i grumligt vatten, - onni ni ers Nyheter; 

1955, nr 14, s, 120 - 121) 

Trenter S.: Mordets enkla konst, - (BLM; 1951, nr 1, s. 51 - 

'r-, 

Unqer, G.: 

- 74) 

StieP 

Trenter. - (~oeklubbens arsbok; 1965, s. 64 

Unger, G,: ~tieb Trenter. - (Jury; 1972, nr 2, s. 18 - 22) 

Van Oine, S.S.: Twenty rules for writing detective stories. - 

-'n Magazine; 1928, September, s. 189 - 192) 

Tidningsartiklar 

-----m --------- 

Elsström, J.: Epoken Trenter. - (Expressen; 1967-07-07) 

Janzon, B.: spänningen är A och O för Stieg Trenter. - (EX- 

pressen; 1950-12-31) 

Johansson, F,: Trenters "deckareu vandrar med DN i Stockholrns- 

miljö. - (DN; 1967-07-07) 

Lindskoq, R.: Stieg Trenter. - (ÖP; 1967-08-02) 

Lundin, B, : Den lange Stockholmaren. - (GT; 1968-01-24) 

Lundin, B.:. Hur ska det nu g& för Harry? - (GT; 1971-10-08)

G.: Den röda gondolen - Trenters senaste fall. - 

1961 -05-1 8) 

Unger, G,: Stieg Trenter har avlidit. - (SVD; 1967-07-06) 

Valentin, G. : Söndagsporträtt: Stieg Trenter. - (ST; 1949- 

01-16) l 

Widdinq, L.: Ein ny Trenter. - (~x~ressen: 1967-11-11) 

Övrigt materiail 

o--- ---------,- 

l 

Du Rietz, Rolf~: Brev till Sven-Erik Olsson daterat 78-07-24. 

Intervju med Rolf Du Rietz 78-08-14. 

Hedman, Iwan: Brev till Sven-Erik Olsson daterat 78-05-17. 

Intervju med Iwan Hedman 78-08-14. 

Lundin, Bo: Brev till per-Ake Unaeus daterat 78-04-25. 

Runnquist, Ake: Brev till Sven-Erik Olsson daterat 78-03-30. 

Runnquist, ake: Brev till per-Ake Unaeus daterat 78-06-14. 

Trenter, Ulla: Brev till per-Åke Unaeus daterat 78-05-11. 

Intervju med Ulla Trenter 78-11-03. 

TV-intervjuer med Stieg Trenter: 

Bokhörnan 62-03-1 5. 

Hänt i veckan 62-10-14

Detec tive f3 tories 

As the mentor oj Philo B~nce, the late S. .S. Vutt Dine (Wii1;rrc-i 

Huntingtort Ffright) requires no int~oduciic~z here. His Credo 

for the genr~, reproduced below, uppeurert firsf in the American 

Magazine for Scptcwzber 1923 and was stlbsey2~entty irtiorp~*rrc!cd 

in the omnibt;s Philo Vann.e Murdei Cases (Xew York: Sc;.ti)ncr's, 

1936). Stjrnuisting as were Itis r7tIe.s xhen tlzey werc brsl f:ctrlished, 

it is suggcstad that nt beust Nos. J, 7, 16, and r9 utorild nced 

to be liberaltred or qmtly m~dified to win any very uide acceptance 

toda). The d etectiie story dcez r,? oae! . 

THE DETECrPiE st~: j i~ n kind of in!etlectiial game. It is rriorcit 

is a sporting evcrit. lind for the wri!ing of dctcctfvc sru-' ies d~cre 

are very definite la-ss--iinwritteri, pei :iitps, bu: riane tir- less tiin;!ing; 

and ever. rcspt.i,iahle ;ind sc-i!'-rcspc::ting coi;r.cacccr of lit.erary 

mystriies lives up ;o tliem. kierewioh, .tIier,, is a scwt cf: 

Credo, basecl partly oii tlie przctict. ~f all the great writers of lirtective 

stories, and partly on the promptings of the hoilest nur1:cr's 

icner cortscience. 'To wit: 

i. Tlie reader must Iiave equnl opportunity with the dcti::t:tivti 

for sohing the mystery. Al! cliies must be plainiy staced and c k - 

&bed. 

