Dystrophia Myotonica (DM1)

Ärftlighet/upprepningsrisk
DM nedärvs autosomalt dominant med hög penetrans. Nymutationer är troligen mycket
ovanliga. En individ som har DM har 50% risk att föra sjukdomsanlaget vidare vid varje
graviditet, och barnet får då sjukdomen. Graden av symtom är delvis beroende på hur mycket
CTG repeatet expanderar. Kvinnor med DM1 har en hög risk (25-30%) att få ett barn med
den allvarliga kongenitala formen. Om en kvinna fött ett barn med den kongenitala formen
ökar den risken till 40 % vid nästa graviditet. För män med DM1 är risken att få ett barn med
den kongenitala formen mycket låg, men enstaka fall finns rapporterade.
I vissa fall kan också trinukleotid repeat kontrahera, det vill säga minska i storlek, och ett
barn kan då få lindrigare symtom än föräldern. Detta är dock mycket ovanligt.
Det är inte ovanligt att en kvinna med mild DM är omedveten om sin sjukdom tills hon föder
ett barn med den kongenitala formen och först då får hon sin egen diagnos.
Diagnostik
Diagnosen kan säkerställas med DNA-analys. Vid PCR analys amplifieras CTGrepeatet i
DMPK genen, och CTG repeat upp till 100 kan detekteras. Southern blot används för att
detektera större CTG repeat. DNA-analys rekommenderas i samtliga fall där DM1 misstänks.
Även presymptomatisk testning är möjlig vid släktutredningar.
Fosterdiagnostik
Fosterdiagnostik i form av chorionvillibiopsi (CVB) kan erbjudas par där någon av
föräldrarna har DM1. Risken för kongenital form är hög om det är den blivande modern som
har sjukdomen. Det finns en korrelation mellan storleken på repeatet och svårighetsgraden av
sjukdomen, men denna är inte absolut. Det är därför svårt att utifrån storleken på repeatet
avgöra hur sjukt det väntade barnet kommer att bli. Repeatstorlek över 1000 indikerar dock en
kongenital form av DM1.
Vid preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) utförs den genetiska analysen på 3 dygn
gamla embryon innan implantationen i kvinnan. Metoden kräver således att paret genomgår
provrörsbefruktning. Denna form av fosterdiagnostik kan vara aktuell i familjer där kvinnan
har DM1.
Differential diagnostik
I 1-2 % av fallen med klinisk bild av Dystrofia myotonika finner man inte den typiska DM1 -
mutationen. Nyligen identifierades en ny typ av DM, Dystrofia myotonica typ 2 (DM2), som
även kallas ”proximal myoton myopati” (PROMM).
DM2 (OMIM#602688) orsakas av en expansion av ett CCTG repeat i genen ZNF9 lokaliserad
på kromosom 3. Sjukdomen nedärvs autosomalt dominant och uppvisar anticipation.
Svårighetsgrad och symtom varierar mellan drabbade individer, men vanligen är symtomen
mildare än vid DM1 och kongenital form förekommer sannolikt inte.
Molekylär testning för denna mutation finns tillgänglig.
14 (65)