Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
24 / RECENSIONER<br />
Betygen sätts i skala 0–5<br />
MUSIK<br />
Lekfullt allvar<br />
Napoleon<br />
”Bohemians won the series and the little guy<br />
joined the band”<br />
(Ruffa Lane)<br />
Moneybrothers soulrock har <strong>här</strong>jat på listorna i fl era år.<br />
Erik Gadds musik har gjort samma sak i två decennier.<br />
Och de fl esta av Bruce Springsteens fans (vilka är många)<br />
lär ha lyssnat på New Jersey-hjältens tidiga skivor. Ändå<br />
är soul något av en alternativ musikstil i Sverige, kanske<br />
för att den saknar tillräckligt med utövare.<br />
Därför känns det lite märkligt och exotiskt när ett ungt<br />
band från lilla gråa Uppsala står inför ett möjligt internationellt<br />
genombrott i genren. Så att man lätt luras att<br />
tro att det måste ligga något skämtsamt indieironiskt<br />
bakom genrevalet. Ett intryck de långa låttitlarna, som<br />
”I try to despite the ugly people (but the beutiful ones<br />
keep turning me down)” förstärker.<br />
Napoleon är något så ovanligt som ett svenskt soulband.<br />
Det gör det inte. Lekfullheten till trots är Napoleon i<br />
högsta grad på allvar och att de skulle göra poserat dåliga<br />
inspelningar eller ta musiken med en skämtsam<br />
klackspark ligger betydligt längre bort än Detroit för 45<br />
år sedan. Napoleon vågar göra musik fullt ut utan garderingar<br />
och med all energi tio musikskapande människor<br />
kan uppbringa.<br />
Och förr eller senare är ett sådant projekt dömt att<br />
lyckas. För Napoleon gick det ganska snabbt. De bildades<br />
i Uppsala våren 2003. Sex år senare har de redan hyllats<br />
i engelsk press, fått en ”veckans singel” på BBC Radio 2<br />
och gjort ett imponerande debutalbum.<br />
Infl uenserna från äldre amerikansk soul är i det närmaste<br />
övertydliga. Men Uppsalabandet gör musiken<br />
unik med en välgörande sista skruv och en självklar<br />
enkelhet som gör att låttitlar som ”Midnight train to<br />
Århus” och textrader om E4:an, trots sitt malplacerade<br />
geografi - kontra musiksammanhang känns helt logiska.<br />
Independent On Sundays recensent, som gav albumet<br />
högsta betyg missade i all sin eufori att den har några<br />
svagare stunder. Främst i de få lugnare spåren, som är<br />
nödvändiga som kontraster, men inte lyckas frammana<br />
samma spjutspetsiga exakta oexakthet. Som helhet är<br />
den dock livsbejakande naiv och rastlös på ett svårslaget<br />
sätt och full av sprudlande seriös soul som kan göra vilken<br />
ruskig höstnatt som helst ut<strong>här</strong>dlig.<br />
Det är dags att utfärda en varning. Att lyssna på Napo-<br />
Klämkäck hessång<br />
Eva Eastwood<br />
The Beat Goes On<br />
(Bonnier Amigo Music Group)<br />
<strong>Ergo</strong> #10 / 2009<br />
leon för mycket på kort tid kan bli rena hjärntvätten och<br />
ge upphov till överväldigande okanaliserad livsenergi<br />
på ett farligt sätt. Om karaktärerna Bhagdad, hitman<br />
Joseph och Bronco kom förbi på gatan den närmsta halvtimmen<br />
skulle jag inte tveka att släppa allt, sluta läsa<br />
böcker och hänga med på road trip till Prag. “Bohemians<br />
won the series and the little guy joined the band” är en<br />
skiva som sätter sig direkt och sedan växer.<br />
ANDREAS JAKOBSSON<br />
Sångerskan och låtskrivaren Eva Eastwood gör allt för<br />
att sprida sitt nyfunna rockskimmer med en bred 60talsinfl<br />
uens över en mycket entusiastisk dansbanepu-
Change language