2. No wil!hrl tricks or deceptions iiisy be placed on the reader 

other dian tliose played legitirnat~ly by the criminai on tke dctective 

himself. 

3. There riitist be tio 10ve interest. TIie ?zusinas in hand is to 

189 

2 .. 

'

ing a crimitial to the bar of justice, not to bring a Lovelom couple 

to the hymeneal alur. 

4. The detective Iiirrxself, ar one of ihe tsfi~ial :ilvesrigators, 

sliould never tuïn out to be the culpnt. This is inlti iricaltery, on 

a par with r .-ering some one a hrighr pe;tny for x flvc-dolf;tr gold 

piece. It's false pretenses. 

5. The culprit rn.rst be determined. buy 10y;Iwl ticn. T

.- . 

., , 

Twenty RuZes for I'Yriting Detective Stories 191 

deductor is. It's like making the reader run a race with a relay 

team. 

lo. The culprit must tum out to be a person who has played 

a more or less prominent part in the story-that is, a person with 

whom the reader is farniliar and in whom he takes an interest. 

i I. A servant must not be chosen by the author as the culprit. 

This is begging a noble question. It is 3 too easy solution. The 

culprit mu3 be a decidedIy worth-while person-one that 

wouldn't ordinarily come under suspicion. 

in. There must be but one culprit, no matter how many rnur- 

dem are committed. Tlie culprit may, of course, have a minor 

helper or co-plotter; but the eritirc onus must rest on one pair 

of shoulders: the entire indignation of the reader must be per- 

mitted to concentrate on a single bl& nature. 

13. Secret societies, camorras, mafias, et al., have no place in a 

detective story. A fascirtating and truly beautiful murder is ir- 

rernediably spoiled by any such wholesale culpability5'0 be sure, 

the murderer in a detective novel should be given a sporting 

Y . chance; but it is going too far to grant him a secret society to fall 

back on. No high-class, self-respecting murderer wouICwant such 

F odds. 

14. The method of murder, and the meani of detecting it, must . 

be rational and scientific. That is to say, pseudo-science and purely 

'< 

imaginative and specul3tive devices are not to be tolerated in the 

roman policier. once an author soars into the realm of fantasy, 

In the Jules Verne manner, he is outside the bounds of detective 

fiction, cavorting in the uncharted reaches of adventure. 

15. The truth of the problem must at all times be apparent- 

provided the rzader is shrewd enough to see it. By this I mean 

that if the reader, after learning the explariation for the crime, 

should reread die book, hc would see that the solution had, ia a 

sense, been staring him in the face-rhat all the clues really 

pointcd to the ciilprit-and that, if he had been as clever ris the 

detective, he could have solvcd the rnystery himself withoilt going 

on to the fina1 chaptcr. That the clever reader does often thus 

solve the problem gws tvi thou t saying. 

16. A detctctive novel should contain no lang descriptive pas-

192 

S. S. Van Dirle 

sages, nr) lii~ra-y dnllying with side-issues, no subrly worked-out 

character acalyses, i10 "atniof-pheri~" preoc~iip:~:ions. Such matters 

have no vital place in a record of crime and deduction. Tiiey 

hold up rhe action, and intrduce issiies irrelevant to the main 

purpose, which is to state a problem, analyze it, ,ii~d bring it ro a 

successfut

BADA – BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV 

Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid 

Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen 

mellan åren 1974 och 1996. 

Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har 

använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick. 

De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA), 

som är högskolans system för digital publicering. http://bada.hb.se 

Upphovsrätten tillhör författarna. 

Publiceringsår i BADA: 2012

1978 nr 170.pdf - BADA - Högskolan i Borås

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?